Gadget

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

onsdag 22 augusti 2012

Samma Gud?


Religionsdialog har varit på tapeten sista tiden. I ett tidigare inlägg har Susanne Olsson berört hur olika kristna upplevt viss dialog och samarbeten med främst muslimer som ”flummig” eller teologiskt oupplyst. I ett inslag i fredagens Människor och Tro pratade även Kenneth Ritzén, religionshistoriker och biträdande rektor på Kista folkhögskola, om problem med religionsdialog och hur sådan ofta utövats. Istället för att rabbiner, präster och imamer – i all välvilja – ska sitta och jämföra teologier, bör man som utgångspunkt för en pragmatisk religionsdialog lyssna till vilka behov lekfolk som identifierar sig som judar, kristna eller muslimer uttrycker i sin vardag, menar han.

En vanlig teologisk utgångspunkt för religionsdialog är att judar, kristna och muslimer tror på samma Gud. Är det verkligen så självklart?

Vad vi som religionsvetare kan veta om ”Gud” är vad troende säger och har sagt om henom. Det är alltså människors trosutsagor, snarare än någon eventuellt individuellt existerande Gud, vi kan studera. Tittar vi närmare på sådana trosutsagor kan vi se stora skillnader inte bara mellan de tre så kallade abrahamitiska religionerna – utan också inom vad vi uppfattar som en och samma religion. Detta har ibland föranlett religionsvetare att prata om de religiösa traditionerna i plural, som judendomar, kristendomar och islamer.

I Tanakh, den centrala judiska textsamlingen, har man exempelvis pekat på en utveckling av gudsbilden – från en antropomorf stamgud bland andra gudar, till ett mer abstrakt monoteistiskt gudsbegrepp som växer fram i senare texter. Olika kristna grupper har i alla tider diskuterat bland annat Jesu gudomlighet och helig andes förhållande till Fadern och sonen på ett sätt som har betydelse för den generella gudsbilden. Och bland muslimer finns exempelvis motsättningar mellan dem som fokuserar på Gud som transcendent och sträng och de som uppfattar Gud som immanent och förlåtande.

Men än mer problematiskt blir det alltså att utan vidare säga att judar, kristna och muslimer tror på samma Gud. Om nu de flesta judar inte tror att Gud sänt Messias till jorden, att det gamla förbundet gäller och att Jesu lära inte har gudomlig sanktion – tror då judar och kristna på samma Gud? Och om majoriteten av historiens judar och kristna inte tror att Koranen är Guds ord förmedlade via profeten Muhammad och att de stora skillnader som finns i berättelser gemensamma för Bibeln och Koranen beror på att judar och kristna förvanskat dessa genom årtusenden – tror de då på samma Gud som muslimer i gemen tror på? I Koranen heter det ju dessutom att Gud inte fått någon son, och inom islamisk teologi avfärdar man treenighetsläran.

Kritiker av religionsdialog brukar peka på att man på ett romantiskt sätt betonar upplevda likheter och teologiska beröringspunkter på bekostnad av viktiga teologiska skillnader mellan de olika religiösa traditionerna. Verklig fred mellan olika religioner kan bli möjlig, menar man, inte genom att enas över det gemensamma utan genom att respektera varandra olikheter.
Ur ett kritiskt perspektiv är det svårt att hävda att judar, kristna och muslimer generellt tror på samma Gud, men om representanter för de enskilda traditionerna nu uttrycker att de faktiskt gör så, är det även problematiskt att säga att de har fel.

Ur ett religionsvetenskapligt perspektiv är det kanske närmare någon sorts sanning att säga att judar, kristna och muslimer delvis rör sig inom en gemensam diskursiv tradition – och därigenom delar vissa berättelser och gestalter som exempelvis Adam och Eva, Moses, Abraham…och Gud.

Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

3 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  2. Bra inlägg Simon, och en viktig fråga. Tyvärr är det alltför vanligt förekommande (även i akademisk litteratur om religion!) att man tänker sig att judar, kristna och muslimer egentligen tror på samma gud - alla tänkbara faktiska skillnader till trots. Att gudskoncept är diskursivt producerade och beroende av politiska, sociala, historiska, etc., faktorer ignoreras ofta fullständigt i sådana sammanhang. Föreställningen om en gemensam gud som ligger bakom historiska och kulturella skillnader är naturligtvis även det en social konstruktion som konkurrerar med alternativa gudsuppfattningar inom och mellan vad som vanligen kallas för kristendom, judendom, islam (här håller jag helt med om att man bör byta till pluralformer).

    SvaraRadera