Våldtäkt och islam

Jag fick en fråga den 9 januari om ett par SD-politikers ordande om våldtäkt och islam. Jag skrev då ett relativt långt svar (här litet bearbetat) som jag delger läsarna av denna blogg. Journalisten Maria Gisselquist bad mig kommentera följande uttalanden:

”Islam i enlighet med bokstavstrogen tolkning accepterar våldtäkt”

”Det finns belägg för det Hess skriver, att våldtäkt är djupt rotad i islamisk kultur, i de heliga skrifterna”

Påståendena innehåller flera medvetna eller omedvetna oklarheter som gör att de inte går att svara kort på. Vad avses mer exakt med våldtäkt här? Vad menas med bokstavstrogen? Vad är islamisk kultur?

Jag ska diskutera detta nedan men först tror jag det är viktigt att klargöra en sak. Varför är dessa politiker inte intresserad vad muslimer i nutid, i Sverige har att säga om dessa frågor? Om man vill veta något om hur kristendom förstås i dagens Sverige rekommenderar jag att man kontaktar en präst eller en troende eller en religionsvetare och om man vill veta något om hur islam förstås kan man lämpligen tala med en rättslärd, en imam eller en troende muslim eller kanske en islamolog. Att bara anta att man kan slå upp en påfallande gammal helig skrift och läsa i den och tro sig veta hur en religion är idag är naivt. Det fungerar inte med islam, inte med kristendom, eller med någon annan religion heller. Det är till och med svårt att avgöra hur man uppfattade det som står på den tid som en skrift författades. Det blir dessutom många gånger synnerligen svårt om man dessutom läser översättningar utan att ta stöd i hur lärde har förklarat olika textpassager.

Skälet till att den här diskussionen förs är förhållandevis enkelt. Det är juridiskt tillåtet att kritisera och diskutera religioner i Sverige (vilket nog de flesta håller med om är bra, det är också tillåtet att bemöta kritiken för övrigt). Men det är inte tillåtet enligt lagen att hetsa mot folkgrupper. Sedan en tid tillbaka inkluderar det religiösa grupper. Alltså gör populistiska partier så här. Man hittar något som samhället i gemen ogillar (t.ex. våldtäkter), sedan hävdar man att islam tillåter eller påbjuder detta. Implicit säger man då det som man skulle ha mer problem med att säga: dvs. de som tror på islam har värderingar som inte passar i Sverige och borde inte vara här. Vi kan kalla det rasismens politiska ekonomi. Det kostar för mycket att vara direkt i sin ovilja mot muslimer så man väljer att vara indirekt och kommer på så sätt undan juridiska processer. Det praktiseras inte bara i Sverige utan i ganska många av Europas länder. För tillfället är det en viktig kugge i populistiska partiers retorik. Diskussionen om våldtäkt och islam är bra presenterad av islamfientliga sidan wikiislam (http://wikiislam.net/wiki/Rape_in_Islam). Det är den andra träffen man får om man googlar ”rape in Islam” så sidan är knappast en hemlighet. Att SD-politikerna inte ens bemöda sig om att komma ihåg att man kan anföra vers 4:24 om man vill hävda att islam tillåter våldtäkt är påfallande slappt. Men, det handlar ju inte om en seriös diskussion om islam utan om att försöka misstänkliggöra människor som ser sig som muslimer. Mitt förslag till journalister är att de/ni frågar SD-politikerna om Bibelns ganska flitiga referenser till våldtäkt och om även judendom och kristendom har ska sammankopplas till våldtäkt och vad detta har för betydelse för SD:s politik. Flytta diskussionen till detta och se vad som sker. Men åter till dessa påståendes formuleringar och till en diskussion om islam och våldtäkt. 

Om våldtäkt implicerar överfall, alltså våldtäkt med betoning på våld, finns inget stöd för våldtäkt i islamiska källor som Koranen eller hadithsamlingarna eller i sharia eller fiqh (islamisk jurisprudens). Om man med våldtäkt menar en patriarkal sexuell ordning där mannens sexuella önskemål överordnas kvinnas lust förekommer våldtäkt som sanktionerat i klassisk islamisk teologi, vilket det även gör i Bibeln särskilt i GT (där även våldsamma våldtäkter omskrivs gjorda av rättfärdiga) och historiskt i kristen teologi (t.ex. inom äktenskapet). I relation till svensk lagstiftning där individen förutsätts vara den som bestämmer över sin kropp och där fenomen som våldtäkt inom äktenskapet erkänts som fenomen och kriminaliserats sedan 1965 i Sverige och numera är ett specificerat brott i mer än 100 länder finns stora problem med abrahamitiska religioners traditionella sexuella ordningar. Jag ska nedan i detalj redovisa vad de centrala problemen finns vad gäller islam.

Men först: De som påstår det som påstås ovan om ”islamisk kultur” glömmer snabbt bort att just som kristen teologi ändrar sig islamisk teologi över tid. Även dessa frågor har diskuterats inom islamisk teologi. Ett intressant sentida exempel är Kecia Alis bok Sexual Ethics in Islam: Feminist Reflections on Qur'an, Hadith And Jurisprudence (2006). Som troende muslim skriver Ali infrån traditionen och diskutera om modern islamiskt grundad etik ställt mot den sharia som utvecklades under islams första fyra århundraden. Hon är inte ensam om sina resonemang. Man kan tala om en trend inom liberalteologisk islam att betona övergripande islamiska etiska principer på bekostnad av tidigare lärdes fixering vid konkreta regler. Givetvis finns det fortfarande många som håller fast vid att islam ska uttrycka konkreta regler vid varje situation.

En annan aspekt som kan vara relevant men som jag inte ska gå in så mycket på är att man, om man ser islam som en helhet, även bör kontrastera patriarkala sexuella ordningar med den sexuella etik som står att finna i både Koranord och hadither och hos teologer som al-ghazali (d.1111) som talar om vikten av ömhet, uppmärksamhet, att väcka partnerns lust försiktigt med ord och smek osv. och som ogenerat talar om kvinnors rätt till njutning och orgasm vilket skapar en kontrast till tankar om män som mot sina sexualpartners vilja har sex med dem.

Nå vad är det då i islam som kan kopplas med våldtäkt? De Koranverser som har diskuterat i samband med anklagelser om sanktionerad våldtäkt, t.ex. 4:24 av Koranen som innehåller den återkommande formuleringen ”ma malakat aymanukum”, det som din högra hand besitter, anses i islamisk teologi handla om slavinnor och krigsfångar. Kanske bör tilläggas att muslimska kvinnor inte kan hamna i positionen som slavinnor eller krigsfångar (som i princip görs till slavinnor) vilket gör att det som någon SD-politiker nyanserade sig med att det gäller icke-muslimska kvinnor stämmer. Men även i dessa fall är sexualiteten reglerad och teologin sanktionerar inte ohämmad våldtäkt t.ex. på slagfältet. Istället bör kvinnor som tas till fånga lämnas i fred tills deras så kallade vänteperiod är över, dvs. de bör att fått mens så man kan konstatera att de inte är gravida. När islam accepterade slaveriet så ansågs det vara den manliga slavägarens rätt att ha sex med ogifta kvinnliga icke-muslimska slavar vilket var allmän praxis vid tiden. Det är denna av islam sanktionerade sexuella handling som beskrivs som våldtäkt (vilket det ju är enligt nutida svensk lag). Det finns många problem med denna diskussion, ett av dem är att just att man använder en nutida lagstiftning i Sverige och jämför det med accepterat bruk vid en annan tid. Och sedan hävdar att så är islam. Men sedan länge tar muslimer avstånd från slaveriet (med stöd av etiska principer även de tagna ur Koranen och haditherna om att slavar bör behandlas väl och helst friges). Det finns en del påfallande marginaliserade extrema muslimska sheikher som de facto fortfarande tycker att eftersom Koranen ger uttryck för att slaveriet är tillåtet kan man inte förbjuda det och som talar om muslimska soldaters rätt att ha sex med krigsfångar. Dessa är dock inte tongivande för samtida islam och påfallande irrelevanta för hur svensk islam levs och lärs ut vad jag känner till.

Bokstavstrogen, vad innebär egentligen det? Det finns ingen självklar tolkning av många passager i heliga skrifter. Många verser tolkas på radikalt olika vis eller får sin vanligaste tolkning bestämd i teologiska utläggningar hundratals år efter det att den heliga skriften har nedtecknats. Men jag förmodar att det som avses var någon som försöker följa islams regler, dessa är dock ofantligt många och olika formulerade av olika teologer. Så även om vi kanske kan tänka oss vad en bokstavstrogen tolkning skulle innebära i attityd, vet vi inte hur den skulle se ut i praktiken – det finns den en alldeles för stor islamisk mångfald för. 

Islamisk kultur, vad ska man säga? Finns det en kristen kultur delad av de 2 miljarder katoliker, protestanter, ortodoxa, evangelikala, kopter osv. över jorden? Nej. Finns det en islamisk kultur delad av sunniter, tolvshia, ibaditer, ahmadiyyamuslimer, alevimuslimer, ismailiter osv. från alla typer av samhällen över hela jorden. Nej. Det är att missbruka ordet kultur, både så som ordet spontant förstås i allmänt ordbruk och så som det förstås mer specifikt till exempel inom samhällsvetenskap.

Att hävda att ”våldtäkt är djupt rotad i islamisk kultur, i de heliga skrifterna” är intellektuellt genant i förhållande till vad vi vet om kultur från antropologisk, etnologisk forskning och vad vi vet om tolkning från t.ex. litteraturvetenskap och religionsvetenskap. 

Däremot går det att hävda att det finns ett tydligt problem med att islam länge har tolkats utifrån tankar som ger manlig sexuell lust ett företräde på bekostnad av kvinnlig lust och kvinnors kroppar, detta på ett sett som utifrån svensk samtida lagstiftning inte accepteras och som faller under lagen om våldtäkt i brottsbalken 6 kapitlet 1 paragrafen, där bland annat tilltvingat sex från någon som befinner sig i hjälplöst tillstånd ingår. Att vara slav tas inte hänsyn till i detta sammanhang. Men jag ger mig som lekman in och anar mig till att detta kan jämställas med hjälplöst tillstånd. Sån tur var är detta inte aktuellt då slaveriet inte accepteras av den förkrossande majoriteten av islams lärde.

Jonas Otterbeck, Professor i islamologi, Lunds universitet

Homomoské

Aftonbladet berättar idag om en lokal utanför Paris som fungerar som moské för bland annat homosexuella muslimer. Initiativet kommer från en muslimsk, homosexuell fransk-algerisk man vid namn Ludovic-Mohamed Zahed. Ludovic-Mohamed är gift med en muslimsk från Sydafrika där samkönade äktenskap är tillåtna. Men han betonar att den nya moskén inte bara är till för homosexuella:

Syftet är att välkomna män och kvinnor som inte känner sig hemma i de traditionella moskéerna. För en man som är feminin till sitt yttre eller en person som är transsexuell är det svårt att finna sig till rätta i en moské. Jag har hört från många av mina vänner att de inte riktigt vet var de ska stå, eftersom alla moskéer delar upp män och kvinnor i olika rum. I vår moské är det viktigt att alla kan be tillsammans. Människor måste känna sig bekväma när de ber och kvinnor måste få vara synliga i moskén och ha rätt till de första raderna, bland männen. Att kvinnor ska vara beslöjade och dessutom isolerade bakom en ridå, som fallet är i vanliga moskéer, är verkligen kvävande.

Liknande moskéer finns redan i bland annat USA och Kanada, och feministiska och queer-teologiska ansträngningar har blivit allt mer synliga under de senaste 20 åren. Inte sällan har just Kanada och Sydafrika varit framträdande.

Men detta är en kontroversiell fråga och enligt Aftonbladet lär Saudiska medier i en kommentar till nyheten rapporterat att jordens undergång är nära. Men samtidigt är detta en utveckling synlig i alla världens religioner, och som inte går att förhindra hur mycket konservativa religiösa ledare än opponerar sig. Religioner förändras i takt, eller i alla fall i baktakt, med den värld och de samhällen de praktiseras i och vi kommer att få se fler kvinnliga ledare, könsblandade församlingar och homovigslar även bland muslimer.

År 2010 grundade Ludovic-Mohamed föreningen HM2F, Homosexuels Musulmans de France, för att ”bekämpa homofobi i islam och islamofobi inom HBT-rörelsen”. Rörelsen har mött negativa reaktioner, men också fått mer positiv respons än han hade vågat hoppas på:

Sedan vi grundade föreningen HM2F [har vi] sett en helt ny kategori som hör av sig till oss och vill veta mer. Folk säger att de inte håller med men medger samtidigt att de kanske har fel och att de vill förstå. En ännu större grupp hör av sig för att uppmuntra oss och till och med säga att de i oss ser den riktiga islam. Det finns till exempel föräldrar som säger till mig att de har andra ambitioner för sina döttrar än att uppfostra dem till att vara oskulder den dag de gifter sig.

I Sverige har vi ännu inte mig veterligen någon sådan organisation eller rörelse, och få muslimer har pratat öppet om sin homosexualitet i media. Men troligtvis kommer vi att få se liknande organisationer även här, och de kommer med största sannolikhet möta starkt motstånd från mer konservativa uttolkare av islam. Men också bidra till att många som idag har svårt att kombinera sin religion med sin sexuella läggning eller könsidentitet kanske får lättare att göra så.

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet  

HBTQ-altartavla lämnas tillbaks till konstnären

Skara domkyrka vill inte ha den altartavla som konstnären Elisabeth Ohlson-Wallin skänkte till domkyrkopastoratet i samband med teveprogrammet konstkuppen! Konstverket är tänkt som en alternativ altartavla i samband med gaybröllop föreställer HBTQ-personer i paradiset enligt Sveriges radios rapportering.

I Ohlson-Wallins version av paradiset finns det två Adam och två Eva av olika hudfärg och ormen avbildas med ett ansikte som föreställer en välkänd transperson från Skara. Medan kyrkorådets ordförande anser att de har blivit utsatta för en kupp, menar konstnären att det är en politisk handling. Trots att kyrkorådet anser att Jesus var en provokatör som stod på de svagas sida i samhället tycks man anse att altartavlan är allt för politisk. För Ohlson-Wallin avslöjar oviljan att ta emot konstverket en ”mörk fläck” och det är en skam för kyrkan menar konstnären. Domkyrkoförsamlingen som bland annat har biskoparna Erik Aurelius och Åke Bonniers stöd menar istället att "den typen av politisk handling hör hemma på en annan arena än som altartavla i Skara domkyrka” enligt SR:s rapportering. Det andra skälet som anges till varför man inte vill ta emot tavlan är att det inte är genomförbart att altartavlan "förvaras någonstans för att rullas fram efter begäran vid särskilda HBTQ-tillfällen."

Om vi lämnar de praktiska detaljerna så visar reaktionerna att frågor om sexualitet och religion ofta skapar diskussioner och konflikter om moral, etik och normer. Medan vissa grupper väljer att tolka sin religion på ett sådant sätt att den bevarar vad som uppfattas vara rådande normer (den dominerande heteronormen enligt kritikerna) är andra grupper istället redo att omtolka och ifrågasätt sin religions traditioner för att finna alternativa synsätt på till exempel sexualitet och samliv. För en närmare diskussion om dessa frågor se till exempel Simon Sorgenfreis inlägg här på bloggen. Men utan att gå in på teologiska tolkningstraditioner är det också viktigt att betona att det offentliga rummet och speciellt medias rapportering har blivit en betydelsefull spelplan för teologiska diskussioner som handlar om sexualitet. Mot denna bakgrund är det kanske till och med så att Ohlson-Wallin i större utsträckning uppnår sitt syfte att ifrågasätta hur vissa kristna ser på hbtq-frågor när Skara domkyrka inte vill ta emot hennes konstverk. Genom en uppståndelse i media synliggörs skiljelinjer och ömma punkter avslöjas. För hur många är det som egentligen känner till hur altartavlan ser ut i Skara domkyrka innan Ohlson-Wallins ”konstkupp”? Samt hade detta blivit en nyhet överhuvudtaget om kyrkan istället hade valt att acceptera konstverket?

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet 

Katolska nunnor, onani och homosexualitet

Under veckan har den katolska nunnan och teologiprofessorn Margaret A. Farleys bok JustLove: A Framework for Christian Sexual Ethics varit flitigt omskriven i amerikansk press. Anledningen till uppmärksamheten är att Vatikanen i måndags publicerade en offentlig kritik av boken. Syster Margarets bok kunde vara till ”stor skada” för troende katoliker på grund av de uppfattningar om bland annat onani och homosexualitet som kommer till uttryck i boken.

Före Vatikanens uttalande låg boken, enligt CNN, på plats 142,982 på Amazons lista över bäst säljande böcker inom ämnet Religion och spiritualitet. Dagen efter låg den överst på samma lista, och ytterligare en dag senare var Farleys Just Love den 16:e bäst säljande boken över huvud taget.

Nu vet vi ju i och för sig inte om det bara var katoliker som köpte boken, men det troliga är att de utgör en stor del av köparna. Detta kan ses som ytterligare ett exempel på att religionsutövare i allmänhet inte gör som religiösa ledare säger – eller att de väljer att lyssna till de uttolkare som bäst motsvarar deras egna förväntningar på religionen.

Ungefär som de flesta svenskar nog inte lever som socialstyrelsen lär.

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet