Gadget

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

söndag 17 juni 2012

nataS lleH


I TV4s morgonprogram (17/6) intervjuades den inte längre så skräckinjagande skräckrockaren Marilyn Manson. Men i slutet av 1990-talet betraktades Manson som en inkarnation av Satan själv av representanter för den kristna högern i USA. En position han jobbat hårt för. Genom att anspela på en blandning av perversioner, droger, satanism och allmän ondska blev Manson en antihjälte moralister världen över älskade att hata. 1999 anklagades Manson för att ha inspirerat de två unga man som låg bakom massakern på Columbine High School i USA, där femton unga människor dödades, och fler än tjugo kom till skada.

                                                 Marilyn Manson

Mansons image och persona var inget nytt. Black Sabbath, Alice Cooper, Kiss och W.A.S.P hade redan använt sig, i varierande utsträckning, av en liknande blandning av satanism och radiovänliga refränger. Redan Led Zeppelin anklagades för att ha smugit in sataniska budskap på sina skivor. Om man spelar deras ballad Stairway to heaven från 1971 baklänges menar vissa att man kan höra Robert Plant sjunga:

Oh here's to my sweet Satan.The one whose little path would make me sad, whose power is Satan.He will give those with him 666.There was a little tool shed where he made us suffer, sad Satan.

                                                            Beviset

1990 anklagades Judas Priest för att ha smugit in orden ”do it” på låten Better By You, Better Than Me från albumet Stained Glass (1978) och därigenom drivit två fans till självmord (och självmordsförsök). I den följande rättegången försvarade sig sångaren Rob Halford med att det vore idiotiskt av dem att uppmana fansen att ta livet av sig. Om de kunde hjärntvätta lyssnare genom dolda buskap skulle de istället uppmana dem att köpa fler skivor.

I Sverige var Siwert Öholm en av dem som mest upprördes av hårdrockens omoraliska och sataniska budskap – en moralpanik som resulterade i en idag klassisk intervju med journalisten Anders Tegner.

                                              "Det står ej i lukasbrevet, att dom har sågklingor i skrevet"

Även idag finns det band som svenska Watain eller norska Gorgoroth som bygger sin image på satanistiska eller demoniska element. Men det blir allt svårare att väcka anstöt. Kanske för att allt redan är gjort? Eller kanske för att denna symboliks värde devalverats i takt med att organiserad kristendom får allt mindre inflytande?

                                              King ov Hell, basist i Gorgoroth

Vad tror ni? Vilket är det bästa sättet för ambitiösa unga musiker att skapa moralpanik idag? 

Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

17 kommentarer:

  1. På sätt och vis kan man kalla detta inlägg moraliserande. Alla som tyckte att satanism var en olämplig image inom rocken, kallas här för "moralister". Cirkeln är således sluten?

    Moralens väktare rycker väl annars idag mest ut om man har rasistiska budskap eller något annat politiskt inkorrekt. Men då kallas det inte "moralism" eller "moralpanik", eftersom de orden reserveras för reaktioner man själv inte sympatiserar med.

    Men låt mig anlägga ett lite annat perspektiv och berätta en personlig erfarenhet. Jag jobbade med unga tonåringar under 80-talet, och satt rätt ofta i diskussioner kring äkta och inbillad satanism, bland rockmusiker och andra. Min erfarenhet är att för flera tonårskillar på glid, så utgjorde budskapet en inspiration att göra dåliga val och bete sig illa. För i övrigt stabila tonåringar, så spelade det däremot ingen större roll.

    Man kanske inte nödvändigtvis måste ställa fram just Öholms rätt tafatta intervju eller ett lösryckt påstående om Marilyn Mansons eventuella del-skuld för massakern i Columbine, som exempel på frågans art.

    Hur påverkar musik och musiker oss människor? Vad säger den seriösa psykologiska och sociologiska forskningen? Ett och annat forskningsresultat har flimrat förbi mina ögon under årens lopp, vilka säger att frågeställningen inte är oväsentlig.

    P.S. Ert captcha-system gör det nästan omöjligt att kommentera här. För fullt normalseende människor är det hopplöst att urskilja vissa bokstäver. Som webbutvecklare kan jag tipsa om att vetenskapliga undersökningar visar att captcha medför mycket dålig användbarhet, i utbyte mot en låg grad av skydd mot spambotar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hallå

      Jo, det vore spännande att höra mer om sådan forskning. I vilken utsträckning musik och andra populärkulturella uttryck påverkar konsumenterna? Någon läsare som har bra tips? Göran Larsson, som skriver här på bloggen, har sysslat lite med det. Vad säger du Göran?

      Annars är det kanske som du antyder, att andra orsaker och tidigare mönster är viktigare för hur ungdomar inspireras av populärkultur, än eventuella budskap i musiken eller filmerna eller dataspelen eller vad det nu är.

      Såväl Columbine-killarna som de i Judas Priest-fallet i mitt inlägg hade ju massor av andra problem. Att skylla vad som hände främst på musiken låter för enkelt.

      Vad är catptscha?

      Mvh
      Simon

      Radera
    2. Captcha - robotfälla.
      https://sv.wikipedia.org/wiki/Robotfilter

      Radera
  2. Jag tror religiösa uttryck som satanism inte funkar. Man måste nog gå på en annan typ av värdering. Kanske attackera delad föräldraförsäkring, prostitutionslagen eller biståndet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser fram emot Watains temaalbum om föräldraförsäkringen!

      Simon

      Radera
  3. Idag enkelt: håna islam eller Muhammed. Kristna är som du säger rätt luttrade (om ordet tillåter). Det var ju lite spännande med den där amerikanska pastorn som skulle ordna en koran-bränning -han fick uppmärksamhet, även om han till slut "kröp till korset" om uttrycket tilllåter. Retstickor har funnits och kommer finnas i alla tider.

    I din fina uppräkning skulle jag vilja lägga Two Live Crew som gjorde bra karriär under inledningen av 90-talet, men det kanske berodde mer på att de skapade utomordentligt bra och svängig rap, snarare än den moral panik de spred, men de lyckades bli Banned in the USA - vilket också var en lysande låt...(om än rippoff på Springsteen)
    :-)

    SvaraRadera
  4. Ja, Vit Makt-musiken skapade ju en del rabalder. Men en viktig skillnad är att denna aldrig samtidigt blev en enorm försäljningssucce (kanske inte bara på grund av budskapet, utan även pga den muggiga d-taktspunkwibben).

    Den finns ju en muslimsk punktörelse, Taqwacore, som ibland går hårt åt islams heliga kor tidvis. Kanske det kan bli den nya pudelrocken!?

    Tack för länken! Jag hade glömt bort dem, jag också.

    Mvh
    Simon

    SvaraRadera
  5. Det är både enklare och svårare att uppröra idag. Svårare att uppröra "allmänheten" pga att det inte längre finns någon monolitisk allmänhet i Sverige. Men förstås just därför enklare att uppröra (en minoritetsgrupp, en kulturell idenitet, en religiös inriktning) eftersom tydliga åsikter om något *överhuvudtaget* alltid kommer att trampa något särintresse på tårna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samtidigt...Boy Bands irriterade ju många genom att vara slätstrukna, tråkiga och inte stå för nånting (med risig för att jag trampar nån på tårna).

      Simon

      Radera
  6. Thomas Bossius:Med framtiden i backspegeln: Black metal- och transkulturen: Musik, ungdomar och religion i en senmodern värld (2003).Religion and Popular Music in Europe: New Expressions of Sacred and Secular Identity (2011).Musiken och jag (2011).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mia

      Spännande titlar. Kan du ge ett litet referat?

      Simon

      Radera
  7. Religion and Popular Music in Europe
    New Expressions of Sacred and Secular Identity
    http://us.macmillan.com/book.aspx?isbn=9781848858091
    Music and religion have, throughout history, walked hand in hand. In the rites and rituals of small tribal religions, great world religions, and more recent New-Age and neo-heathen movements, different kinds of music have been used to celebrate the gods, express belief, and help believers get in contact with the divine. This innovative book focuses on how mainstream and counter-cultural groups use religion and music to negotiate the challenges of modernization and globalization in the European context: a region under-explored by existing literature on the subject. With its internal ethnic diversity, ever-expanding borders and increasing differentiation, Europe has undergone massive dislocation in recent years. The authors show that, in the midst of such change, rock, pop, and dance music may in their various forms be used by their practitioners as resources for new kinds of spiritual and religious identification, even as these forms are used as symbols of the deficiencies of secular society. Focusing on Christianity, Judaism, Islam and New Religious Movements, the book explores such topics as Norwegian Black Metal and Neo-paganism, contemporary Jewish Music in the UK, the French hip hop scene, the musical thinking of Muslim convert Cat Stevens/Yusuf Islam and European dance music culture. It offers an ideal introduction to leading-edge thinking at the exciting interface of "music and religion."
    Framtiden i backspegeln
    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9171731792
    Genom hela människans historia har musiken och religionen gått hand i hand. I det nutida västerländska samhället där den etablerade kristendomen förlorat mycket av sin forna auktoritet, fortsätter religionen i andra former, ofta i samklang med musiken, att fylla en viktig funktion för många människor. Inte minst brukar populärmusiken lyftas fram som en ersättning för eller ny form av religion. Undersökningar gjorda bland svenska ungdomar under 1900-talet har också pekat i den riktningen. Många unga nämner där musiken som något andligt och med religionen förbundet.

    Med framtiden i backspegeln ger en djupgående och inträngande analys av hur sambandet mellan populärmusiken och religionen ser ut då unga människor själva på ett medvetet sätt använder sig av dessa för att skapa identitet, mål och mening i sina liv. I fokus står black metal- och transkulturen vilka båda präglas just av ett sådant sätt att använda sig av religion i olika former.

    SvaraRadera
  8. Tack. Det låter som spännande sommarläsning.
    Om någon är intresserad av islam och musik/popkultur ja jag tipsa om
    Mark Levines Heavy Metal Islam och Michael Muhammad Knights roman The Taqwacores

    Simon

    SvaraRadera
  9. Pedofili har väl inte prövats ännu? Det om något bör generera i nya siwert öholmare?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Serge Gansbourg gjorde ju ett tappert försök med Lemon Incest, och Lee Hazlewoods Valhallavägen är där och nosar.

      Men det ligger mycket i det. Vissa har menat att just barn är det enda heliga, okränkbara, vi har i samhället (i rejält makroperspektiv).

      En intressant sak med den hedoniska hårdrocken var ju att den samtidigt upprörde och sålde brett.

      Simon

      Radera
    2. Pedofili har faktiskt provats en del. Woods of Infinity (http://www.metal-archives.com/bands/Woods_of_Infinity/6667) är väl kanske det mest uppenbara inom Black Metal-svängen, men det finns fler exempel i genrens perifiri, så som Mikko Aspas (från Deathspell Omega) sidoprojekt Nicole 12. Men vad jag vet är det inget band som behandlar sådana ämnen som ännu bubblat upp till Siewert Öholm-nivå, så att säga.

      /Daniel A

      Radera
  10. Jag tror att rasism och att på andra sätt ifrågasätta mänskliga rättigheter är nästan det enda som kan provocera idag. För oss i Sverige är, förutom övergrepp mot barn, djurplågeri det vi blir mest upprörda över.

    En negativ/konservativ syn på kvinnor och homosexuella kanske också kan provocera? Fast ändå inte, för hur ofta kritiseras homofobiska texter i rastamusik?

    Svårt att sia om, men så länge ett av konstens syften är att provocera lär väl konstnärer hitta nya vägar för att provocera.

    SvaraRadera