Offentlig sektor, frimarknad eller något annat?

Thomas Gür har skrivit en intressant krönika i helgens SvD där han menar att Sverige har fastnat i två motsatspositioner när det gäller samhällets organisering. Under lång tid har staten och den offentliga sektorn garanterat medborgarnas behov och säkerhet från vaggan till graven i form av barnomsorg, skola, åldringsvård och sjukvård. Denna verksamhet finansieras och organiseras av staten via skattemedel. Under de senaste decennierna har denna struktur utmanats av ett allt större inflytande från den privata sektorn. Friskolor och privat sjukvård har kommit att bli ett reellt alternativ till den skattefinansierade sektorn. Enligt Gür har vi gått från en statsfinansierad ekonomi till en privat ekonomi där mammon i allt större utsträckning fått styra över våra liv.

Det som vi allt för ofta glömmer bort är att det finns alternativ till dessa två organisationsformer. Den frivilliga sektorn i form av ideella intresseorganisationer, stiftelser och religiösa organisationer har till exempel ett stort inflytande i stora delar av världen, men inte i Sverige. Vi har fastnat mellan å ena sidan staten och å andra sidan mammon enligt Gür. Han skriver:

"I sin expansion hade den offentliga sektorn medvetet försvagat den ideella sektorn, som inte lika snabbt som företagen kunde utveckla alternativa driftsformer när de offentliga monopolen trängdes tillbaka. De borgerliga avregleringarna utformades dessutom sällan i beaktande av den ideella sektorns särskilda förutsättningar."

Att människor organiserar sig frivilligt i så kallade ideella organisationer som drivs av "traditionella förtecken" som kultur, etnicitet eller religion anses oftast som något suspekt och konstigt som inte passar in i samhällets struktur menar Gür som skriver:

"Den ideella sektorn utmanar ofta den sekulära och modernistiska (och felaktiga) berättelsen att religion, etnicitet eller nationell identitet är hjärnspöken som hör det förgångna till. Sådana gemenskaper är också besvärliga att förhålla sig till politiskt, eftersom de av nödvändighet inte har enhetliga mål i likhet med den offentliga makten (likabehandling, demokratiska principer) eller styrs av en enhetlig princip i likhet med marknaden (vinstmaximering). Målen är istället självdefinierade och olikartade – bevarande av den egna kulturella, etniska, religiösa eller språkliga identiteten, medmänsklighet på basis av stark religiös övertygelse eller mission och omvändelse."

Gürs analys är på många sätt intressant eftersom den bryter mot den dominerande uppfattningen att det endast finns två alternativ till hur samhället kan organiseras. Att hitta nya effektiva vägar och metoder för att säkerställa samhällets och invånarnas behov är en viktig framtidsfråga. Ur dessa perspektiv är Gürs analys på flera sätt en övertygande argumentation för att ideella och intressedrivna organisationer (må de vara politiska, ideologiska eller religiösa) också har en plats i framtidens Sverige. Samtidigt som dessa utgör intressanta alternativ är det också en indikation på att mångfalden i samhället kommer att öka och att detta kan leda till att organisationer framför åsikter och värderingar som inte nödvändigtvis är i linje med majoritetens uppfattningar om den grund som samhället bör vila på. Ur dessa perspektiv kan Gürs analys ses som en utmaning av det liberala och mångkulturella samhället.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborg