Gadget

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

fredag 10 augusti 2012

Politisk sufism i Egypten

Jonathan Brown från Georgetowns universitet publicerade ett Carneige paper i december 2011, ”Salafis and Sufis in Egypt” som introducerar närvaron av sufier i det politiska spelet efter revolutionen i Egypten. Han konstaterar i artikeln att sufiska politiska partier också finns i Egypten men att det inte är något som det talas mycket om och det finns inte heller mycket mer skrivet om detta förutom hans egen rapport. Sannolikt är ett skäl till det att sufism ofta ses som något harmlöst, speciellt vid sidan av framväxande islamistiska grupper, såsom det muslimska brödraskapets Frihet- och rättviseparti liksom andra sk. salafitiska partier. I Europa och USA har sufism oftast setts på som en icke-våldlig och harmlös mysticism som framförallt sysslar med spirituella saker, inte politiska.
Sufism är vida spritt i Egypten, men det finns inte någon statistik på hur många som ser sig som sufier. Många deltar i sufiska aktiviteter utan att för den skull nödvändigtvis se på sig själva som sufier. De organiserade hierarkiska ordnarna möts oftast i lokala moskéer eller hemma, eller i speciall sufilokaler (zawiya), som ofta är i form av en moské, och ofta vid en helgongrav.
En intressant aspekt i Egypten är att de officiellt registrerade sufiordnarna organiseras i al-Majlis al-a’la li al-turuq al-sufiyya, ung. Högsta konciliet för sufiordnar, som skall sköta sufiska affärer på nationell nivå, t.ex. arrangera mawlid, firandet kring profetens födelsedag. Under 2008 tillsatte dåvarande presidenten Hosni Mubarak en yngre sheikh till rådet, som också var medlem av National Democratic Party och väl därför kunde antas vara lojal mot regimen, vilket fick sufiledare att bilda den inofficiella Jahbat al-islah al-sufi, Fronten för sufisk reform, som förkastade politiskt inflytande i det de ansåg vara något opolitiskt. Det är intressant att se hur staten försökte kontrollera detta organ, vilket de ju som regel alltid gjort då någon organiserat sig i någon form, men också att sufierna själva faktiskt vågade protesterade mot detta och kräva att staten inte skulle blanda sig i.
Under revolutionen sågs sufier identifiera sig med olika sidor. Analyser visar att de framförallt identifierade sig med det statskontrollerade etablissemanget, al-Azhar, och att det fanns en utbredd rädsla för salafiter och islamister. Ordnarna förespråkade koalitionen Fronten för reform som bestod främst av liberala och ungdomar. Sufier deltog också i bildandet av det första sufiska politiska partiet, Tahrir al-Misri, som registrerades officiellt i september 2011. Sufiledaren för Azmiya sufiordern sedan 1994, Mohammad Alaa al-Din Abul Azayem, uppmanade sina anhängare att gå med. Partiet omtalas som sufiskt men talesmännen var icke-sufier och partiets ledare Irahim Zahran sade att det var ett civilt parti öppet för alla. Partiprogrammet framstår inte heller som sufiskt. Det som står är att de erkänner paragraf 2 i konstitutionen som stadfäster att islam skall ligga till grund för all lag, vilket är återkommande i många partiers program, utan att det preciseras vad det egentligen skall betyda. Ett annat sufiskt parti bildades under Fronten för sufisk reform av ledaren för Rifa’iyya ordern, Sawt al-Hurriyya, Frihetens röst, som inte heller har nått så stora framgångar. De organiserade sufierna deltog också under sommaren i protester kring huruvida konstitutionen skulle komma före valet, vilket de föredrog tillsammans med liberaler och ungdomar, till skillnad från det muslimska brödraskapet, som räknade med att tjäna på att ha val först.
Fortsatt är sufism i Egypten starkt hierarkiskt och sufier har fortsatt vara lojala mot övergångsregeringen och al-Azhar. Fronten för sufisk reform fortsätter att förespråka reformer i Sufiska högsta konciliet, som de anser skall vara oberoende av staten. Ledaren som tillsatts av Mubarak (Abd al-Hadi al-Qasabi) gav sitt stöd till militärrådet (SCAF) och al-Azhar som den globala islamiska auktoriteten han ansåg det var. Först var han emot bildandet av sufiska politiska partier men ändrade inställning successivt, och gav sitt stöd till detta, samtidigt som han betonade att sufier stödjer den islamiska lagen, shariah, en utsaga som kan vara ett resultat av ett ökat medvetande om islamiskt politiskt engagemang i Egypten, där salafiter och islamister tog alltmer plats. Allt detta visar dock att sufism inte nödvändigtvis är något apolitiskt som bara rör sig om spirituella aspekter. Men samtidigt är det inte särskilt sannolikt att sufier kommer att få något större politiskt inflytande i Egypten. Där är de framförallt associerade med folklig religiositet av olika slag, och politiskt lär de inte heller göra stort väsen av sig, då de ställer sig bakom det religiösa etablissemanget och av många identifierar dem med förra regeringen och vissa sufiska partier verkar också ha fått fd. NDP medlemmar på sin sida. De sk. sufiska partierna har inte heller gjort så mycket väsen av sig, och de fick inte heller många röster i valen, vilket säkert också är ett skäl till varför de inte blivit synliga i europeisk media.
Susanne Olsson, Docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar