Gadget

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

lördag 3 november 2012

Hur viktig är Guds icke-existens?


Sedan en tid har Humanisternas ordförande Christer Sturmark stött på en del intern kritik. I ett inlägg på Humanistbloggen, Humanisterna, manna(en) från Himmelen?, utmålar Rebecca Hybbinette (fd ordförande Humanisterna Stockholm) och Jessica Schedvin (fd ordförande Unga Humanister) Sturmark som en maktfullkomlig karismatisk ledare som fastnad i frågan om Guds icke-vara. Sturmark anklagas också för att toppstyra förbundet med en uträknad härskarteknik. De skriver:

Vi tillhör de inom Humanisterna som uppfattar förbundet vara hierarktiskt och stumt, med avsaknad av värme och välvillighet. Det saknas ett demokratiskt sinnelag [---] Det råder en rädsla för kritik och varje kritisk tanke eller uttryck möts av härskartekniker och ifrågasättande i hur det kritiseras eller varför och med vilken rätt.

Det är inte första gången Sturmark stöter på intern kritik, och ofta har Schedvin varit inblandad. Redan 2010 riktade hon, tillsammans med Unga humanisters Niklas Odelberg kritik mot Sturmark och Humanisterna för vad hon tyckte var en allt för aggressiv framtoning. ”Vi vill utveckla humanistbegreppet som vi tycker står för något positivt,” sa hon då. ”Humanismen är lika med medmänsklighet och tolerans […] Men de agerar så man får intrycket att vi är intoleranta.” Senare kritiserade Schedvin också Sturmarks tilltag att anmäla prästen och debattören Helle Klein till domkapitlet för att hon kritiserat Humanisterna. Även då var Schvedins slutsats att ”Humanisterna borde fokusera på humanismen.” Liknande kritik har annars huvudsakligen levererats från röster utanför förbundet.

Lika mycket som en debatt om Sturmarks ledarstil kan detta förstås som en fråga om förbundet Humanisternas identitet. Ska ateism eller det mer diffusa begreppet humanism stå i fokus? Under entreprenören Sturmarks ledning har förbundet fått mycket medial uppmärksamhet, och då främst just på grund av hans religionskritiska udd och polemiska stil. Till Sturmarks främsta förtjänster som ledare hör troligtvis hans förståelse av mediedramaturgi och nyhetsvärdering.

Sturmark har varit bra på att skapa rubriker. Som exempel kan nämnas reklamkampanjen ”Gud finns nog inte” från 2009 och debutnumret av förbundets tidskrift Sans från 2011. Båda gavs mycket mediautrymme, men möttes också av kritiska röster som menade att de utgjorde en flirt med främlingsfientliga krafter.

Samtidigt kan vi nu alltså se hur denna retorik föder intern kritik. Sturmark tycks själv medveten om att ateismen inte är en odelat positiv fråga och vill själv ogärna kännas vid epitetet. Han har flera gånger betonat att förbundet vill kallas ”sekulär-humanistiskt” snarare än ateistiskt, senast i en intervju i Sverige Radios Människor och Tro.

Samtidigt är det kanske förståligt att förbundet får dras med ateism-stämpeln. Inte minst på grund av ett starkt fokus just på frågan om Guds icke-existens. Dessutom är det många identifierar sig som sekulära humanister – säkert en majoritet av svenska folket, även religiösa – medan få identifierar sig som Humanister. Därför är det förklarligt om många reagerar på hur Sturmark och hans förbund vill lägga beslag på begreppet och närmast göra detta till synonymt – i den allmänna förståelsen – med ateism.

Men om Humanisterna inte profilerar sig genom sin religionskritik och ateism, vilka är de då? Vad skulle skilja dem från andra humanistiska sammanslutningar? Och skulle media fortsätta att intressera sig om de kontroversiella och polemiska debatterna uteblev?

Det blir intressant att följa denna utveckling och diskussion om Humanisternas identitet.

Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

25 kommentarer:

  1. Simon,
    Det är viktigt för oss i Humanisterna att hela tiden idka internkritik, gärna offentligt och gärna ljudligt. Det är en av våra grundprinciper. Åsikten att vi inte ska vara så högljutt religionskritiska har hela tiden funnits i förbundet. Dock har den andra falangen hittills visat sig vara starkare och talrikare. Hittills har båda åsikterna lyckats samexistera bra. Jag tror vi kommer att göra det även i fortsättningen. Så du kommer nog inte se någon större omsvänging i Humanisternas inriktning (hoppas jag), men däremot förhoppningsvis fortsatt interndiskussion om vilka som är våra viktigaste uppgifter. Personligen tycker jag inte vi ska ändra oss, utan bara bredda oss. Vi är bra på det vi gör, men kan bli ännu bättre på det Schedvin och Hybinette efterlyser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Patrik

      Tack för din kommentar

      Simon

      Radera
  2. Sturmark är knappast tillmötesgående mot denna interna kritik. Det är också intressant att notera att Sturmark, trots all medieuppmärksamhet han åstadkommit, inte lyckas höja humanisternas medlemsantal i proportion till den; tvärtom går humanisterna numera back medlemsmässigt: http://humanistbloggen.blogspot.se/2012/05/reclaim-humanisterna.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Rickard

      Tack för en intressant länk. Den hade jag missat. Den illustrerar i mer nyanserade ordalag dessa diskussioner.

      Simon

      Radera
    2. Jo, Staffan Gunnarsson bekymrar sig över medlemstappet och vad man ska göra åt det. Sturmark besvarade detta i en smått märklig replik: http://humanistbloggen.blogspot.se/2012/05/reclaim-humanisterna-20.html Enligt honom är antalet medlemmar inte särskilt väsentligt, bara man har ett "oproportionerligt stort" genomslag i medierna. Han blundar för problemen och skönmålar.

      Gunnarsson tar upp samma sak som jag tidigare i år gjorde i en TK-artikel: att det jämförbara landet Norge har 80 000 medlemmar i sin humanist-organisation. Det skulle i Sverige motsvara 150 000 medlemmar. Sturmark har inte lyckats komma i närheten av den potentialen; svenska humanistiska förbundet har bara 5000 medlemmar.

      Radera
    3. Hej igen

      Kanske kan det vara som Patrik skriver ovan, att dessa diskussioner även speglar en bredd inom Humanisterna, och inte endast splittring.

      Sturmark, som å ena sidan kritiseras för att fokusera för mycket för att fokusera på Guds icke-existens, och å andra för att tillåta religiösa medlemmar, kanske försöker placera sig i mitten av detta, en besvärlig position i så fall.

      Det blir, som sagt intressant att se hur detta eventuellt utvecklas.

      Simon

      Radera
    4. Vi svenskar är oerhört konflikträdda, vilket en sådan domderande ledare som Sturmark utnyttjar fullt ut. Att Sturmark brister grovt i ledarskapet måste kunna formuleras och diskuteras i klartext. Tyvärr ger man bara Sturmark och hans aggressiva vapendragare fritt spelrum om man inte vågar sätta fingret på det verkliga problemet.

      Radera
    5. Hej igen Rickard

      Det är mycket möjligt du har rätt i detta. Men jag ser det inte som min uppgift som religionsvetare att på ett sådant sätt värdera och utvärdera Christer Sturmarks ledarskap. Detta får medlemmar i Humanisterna, eller deras kontrahenter, sköta själva.

      Vad jag däremot tycker är intressant är hur sådan kritik formuleras och hur den besvaras. Som jag skriver ovan tycks det finnas (minst) två kritiska stråk inom Humanisterna. Ett som kritiserar Sturmark för att lägga för stor tonvikt vid ateism och Guds icke-existens, och ett som kritiserar hur Sturmark öppnat för religiösa företrädare inom rörelsen.

      Detta kan förstås på flera sätt. Är Sturmark en hoppjerka som låter alla vara med så länge det gynnar hans position, eller är Sturmark snarare en lyhörd ledare som försöker jämka mellan olika falanger inom förbundet? Hur man ställer sig till det beror säkert i hög grad på hur man värderar Sturmark i övrigt.

      Allt gott,
      Simon

      Radera
    6. Tack för bra svar. Personligen kan jag bara se att Sturmark är en på många sätt irrationell hoppjerka, som ständigt snor in sig i motsägelser. Att å ena sidan driva en ateistisk linje (Guds icke-existens) och å andra sidan öppnar upp för religiösa företrädare, går inte ihop. Han har på sista tiden plötsligt försökt profilera sig som agnostiker, men det saknar trovärdighet.

      Tidigare i år var han mycket upprörd över Domkapitlet och kallade dem "en modern inkvisition" som ägnar sig åt förtryck av tanke- och åsiktsfriheten (http://www.kyrkanstidning.se/debatt/svenska-kyrkans-moderna-inkvisition-mot-prasten-annika-borg). Men bara några få månader senare försökte han bräcka Seglora genom att anmäla dem dit. Så beter sig knappast en omdömesgill ledare.

      Radera
    7. Jag har tidigare skrivit en inlägg på detta tema:

      http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se/2012/05/religion-religionskritik-och-ologisk.html

      Simon

      Radera
    8. Intressant länk, men slutsatsen du kommer till måste jag nog tyvärr betrakta som ett klassiskt exempel på hur akademiker överanalyserar. Man är så mån om att hitta logiska strukturer, att man inte ser en mycket mänsklig egenskap: att vi faktiskt ofta *är* inkonsekventa och irrationella. Att Sturmark plötsligt drar en lans för spädbarnet Estelles och hennes föräldrars religionsfrihet -- trots att han tidigare argumenterat för att avskaffa religionsfriheten -- ser jag bara som ett uttryck för populism och opportunism. Och populism är inte logiskt eller rationellt.

      Radera
    9. Hej igen

      Du har säkert rätt i att akademiker kan överanalysera. Och att människor ofta är inkonsekventa och irrationella. Samtidigt tror jag nog man kan se ett strategiskt bruk av dessa frågor i Sturmarks fall.

      Mvh
      Simon

      Radera
    10. Och... det är inte min slutsats ;) Nåväl, vi har kommit så långt som möjligt utifrån våra olika ståndpunkter, och det är bra så.

      Radera
  3. Tack Simon, du sätter fingret på intressant diskussion. Jag tror de på sikt inte kan profilera sig på ”Gud finns nog inte” även om det är viktigt nu när vi befäster och stabiliserar oss som en sekulär stat (städa ut religiösa ceremonier och inflytande från det sekulära samhället...). Själv funderar jag i termer av en ateistisk livsåskådning bortom religionen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej

      Tack för din kommentar. Ja, det blir som sagt intressant att se hur detta utvecklar sig.

      Simon

      Radera
  4. "Samtidigt är det kanske förståligt att förbundet får dras med ateism-stämpeln. Inte minst på grund av ett starkt fokus just på frågan om Guds icke-existens."

    Du ljuger och hittar på! Exempel tack! Jag är helt övertygad om att kampanjen "Gud finns nog inte" är det enda exemplet du kan komma på. Konstigt att det är så tyst från föreningen om det är vårt fokus. Andra föreningar brukar fokusera på sina fokusfrågor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så du menar att Sturmarks "Tro och Vetande 2.0" inte skulle vara en enda lång argumentation emot Guds existens?

      Radera
    2. Mest relevant i sammanhanget är väl hur som helst att medlemmar, eller före detta medlemmar, i Humanisterna upplever att detta är en överfokuserad fråga.

      Det är också intressant hur ateism tycks vara ett epitet som allt förre vill förknippas med, trots att väldigt många svenskar nog definierar sig som ateister.

      Begreppets idé-, representations- och receptionshistoria vore intressant att läsa.

      Simon

      Radera
    3. http://humanistbloggen.blogspot.se/2012/11/debatt-guds-existens-moral-mm.html

      Radera
    4. Rickard Berghorn: Jag trodde det var Christer Sturmarks bok, som han låg bakom, inte Humanisternas bok som Humanisterna ligger bakom. Dessutom synar jag: Var i boken bevisar Christer Sturmark att det inte finns någon gud? Jag har läst hela men inte hittat något sådant avsnitt.

      RVK: Medlemmarnas privata åsikter har absolut ingenting med saken att göra. Anklagelsen var att föreningen som heter Humanisterna sysslar med att motbevisa Gud hela tiden, men anklagelsen är en ren lögn för att smutskasta Humanisterna.

      Men - låt oss hypotetiskt tänka att Humanisterna bara motbevisar gudar hela tiden och att det är omoraliskt. Vad ska vi då säga om Aristoteles, Tomas av Aquino, m.fl som försökt bevisa att det finns en gud. Var de också omoraliska? William Lane Craig är en otäck gynnare som hela tiden försöker bevisa att det finns en gud. Vilken trångsynt människa! Detta är dock en sidofråga. Min poäng är att man anklagar Humanisterna för att "bara" syssla med en fråga - en fråga som föreningen inte alls sysslar med.

      De flesta av oss medlemmar är nog så ateistiska och/eller agnostiska att diskussioner huruvida det finns gudar eller inte är lika meningslösa som att diskutera Det Flygande Spagettimonstrets existens.

      Skulle länken bevisa att Humanisterna motbevisar gudarna? OK, var i länken finns beviset mot gud?

      Radera
    5. http://memegenerator.net/instance/29781139

      Radera
    6. Hej Benzocaine

      Kanske kan man förstå att åsikter som Humanisternas ordförande och medlemmar i Humanisterna uttrycker med förknippas med Humanisterna?

      Jag förstår inte riktigt ditt resonemnag här, men kanske har jag missat något inlägg eller kommentar? Vem har hävdat att Sturmark eller Thomas Aquino är mer eller mindre moralisk på basis av att de förnekar/tror på guds existens? Och hur har man i så fall knutit detta till moral? Det verkar konstigt tycker jag.

      Mvh
      Simon Sorgenfrei

      Radera
    7. Tankegången är denna: Det är Humanisternas kritiker som felaktigt påstår att Humanisterna bara sysslar med att motbevisa gud, trots att det i princip aldrig har hänt (mer än några enstaka tillfällen). Detta gör man i syfte att smutskasta Humanisterna. "De är egentligen inte Humanister utan ateister".

      Men den premiss man utgår ifrån är osann. Humanisterna sysslar inte med att bevisa att det inte finns några gudar.

      Och analogt: Om den som bevisar att det inte finns gudar är omoralisk - vilket är underförstått eftersom Humanisterna påstås vara omoraliska för att de påstås bevisa att det inte finns gudar; så måste ju Tomas av Aquino m.fl vara lika oetiska som försökte bevisa att det finns gudar. Men som sagt, detta var bara ett stickspår. Huvudargumentet är att premissen är felaktig och används för att smutskasta Humanisterna.

      Kan du göra en lista över alla gånger som Humanisternas ordförande eller medlemmar i Humanisterna har bevisat att det inte finns några gudar? Ställ sedan denna lista mot hur många gånger Humanisternas ordförande eller medlemmar har argumenterat mot religioners skadeverkningar i samhället. Du kommer att se att listan över de senare frågorna är i fokus.

      Föreningen Humanisterna välkomnar som du kanske vet agnostiker. Jag tror inte att en förening som har som fokus att bevisa att det inte finns gudar skulle vilja ha agnostiker med. De står ju för något annat.

      P.S. Notera att Humanisterna är en förening och inte ett förbund, enligt gängse definitioner av förening och förbund. Där felar t.om vår ordförande.

      Radera
  5. Angående min fråga: Kan du göra en lista över alla gånger som Humanisternas ordförande eller medlemmar i Humanisterna har bevisat att det inte finns några gudar?

    Jag skulle tro att den listan blir 5-10 fall om du verkligen anstränger dig. Listan över när Humanisterna eller Humanisternas medlemmar agerar mot förtryck är betydligt större, vilket du inte ens kommer att behöva anstränga dig för att se.

    Som religionsvetenskapare skulle det kanske till och med kunna intressera dig? Man skulle t.ex kunna göra en statistisk analys av Humanisternas artiklar i massmedia/Newsmill? Studien skulle kunna ha titeln "Fokuserar Humanisterna på att motbevisa Gud?", eller "På vilka frågor fokuserar Humanisterna?" om man vill vara mer neutral.

    Den fösta frågan är ju svår att göra hypotesprövning på. Hur ser ett "slumpmässigt" utfall av antigudsbevis ut i förhållande till utfallet om man fokuserar på frågan? Där måste man antagligen göra en mer eller mindre godtycklig cutoff. Räcker det med ett fall, 5% av alla artiklar, 49% av alla artiklar? 51% av alla artiklar eller måste det vara långt över 50%?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan ju också göra en mer kvalitativ studie, men då är det alltid svårt att vara objektiv. Det skulle kunna framstå som att man vill "bevisa" att Humanisterna fokuserar för mycket eller för litet på att motbevisa gudarna.

      Radera