Precis
som många människor i vårt avlånga land har jag ägnat en del av sommarens sköna
dagar åt löpning och träning. Men istället för att ge sig ut i skogen och den
friska luften har jag en fallenhet för att träna på löpband och i svettiga
citygym. Men nu är det inte min träning som vi skall tala om – den är allt för
obefintlig och ointressant för det här sammanhanget. Istället vill jag säga ett
par ord om Kenneth Gysings intressanta och underhållande bok, Ett år av magiskt löpande
(Pocketförlaget, 2012). Vid sidan av otaliga diskussioner om löpningens
vedermödor, misslyckanden och njutningar uppehåller sig Gysing, som är redaktör på tidningen Runner's World,
vid att likna löpning med religion. I inledningen av boken kan vi till exempel
läsa följande utdrag:
”Det
var för ett par år sen när jag såg ljuset. Himlen öppnade sig, ner steg en
ängel iklädd löparshorts och ett par löparskor av odefinierbart märke. Löp och
allt skall vara dig givet, dundrade ängeln. Sen vankande jag. Men tog ängeln på
allvar.” (s. 11)
För
Gysing är upptäckten av löpning närmast att likställa med en religiös
upplevelse. Efter ängelns inträde ser världen inte längre likadan ut och
löparens rutiner måste följa vissa givna riter och ritualer. Tidig träning
måste kombineras med intervallträning, rätt mat måste ätas, speciella kläder
för löpning måste införskaffas, och personbästa måste diskuteras och debatteras
med likasinnade. Löpningens högtidsstunder är maror, enmilslopp,
Göteborgsvarvet och söndagen är långlöparens heliga dag enligt Gysing. En
ritualisering av vardagen och året som kanske inte ligger så långt ifrån det
religiösa livets inordning av vardagen.
Trots
att Gysing inte erbjuder någon djupare religionsvetenskaplig analys är hans iakttagelser
intressant och på många sätt träffsäkra. Allt fler människor tycks faktiskt se
löpningens ensamma slit som avkopplande och meningsskapande och som ett
desperat försök att förlänga vårt liv här och nu. Döden och åldrandet är ständigt
– medvetet eller omedvetet närvarande i Gysings krönikor. Men är det verkligen
möjligt att se löpning som en form av religion? Spontant skulle de flesta
förmodligen svara nej på denna fråga eftersom löpning inte på något sätt kräver
en föreställning om någon transcendent verklighet eller några uppfattningar om
något som vi kan kalla för gud eller något liknande. Som religionsvetare kan
frågan dock bli mer komplicerad om vi istället väljer att betona religioners
funktion och betydelse för många människor. Återigen blir det avgörande hur vi
väljer att definiera vad som avses med religion – väljer vi att betona vad
religion är för något eller vill vi istället se vilken funktion den fyller i
människor liv. Ur det senare perspektiv är identitet och meningsskapande av
central betydelse och här tycks löpning faktiskt kunna uppfylla vissa av de
krav som ställs på ”religioner” om vi väljer att betona deras funktion för
människor. Det är också viktigt att påpeka att löpningen faktiskt har sina egna
högtidsstunder och ritualer som samlar stora mängder funktionärer och
observatörer. Dessa passiva observatörer är alla potentiella löpare i en snar
framtid. Kan man till och med se dessa som potentiella konvertiter och loppen
som stora missionerande tältmöten för en ny livsstil?
Men
innan vi drar för stora växlar på Gysings observationer är det viktigt att
påpeka att han inte är ensam om att jämföra idrott, naturupplevelser och stora
fysiska och psykiska vedermödor med de erfarenheter som många troende anser att
de får av religiösa upplevelser (se till exempel Sorgenfreis inlägg här
på bloggen om fotboll och religion). Att känna att man står utanför sin
egen kropp, att uppleva en obeskrivbar gemenskap och samhörighet med något som
är större än jaget tycks vara typiska drag för både religiösa upplevelser och
stora påfrestningar i samband med träning och idrott. Kanske dessa upplevelser
är den moderna människans sökande efter religion och mening i livet? Är det till och med möjligt att se löpning som en ny religion? Vad tror
ni?
Göran
Larsson, Professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
