Kan heliga krig avslutas?

Det finns ett utbrett antagande om att religiösa konflikter i grunden är olösliga. I en nyutkommen bok, Ending Holy Wars: Religion and Conflict Resolution in Civil Wars, argumenterar freds- och konfliktforskaren Isak Svensson för att även dessa konflikter går att lösa vid förhandlingsbordet. Vi har bett Isak kort redogöra för sina general findings i en bloggpost.

Hur ska väpnade konflikter som sker i Guds namn egentligen hanteras? I de blodiga konflikterna i Afghanistan, Pakistan, Nigeria, och Somalia spelar religiösa krav stor roll och i konflikten mellan regeringen i Sri Lanka och LTTE-gerillan – som avslutades genom regeringens seger 2009 – fanns det också religiösa tvistefrågor. Det också finns tecken på att de religiösa motsättningarna ökar allteftersom våldet eskalerar i Syrien.

Samtidigt finns ett utbrett antagande, såväl inom politisk debatt som inom samhällsvetenskaplig forskning, att när religion väl kommer in i konfliktbilden så försvinner möjligheten till fredliga lösningar vid förhandlingsbordet. Återstår då endast stridsfältet.

Världen idag upplever inte fler väpnade konflikter med religiösa dimensioner än tidigare, men de är mer synliga. Delvis kan det bero på att andra typer av konflikter har minskat i antal, medan konflikter med religiösa dimensioner inte har minskat i samma utsträckning. Proportionen, inte antalet, av religiösa konflikter har därför ökat över tid. Graf 2, se nedan, som återfinns i min bok, illustrerar detta.

Boken Ending Holy Wars: Religion and Conflict Resolution in Civil Wars är den första bok som systematiskt försöker kartlägga de religiösa dimensionerna av interna väpnade konflikter för att förklara hur religiösa dimensioner kan stå i vägen för fredliga lösningar. Mitt perspektiv är freds- och konfliktforskarens. Materialet i boken bygger på information från Uppsala Conflict Data Program (UCDP). Denna kvantitativa information har sedan kompletterats med flera mindre fallstudier, i Sri Lanka, Filippinerna och Indonesien.

Boken visar hur religiösa identiteter och oförenligheter påverkar sannolikheten av avtal och de mekanismer som partier och utomstående medlare har kunnat dra nytta av för att övervinna religiösa hinder för förhandlingslösningar. Bland annat beskriver jag hur autonomilösningar har använts, det vill säga att religiös lagstiftning har anpassats till vissa delar av ett lands territorium men inte andra. Jag visar också på exempel där religiösa partier blivit tillåtna, vilket lett till att väpnade grupper valt att ”strida” genom politiska medel istället för med vapen.

Den religiösa faktorn ska emellertid inte överskattas. När religion spelar en roll i en oförenlighet, så är det nästan aldrig den enda uteslutande faktorn. Tvärtom är det ofta fråga om ett helt frågekomplex av olika tvistefrågor där religion utgör en av flera ingredienser. Bakom religiösa aspiration kan det ligga ekonomiska, politiska och militära kalkyler.

Religionens roll i väpnade konflikter är alltså svårbestämd och komplicerad – och det finns många starka åsikter om vad som egentligen ligger bakom religiösa motsättningar. En sak är dock säker: vi kan inte låta vår analys fastna i konstaterandet att religion försvårar fredliga lösningar. Istället behöver vi nu ägna mer uppmärksamhet åt hur konflikter med religiösa förtecken kan lösas, inte bara bekämpas.

Resultaten i Ending Holy Wars banar väg för en diskussion om hur konfliktteori kan integrera religiösa dimensioner på ett bättre sätt samt hur politik kan utformas för att hantera religiösa dimensioner i väpnade konflikter.

Isak Svensson

Docent vid institutionen för freds-och konfliktforskning vid Uppsala universitet och tidigare forskningsdirektor för National Centre for Peace and Conflict Studies, Nya Zeeland.