Gadget

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

lördag 11 augusti 2012

Sikherna i Portugal

Det akademiska studiet av sikhernas migration till södra Europa har hittills fokuserat på Grekland, Frankrike, Italien och Spanien (se t.ex. bidragen i Jacobsen och Myrvold 2011 och 2012), medan det finns mycket lite information och nästan ingen forskning om sikherna i Portugal. När jag besökte Lissabon för en konferens i juli hade jag möjlighet träffa några portugisiska sikher och även besöka deras nya gurdwara, Gurdwara Sikh Sangat Sahib Lisbon, i förorten Odivelas nordväst om huvudstaden. I det följande ger jag en kort introduktion till sikhernas migration och bosättning i Portugal, baserat på mitt studiebesök.

En mer omfattande invandring till Portugal påbörjades under 1970-talet, efter kollapsen av det portugisiska imperiet och de demokratiska förändringar som följde revolutionen 1974. Majoriteten indier som invandrade från denna tid var främst portugistalande hinduer och kristna från tidigare kolonier i Moçambique och Goa (Bastos och Bastos 2001). Efter inträdet i Europeiska unionen 1986 och Schengen 1995 blev Portugal en magnet för ett stort antal invandrare utan tidigare kulturell eller språklig kontakt med landet. Den sikhiska migration inleddes tydligen i början av 1990-talet då Portugal genomgick en byggnadsboom och var i stort behov av arbetskraft. Vid ankomsten blev många sikher först anställda som byggnadsarbetare och kunde senare få andra jobb och öppna egna affärer och restauranger (Bastos 2010). Forskare har antytt att det kan finnas mellan 3000 och 7000 sikher i Portugal, medan representanter för gurdwaran i Lissabon uppskattar att de i dag utgör omkring 8000 individer. De flesta (cirka 5000) bor i huvudstaden och dess förorter och många har även bosatt sig i Porto på västkusten och i Guarda i centrala Portugal.

Likt andra länder i Europa har Portugal sett en ökning av illegal invandring under de senaste decennierna. Sedan början av 1990-talet har sammanlagt sex legaliseringsprocesser (1992-3, 1996, 2001, 2003, 2004 och 2007) genomförts och resulterat i att papperlösa från olika delar av Europa sökt sig till landet. De tre sista av dessa har varit inriktade på invandrarnas integration på arbetsmarknaden genom att föreskriva arbete som ett villkor för uppehållstillstånd och därmed även signalera en ny invandringspolitik (Peixoto och Sabino 2009: 41). Med hänsyn till befolkningens låga tillväxt har det bland annat hävdats att invandrare har blivit oumbärliga för den portugisiska arbetsmarknaden eftersom de utgör en mer flexibel och billig arbetskraft och samtidigt är mer benägna för entreprenörskap (Oliveira 2008). Detta är kanske ett av flera skäl till varför Portugal införde en ny invandringslag år 2007 (lag 23/2007). Även om den nya lagen verkade syfta till att locka främst högkvalificerad arbetskraft, så har den gjort arbetsinvandring betydligt lättare för alla kategorier av migranter. Reglerna gjorde samtidigt permanent uppehållstillstånd och portugisiskt medborgarskap mer tillgängligt. Den nya invandringspolitiken har även kallats en "mjuk regularisering" eftersom den omfattar papperslösa som kan legalisera sin status om de kan uppvisa anställningsavtal eller någon form av "arbetsrelation" (Peixoto och Sabino 2009:44).

Enligt Bhai Ranjit Singh, granthi i Lissabons gurdwara, har den nya invandringslagen gjort det lättare för sikherna att få arbets- och uppehållstillstånd i Portugal, vilket han själv är ett levande exempel på. Efter att ha avslutat sina studier vid det religiösa utbildningscentrat Sikh Missionary College i Anandpur (Punjab, Indien), arbetade han som rundresande predikant (kathavacak) med regelbundna besök i sikhiska församlingar i Tyskland och Holland. När den nya gurdwaran i Lissabon invigdes år 2010 flyttade han till Portugal för att bli anställd som granthi i församlingen. Bhai Ranjit Singh påpekade att sikhernas största utmaning efter den nya invandringslagen är att hitta anständiga och välbetalda jobb. Denna utmaning delar de tydligen med många andra i landet. Rapporter om invandrares integration på arbetsmarknaden i Portugal visar att utlandsfödda ofta hamnar i svåra arbetsförhållanden och i genomsnitt tjänar 20 procent mindre än inhemska arbetstagare (Oliveira 2008). Två sikhiska män i tjugoårsåldern, vilka jag träffade på en restaurang i Lissabon, berättade att de hade lämnat sina hem i Kapurthala (Punjab) för att arbeta som servitörer. De fick relativt enkelt arbets- och uppehållstillstånd på grund av deras anställningskontrakt, men efter att ha betalat skatt till den portugisiska regeringen varje månad hade de lite mer än 400 euro att leva på. För att kunna överleva och även spara lite pengar till sina familjer i Indien delade de en lägenhet med fem till sex andra personer. Flera sikher har också valt att skaffa uppehållstillstånd och betala skatt i Portugal medan de reser inom Schengen på jakt efter högre betalda jobb.

Gurdwara Sikh Sangat Sahib Lisbon, 2012
Trots utmaningar och mobilitet har många sikher valt att bosätta sig mer permanent i Portugal. På en kollektiv nivå är detta märkbart genom etablerandet av en gurdwara i Lissabon. Den allra första gurdwaran uppfördes redan 1998 då sikherna hyrde en lokal för religiösa sammankomster i Pontinha norr om centrala Lissabon. År 2010 kunde de köpa en industrifastighet för 750,000 euro i det närliggande Odivelas som renoverades till gurdwara med en rymlig sal för installation av skriften Guru Granth Sahib på övervåningen och kök med matsal för allmän utdelning av mat på nedervåningen. Enligt Bhai Ranjit Singh var det ett strategiskt val att etablera gurdwaran i ett industriområde nära en tunnelbanestation: grannar och andra stördes inte av religiösa aktiviteter, samtidigt som sikher i hela Lissabon kunde resa dit med kollektivtrafik. För närvarande organiserar gurdwaran religiösa program varje morgon och kväll och längre gudtjänster på söndagar. Nästan varje helg, mellan fredag och söndag, arrangeras även en 48-timmar lång oavbruten recitation av hela Guru Granth Sahib (akhand path). Utdelning av mat från det allmänna köket (langar) sägs vara en dygnet-runt service så att alla besökare, sikher och andra, kan få ett mål indisk mat när som helst.

Övervåningen i Lissabons gurdwara
Inrättandet av gurdwaran har haft stor betydelse för sikhernas synlighet och kontakt med det portugisiska samhället. Bhai Ranjit Singh förklarade att gurdwaran i Lissabon numera utfärdar intyg till skolor som bekräftar att barnen är sikher och därför bör få vegetarisk mat. Erfarenheten har visat att portugisiska skolar accepterar intyg från en religiös institution istället för att lyssna till föräldrarna. Det ökande antalet sikher som söker portugisiskt medborgarskap och pass kan också få intyg från gurdwaran som styrker deras religiösa identitet och därmed ger dem rätt att bära turban på passfotot. Under de senaste två åren har mer än 25 sikhiska bröllop ägt rum i Lissabons gurdwara, som också utfärdat äktenskapscertifikat och hjälpt familjerna med kontakter till indiska och portugisiska myndigheterna. Men de få referenser som finns till sikherna i Portugal antyder också att etablerings- och integrationsprocessen inte skett utan hinder. I likhet med sikher i andra länder har församlingen i Lissabon blivit utsatt för hatbrott och dragits in i interna konflikter över gurdwarans administration (Bastos 2010: 291). Detaljerna i dessa processer är fortfarande oklara och det behövs mer empirisk forskning som kartlägger och analyserar olika aspekter av sikhernas migration och integration i Portugal.

Innan jag lämnade gurdwaran i Lissabon överlämnade Bhai Ranjit Singh församlingens visitkort, en DVD-inspelning av vårens firande av högtiden Vaisakhi, och påpekade att de portugisiska sikherna har numera en egen hemsida. Under tiden satt en grupp män, kvinnor och barn på golvet i matsalen och intensivt skalade och hackade lök inför nästa måltid. Ibland kastade de ett öga på en stor plasma-TV, upphängd på väggen bredvid bilder av sikhismens guruer och martyrer i historien, som sände religiös musik (kirtan) och nyheter direkt från Punjab.  

Kristina Myrvold
Fil. Dr. i religionshistoria, Lunds universitet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar