Gadget

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

onsdag 20 juni 2012

Skägg, sjalar och lustiga hattar


I en debattartikel i Göteborgsposten menar Gun Holmertz, verksamhetsansvarig inom den katolska biståndsorganisationen Caritas, att somaliska islamister får allt större inflytande i Göteborgsförorten Hjällbo. Vi kommer att återkomma till detta på bloggen. Här tänkte jag endast beröra en aspekt av Holmertz artikel. Hon reagerar på att ”allt fler muslimska kvinnor skyler sig; alltifrån ansiktet till hela kroppen” och att männen i högre utsträckning klär sig ”extremt: med fotsid dräkt, huvudbonad och skägg.”

                                                  Ebbot - en göteborgsextremist?

Som vi kunde se i Göran Larssons inlägg om t-shirts och religion kan kläder och symboler spela en viktig roll i religiösa identitetsbyggen. Religionshistorikern Christer Hedin pratar ibland om centraletik och signaletik. Med centraletik menar han då grundläggande etiska läror inom religioner – som att man ska vara ärlig, rättvis och strävsam. Signaletiska element är då sådana som syftar till att stärka den egna gruppen och avskilja den från andra grupper. Dessa kan utgöras av exempelvis matregler eller kläddirektiv.

Medan de centraletiska elementen ofta är mer eller mindre desamma i världens religioner, och sällan leder till konflikter, har signaletiken just till syfte att särskilja olika grupper och stärka den egna kollektiva identiteten. Det gör också att många kan utveckla ett obehag inför andra gruppers signaletiska markörer. Judar och muslimer kan rysa inför tanken på att kristna äter griskött, liksom kristna kan förfasas över den muslimska burkan eller chassidiska judars hattar och rockar.


Att bära skägg eller sjal kan vara ett sätt för muslimer att signalera att de är ”goda muslimer.” Därför är det också ganska vanligt att konvertiter till islam odlar skägg eller väljer att bära sjal. De har identitetsstärkande funktioner. För icke-muslimer, speciellt för dem som har en negativ inställning till islam, kan sjal och skägg istället signalera att det rör sig om ”onda muslimer”, om fundamentalister eller extremister. Samma signaletiska markörer betyder olika saker för olika människor.

Signaletiska element är därför också tacksamma måltavlor för olika sorters religionskritiska grupper. Om detta vittnar de senaste årens krav (och i vissa fall genomförande) på allt från minaretförbud, sjalförbud, halal/kosherförbud och förbud mot manlig omskärelse. Det finns faktiskt till och med röster som höjts om förbud mot muslimska skägg. I flera av dessa fall är det svårt att se att det finns någon annan tanke bakom kravet på förbud, annat än att försvåra eller förhindra religiösa minoriteters möjlighet att utöva sin religion. Att försvaga och kränka deras religiösa identitet genom att förbjuda viktiga signaletiska element.



Signaletiska markörer berättar inte nödvändigtvis så mycket om sina bärare, utöver att de identifierar sig med en viss religion. De är lätta att miss- eller övertolka, speciellt för utomstående. Därför är det viktigt att se till komplexiteten bakom dessa markörer och vad de kan signalera. Skägg eller sjal signalerar kanske att någon är muslim – inte nödvändigtvis att hen är extremist.

Simon Sorgenfrei,
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

10 kommentarer:

  1. Reagerade också på Holmertz artikel, särskilt det där med "extrem" klädsel. Sådan retorik är ganska vanlig: det är som om muslimer bär på ett mer eller mindre stort antal islam-enheter, vilket återspeglas i kläderna; en alltför stor dos antas leda till islamism och extremism. Följdaktligen är muslimer "light" att föredra (eller som det heter: "moderata muslimer"). Tina Thunander drar väl metaforen (?) till sin spets i sin bok "Resa till sharialand" när hon pratar om saudiarabien som "islam outspätt".

    I övrigt håller jag med om att kläder och symboler ofta fungerar identitetsförstärkande. "Centraletik" låter dock som ett besvärligare begrepp, åtminstone om det ska förstås som "grundläggande etiska läror inom olika religioner". Som jag ser det drar sådana resonemang alltför lätt åt att man reducerar religioner till gyllene regler a la Karen Armstrong.

    SvaraRadera
  2. Hej Jimmy

    Simon och jag har också skrivit ett svar på Holmertz debatt-artikel. Skall försöka att skriva något mer om detta på bloggen inom kort. Håller med om din kritik av begreppet "centraletik" och dess likhet med Armstrongs resonemang. Men begreppen som används av Simon är användbara för att problematisera Holmertz. Fortsätt att läsa och kommentera

    Mvh

    Göran

    SvaraRadera
  3. Och som om detta inte vore nog har vi också skrivit om Thunanders bok:

    Jag tror de ideal som räknas in under centraletiken ska förstås som emiska, snarare än deskriptiva, begrepp.

    Simon

    SvaraRadera
  4. Kanske vi kan lägga upp länken till vår text om Thunander?

    /Göran

    SvaraRadera
  5. Simon, Göran.

    Ansiktsslöjan kan ses som en symbol för den "religiösa slutenhet" som Gun Holmertz talar om. Ni tycker inte att det kan finnas skäl att med henne problematisera den shariafundamentalistiska wahhabismens sektliknande inskränkthet, politiska militans och därtill massiva kvinnoförtryck? Hur många barn ges en chans att integrera sig i sitt nya hemland?

    Samuel.

    SvaraRadera
  6. Hej Samuel

    Det vore jätteintressant om Holmertz gjorde det du skriver. Nu gör hon inte det, utan nöjer sig med att slå fast att skägg och sjal är extrema uttryck.

    Att stämpla muslimer i traditionell klädsel som extremister gör varken deras eller deras barns integration lättare, tror jag.

    Hälsningar,
    Simon

    SvaraRadera
  7. "I flera av dessa fall är det svårt att se att det finns någon annan tanke bakom kravet på förbud, annat än att försvåra eller förhindra religiösa minoriteters möjlighet att utöva sin religion." Nja i samband med det "signaletiska" oskicket att avlägsna pojkars förhud handlar det väl snarare om att det bryter mot FN:s barnkonvention och dessutom kan utgöra direkt fara för barnet. Inget att bagatellisera alls tycker jag. Och inget att tolerera i ett sekulärt samhälle som Sverige, som dessutom och mycket riktigt har absolut nolltolerans mot kvinnlig omskärelse.

    SvaraRadera
  8. Hej Mattias

    Jag försöker verkligen inte bagatellisera någonting i mitt inlägg. Jag öppnar också i just den mening du citerar upp för att det i dessa frågor, eller några av dessa frågor, kan resas invändningar mot religiösa bruk av en ärlig omtanke om individen. Som exempelvis i fallet manlig omskärelse eller ansiktsslöja.

    Om omskärelse bryter mot barnkonventionen eller inte är ju en omdiskuterad fråga.

    Simon

    SvaraRadera
  9. Är verkligen grisköttätande en signalmarkör för kristna och kristenheten? Någonting för muslimer eller judar rysa över när det gäller kristna?

    Det är väl ingenting specifikt kristet med att äta griskött, på samma sätt som omskärelse eller koscher- respektive halalslakt är för de två andra religonerna.
    Jag tycker inte jämförelsen är relevant. Kristna äter inte griskött för att det står någonstans att de ska göra det.
    Kanske det finns någon annan jämförelse du kan ta? För i alla fall jag kan inte hitta någon motsvarighet inom kristendomen som man håller fast vid intill absurdum.

    Med detta sagt så vill jag bara tillägga att naturligtvis är det så att inte alla judar eller muslimer bryr sig om dessa markörer, frågan är ens om de flesta gör det egentligen? eller är det ett mer eller mindre påtvingad tradition som ? men ändå är det de som gör det som definierar dessa två religioner, inte bara hos fördomsfulla utan även bland di lärda, politiker och media.

    SvaraRadera
  10. Nej, att inte äta griskött är en signaletiska markör för många judar och muslimer.
    Jag håller med om att det kan vara ett problem att religioner definieras utifrån signaletiska element - samtidgt är det förståligt att så sker. Det är dessa element själva mening, att definiera en grupp mot andra.

    Simon

    SvaraRadera