Luthersk och katolsk syn på språk och grundtext

Att hävda att det skulle finnas en fundamental skillnad mellan luthersk och katolsk syn på språkstudier och grundspråkens betydelse för uttolkningen av de heliga texterna inom kristendomen är kanske att gå för långt. Samtidigt var det bland annat diskussionen om översättningar av Bibeln till folkspråk som var en av skiljelinjerna mellan den Katolska kyrkan och de lutherska kyrkorna under reformationen. Ett spår av denna diskussion har kanske återigen aktualiserats i med att Anne-Louise Eriksson (forskningschef för Svenska kyrkan) nyligen betonade att präster lägger allt för mycket tid på språkstudier och att detta sker på bekostnad av studier i systematisk teologi, ett ämne som vi har skrivit tidigare om här på bloggen.

Utan att gå närmare in på den diskussion som Erikssons förslag skapade är det intressant att se att Katolska kyrkan fortfarande tycks ha en stark betoning av språkstudier för sina präster. I tidningen Dagen kan vi till exempel läsa om att katolska kyrkan precis har tagit beslut om att stärka prästernas kunskaper i latin. Som ett led i denna process har man beslutat att öppna den Påvliga akademin för latinska studier, en institution som kommer att lyda under Vatikanens kulturministerium. Målet är att förstärka både det skrivna och talade latinet och genom denna åtgärd skall prästerna lättare kunna studera gamla texter som ligger till grund för kyrkan rapporterar Dagen.

En möjlig tolkning är att Katolska kyrkan anse att kunskaper i skrifternas originalspråk kan garantera vad som uppfattas vara en korrekt förståelse av läran som skall ligga till grund för kyrkan. På många sätt är detta ett synsätt som skiljer sig från Erikssons betoning på tolkning. Till skillnad från Katolska kyrkan tycks Svenska kyrkan först och främst anse att kyrkans präster måste kunna tolka och kontextualisera texterna så att de får betydelse för dagens människor. Kanske dessa perspektiv kan ses som illustrationer av Katolska kyrkans och Svenska kyrkans syn på text och i vidare bemärkelse teologi. Med detta sagt är det givetvis viktigt att betona att det också finns alternativa synsätt inom båda traditionerna och dessa röster kommer sällan till tals i den offentliga debatten. Den nuvarande påven har till exempel utmärkt sig för att välja stävja lokala tendenser - vilket bland annat kan innebära att det lokala språket får en större betydelse för de troende - och istället vill han betona latinets betydelse och ställning inom kyrkan. På ett motsvarande sätt är det många präster och biskopar som vidmakthåller att kunskaper i grekiska och hebreiska är nödvändiga för präster inom Svenska kyrkan. Vilken av dessa tendenser som kommer att gå segrande ur kampen är oklart, men just nu tycks latinets ställning ha en framskjuten position inom Katolska kyrkan. Hur Svenska kyrkan kommer att förhålla sig till språkstudier och balansen mellan språkstudier och till exempel systematisk teologi är dock betydligt mer svårtolkad. Om Svenska kyrkan väljer att nedtona språkstudierna för sina blivande prästkandidater är det uppenbart att studiet av grekiska och hebreiska vid svenska universitet går en mörk framtid till mötes.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet