Egypten – ett islamiskt kalifat?

I juni 2012 blev Mohammad Morsi från Frihet- och rättvisepartiet den förste demokratiskt valde presidenten i Egypten. Valet hade stått mellan honom och Ahmed Shawfiq, som sågs som en representant för den gamla regimen. Frihet- och rättvisepartiet stöds av det muslimska brödraskapet, där Morsi tidigare varit medlem, men som han lämnade då han ställde upp som kandidat i presidentvalet. På presidentposten tog Morsi tidigt initiativ till att begränsa militärens makt i Egypten och att upprätta diplomatiska kontakter med andra länder, däribland Iran, Turkiet och Saudiarabien.  Han har också sagt att Egypten skall vara en civil stat och inte en religiös, men det finns en oro, både inom och utom landet, att han egentligen avser att islamisera Egypten på sikt. Morsi har agerat för att framstå som en moderat muslim, och många frågar sig om det är hans rätta jag eller om det bara är ett politiskt strategiskt spel.

Morsi valde t.ex. en premiärminister, Hesham Kandil, som är en moderat muslim och han mötte tidigt den koptiske påven. Han ligger däremot lågt i frågor som rör utrikespolitik. Alkohol tillåts säljas, vilket anses viktigt för turistindustrin som varit en stor inkomstkälla. Inga diskussioner förekommer om att förbjuda popmusik eller riva upp fredsavtalet med Israel. Men oron finns ändå för att islamiska lagar skall få mer utrymme. Sekulära och kristna ser nu till militären som garant för att Egypten inte ska islamiseras för kraftigt och många tror att det muslimska brödraskapet ligger lågt tills de är tillräckligt starka för att kunna införa mer radikala förändringar. Den nyvalde påven har sagt att han är emot att den nya konstitutionen blir för religiöst utformad. Bakgrunden är den islamistiska dominansen bland de som nu deltar i att formulera den och att Mohammed Morsi sagt att shariah ska ligga till grund för lagstiftningen, även om det är oklart vad han menar med det.

Rädslan för att Egypten skall islamiseras och utvecklas odemokratiskt uttrycks till exempel i Alan Johnsons artikel i The Telegraph, ”The Muslim Brotherhood are turning into Leninists in Islamist dress. Egypt is in real trouble,” där han argumenterar för att Brödraskapet vill införa sharia som konstitutionens huvudsakliga källa och åberopar röster som hävdar att islamisterna vill införa ett kalifat. Johnson hävdar att väst nu möter en kraft som ser sig som Gud på jorden, som förnekar rätten till individuell tro, och uppmanar oss att se vad Brödraskapet egentligen står för. En sammanblandning av Brödraskapet, Rättvise- och frihetspartiet och Salafister gör att skräckbilden av ett framtida islamistiskt Egypten framträder, som är antisemitiskt och odemokratiskt.

Men andra åsikter finns också. I en artikel av den amerikanske muslimen Muqtedar Khan, ”Democracy at the heart of Islamic revival”, presenteras bilden att revolutionen har lett till en intellektuell och kulturell vitalitet där en demokratisk form för islam tillåts utvecklas, inte bara i teorin utan även i praktiken. Han lyfter fram att islam och demokrati enligt honom är förenliga och att revolutionerna nu gett möjlighet till att visa detta i praktiken. Vid ett möte med Morsi i New York nyligen sade Morsi att islams hjärta är mänskliga rättigheter och dignitet och att religionsfrihet skulle garanteras. Han ville inte upprätta en islamisk stat, för att det skulle vara oislamiskt enligt honom, utan att nationen, folket (ummah) skulle vara källan till makt. Liknande kommentarer hittar vi på partiets hemsida, där formuleringen att shariahs principer skall vara referensram som hela tiden återkommer skrivs fram, som många oroar sig för vad det egentligen betyder.

This means that we as a party seek for Egypt to be a civil state based on Shura (consultation) and democracy, where the people are the source of power (legislative, judicial and executive), where the principles of Islamic Sharia are the frame of reference, and where the Egyptian citizen is the goal and patriotism is the spirit in which we work to achieve happiness morally and materially, as well as respect for citizens’ rights and preservation of their dignity within a comprehensive modern initiative for rejuvenation.

 

Frågan vad dessa principer egentligen ska stå för diskuteras också i Egypten under utvecklingen av förslaget till konstitution och olika åsikter kommer fram, där framförallt salafiter tycker det är för otydligt formulerat och önskar sig en omformulering som stadfäster att islamisk sharia skall vara källan till all lag.

Muqtedar Khan tog under mötet med Morsi även upp frågan om al-Azhar, som Khan anser bör vara helt oberoende, men Morsi lät den frågan falla. Hur religiös auktoritet kommer att organiseras i framtidens Egypten och vilken roll islam kommer ges i konstitutionen vet vi inte nu, men helt klart kommer frågan att fortsätta vara aktuell länge. Vilken roll kommer islam få i konstitutionen? Kommer al-Azhar att bli helt fri från statlig kontroll, och vilken blir relationen mellan al-Azhar och det Muslimska brödraskapet i framtiden? Och vilket inflytande kommer salafister att få i det framtida Egypten?

Susanne Olsson, docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola