Kvinnors rättigheter behövs för Egyptens utveckling

I artikeln Brödraskap varnar för kvinnors rätt i DN presenteras FN:s försök att driva igenom en deklaration om kvinnors rättigheter, vilket kommissionen försökte med för tio år sedan men misslyckades. Nu är det framförallt Egypten, Iran, Ryssland och Vatikanen som försöker sätta stopp för att den ska bli verklighet. Det muslimska brödraskapet har varnat för att samhället kan förstöras om kvinnor ges friheter som att resa, arbeta och använda preventivmedel utan sin makes tillstånd. Brödraskapets värdekonservatism när det gäller kvinnor kommer här tydligt upp till ytan och det rimmar illa med de ord om jämlikhet och demokrati som de lyft fram sedan revolutionen började 2011. I en FN-rapport som DN rapporterade om igår talades om den reformiver och utveckling som skett i många så kallade u-länder och det visade sig att de länder som lyckats bäst är de som har mindre ojämlikhet, de som utbildar kvinnor i högre grad och där medborgare känner sig som delaktiga i samhället. Detta vore väl också något som det Muslimska brödraskapet borde tänka på i dagens Egypten som är i skriande behov av stabilisering på många vis där kvinnor skulle kunna spela en framträdande roll och bidra till landets utveckling, om de bara gavs tillfälle!

Susanne Olsson, docent i religionsvetenskap, Södertörns högskola

När blev hästköttet förbjuden föda?

Av de senaste veckornas tidningsrubriker kan man få uppfattningen att hästkött skulle vara ett surrogat för oxkött och på gränsen till något rent av hälsovådligt. Så är emellertid inte fallet – biffstek på häst kan vara väl så smakligt som vilket annat kött. Men i Europa har vi under en lång tid levat under föreställningen att hästkött är tabu, det vill säga något orent som ingen skall behöva befatta sig med utom rackaren. Denne var bödelns dräng som bland annat hade som uppgift att slakta och flå hästar och kallades därför även flåbuse. Ordens valör visar hur lågt ner i samhället denna syssla hade sin plats.

Upprinnelsen till detta tabu återfinns i Tredje Mosebokens regler om ”rena och orena”. Även om hästen inte nämns explicit, sorterar den under djur som inte har ”kluvna klövar” och ”idisslar”.(3 Mos:11:2). Visserligen upphävde Paulus dessa regler, men gav också ett nytt förbud beträffande födan. En kristen skulle hålla sig ifrån kött som ”orenats genom avgudadyrkan”. (Apg. 15:20). I stora delar av Europa var det sed att vid vissa offerhögtider offra hästar, vilka ansågs som den förnämsta gåvan till gudarna. I det antika Rom offrades den så kallade Oktoberhästen och styckades rituellt. Hästoffer finns omvittnat från det förkristna Irland och från Norden, där kungen verkar ha haft ett rituellt åtagande.

Ett sådant tillfälle skildras i Snorre Sturlassons historia över de norska kungarna (Heimskringla), där den kristne kung Håkon tvingades närvara vid ett stort blot på Lade i Tröndelag. När inte kungen visade något intresse för att delta, började de förnämsta hövdingarna morra upproriskt och värden på stället, Sigurd Jarl, fick ingripa. Han rådde kungen att gapa över ångan från hästlevern och med detta lät alla sig nöja den gången. Vid nästa tillfälle kom kungen inte undan så lindrigt utan åt några bitar av hästlevern, som uppenbarligen var den förnämsta delen av hästen.

Berättelsen har ifrågasatts av forskare som menat att Snorre Sturlasson knappast kan ha haft något belägg för sin skildring som nedtecknades ett par århundraden senare.  Men arkeologiska fynd från Skede mosse och nu senast från Uppåkra visar att årliga rituella hästoffer förekom under järnålderns senare del.

Välbekant är också den isländske historikern Ari Þorgilssons historia som räknar upp de villkor som gjorde att man antog kristendomen. Bland dessa fanns en tillåtelse till att äta hästkött, som dock försvann med tiden, hävdar Ari, eftersom det kristna förbudet snart slog igenom. I Olaf Tryggvassons saga kallar man hånfullt folket från Svealand för ”hästätare” med vilket man antydde att de var både hedningar och efterblivna.

Medeltida krönikor omnämner att förbudet mot hästkött tillfälligt upphörde under tider av svår hungersnöd. Dessemellan var det bara rackaren och hans familj som kunde kalasa på hästköttet.

Britt-Mari Näsström

Professor emerita i religionshistoria

Esoteriskt måleri

För den som är intresserad av västerländsk esoterism, och konst, rekommenderas ett besök på Moderna museet i Stockholm där det just nu pågår en mycket omskriven utställning av den svenska 1900-talskonstnären Hilma af Klint (d. 1944). Vissa menar att af Klint ska betraktas som grundaren av det abstrakta måleriet, snarare än mer kända modernister som Kandinsky (d. 1944) eller Mondrian (d. 1944). A ledningen till att af Klint inte fått sin pionjärinsats erkänd är främst att hon själv bestämde att hennes konstverk inte skulle få visas för allmänheten förrän 20 år efter hennes död, och det var först med en utställning i Los Angeles på 1980-talet hon blev ett världsnamn.

Hilma af Klint var i sitt måleri starkt influerad av esoteriska traditioner och i det informativa lilla häfte Moderna museets producerat i samband med utställningen kan man läsa att af Klint

Var av den uppfattningen att hon, när hon målade, stod i förbindelse med högre medvetanden, som talade och förde fram budskap genom henne. I likhet med många av sina samtida var hon påverkad av andliga strömningar, i synnerhet spiritismen, teosofin och senare även antroposofin. Genom sitt måleri ville hon förstå och förmedla den mänskliga existensens olika dimensioner.

Hilma af Klints måleri är verkligen både eteriskt och esoteriskt. I den stora, centrala, sviten Målningarna till templet som producerades mellan 1906 och 1915 arbetade hon men en serie ofta återkommande symboler som snäckor, trianglar och spiraler. Ibland för hennes måleri tankarna tillbaka till Willam Blake (d. 1827). af Klint själv menade att hon endast verkade som ett medium för andliga mästare och att hon, när hon målade, inte hade en aning om vad bilderna föreställde. Senare skulle hon själv uttolka sitt måleri i den mer än 1000 sidor tjocka skriften Studier över själslivet från 1917/1918.

De tio största, nr 3. Ynglingaåldern, Grupp IV

af Klint målade också en serie mycket intressant mentala bilder av de så kallade världsreligionerna. Nedan ser vi exempelvis hur hon för sitt inre öga föreställde sig Islam.

Den Muhamedanska ståndpunkten

I samband med föreställningen pågår hålls också flera föredrag av religionsvetenskapligt intresse. Den 26 mars talar exempelvis konstvetaren Peter Cornell på temat Det ockulta alternativet. Om hemliga läror i konst och litteratur omkring 1900, och den 14 maj håller Moderna museets intendent Ylva Hillström ett föredrag med titeln Esoteriska strömningar och teman i litteraturen från Dante till Dan Brown.

Simon Sorgenfrei

Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Ny avhandling om nya pingströrelser

Härom veckan disputerade Jessica Moberg på en spännande avhandling, Piety Intimacy and Mobility, om samtida pingströrelser i Stockholm. Här kan man läsa en klort sammanfattning. Och här kan man läsa en intervju med Jessica i tidningen Dagen.

Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Sardinens begravning

I vissa delar av Spanien firas " sardinens begravning", (el entierro de la sardina),  när karnevalen tar slut och övergår till fastan före påsk. Enligt den religiösa festkalendern skall detta ske 40 dagar före Palmsöndagen och kallas också ”askonsdag”, eftersom fjolårets palmblad bränns upp. 

Även karnevalen hör till de religiösa festerna, även om dess innehåll verkar ha mer att göra med nöjen av denna världen. Som så mycket annat har den sina rötter i antiken, framför allt genom dans och allehanda upptåg på gator och torg tillägnade olika gudar och gudinnor. Tidpunkten kunde variera: i december firades de romerska saturnalierna medan de grekiska anthesterierna ägde rum under vårvintern. Festerna präglades av att de sociala gränserna för en dag upplöstes genom att slavarna uppträdde som herrar och delade ut befallningar till sina husbönder som ödmjukt utförde dessa. Musik, dans och allmän glädje rådde under dessa dagar, som dock hade sina rötter i religiösa traditioner.

Den kristna kyrkan gjorde vissa försöka att hejda denna typ av folkligt festande. men gav upp och införlivade den i kyrkoåret så tidigt som i slutet av 500-talet. Namnet ”karneval” skulle därmed betyda ”farväl till kött” och perioden efter detta skulle påminna om att Jesus vistades 40 dagar i öknen innan påskhögtiden. En alternativ tolkning hävdar att ordet kommer från carrus ”vagn” syftande på de processioner som ägde rum under förkristen tid. Ingendera sidan verkar ha övertygat den andra.

Karnevalen fortsätter alltjämt att leva vidare i form av festande, dansande och musicerade på gatorna i de katolska länderna. Till Sverige kom företeelsen sent och är inte årstidsbunden. I Danmark visar sig dock vara ett undantag med den fest som kallas Fastelavn då man festar om grundligt. Ett omtyckt inslag var ”att slå katten ur tunnan”, som numera lyckligtvis är fylld med godis i stället för en levande katt.

Nu kommer vi tillbaka till ” sardinens begravning”, där man parodierar ett begravningsfölje kring en uppstoppad figur som skall likna en sardin. Sörjandet tar sig parodiska former till dess man helt sonika bränner upp sardinen och dess innehåll. Den symboliska förståelsen av riten innebär en rening från synd. i detta ingår att man också glömmer allt groll som uppkommit under det gångna året. Kanske något att ta efter!

Britt-Mari Näsström, Professor i religionshistoria, Göteborgs universitet

Bahrain inför importförbud av Guy Fawkes-masken

Guy Fawkes-masken från filmen V for Vendetta

 Under veckan har Hassan Fakhro, Bahrains handelsminister utfärdat ett förbud mot import av den så kallade Anonymous-masken. Masken som föreställer den katolska revolutionär Guy Fawkes, ledare för den så kallade ”Gun Powder”-kuppen i 1600-talets England. Kuppen syftade till att spränga det engelska parlamentet för att på så vis krossa monarkin i landet. Masken har i sin nuvarande form blivit känd från filmen “V for Vendetta” , baserad på de grafiska novellerna med samma namn.

Masken har blivit något av en post-modern Che Guevara-symbol för allt ifrån Occupy-rörelsen, hacker-nätverket Anonymous och för de folkliga upproren i Mellanöstern och Nordafrika. Den har sedan tidigare varit förbjuden i exempel vis Förenade Arabemiraten.

En Bahrainsk aktivist bär Guy Fawkes-masken under en demonstration i A`Ali i mitten på februari.

Den folkliga resningen i Bahrain kommer med säkert fortsätt och masken kommer även fortsatt var ett vanligt inslag på de näst intill dagliga, fredliga, demonstrationerna i landet. Direkt efter handelsministerns dekret översvämmade Bahrainska aktivister Twitter med länkar till sidor som beskriver hur man tillverkar sin egen mask.  

Anders Ackfeldt, doktorand i Islamologi vid Lunds Universitet

Ett resmål av islamologiskt intresse

Nu när priserna på flygbiljetter till New York är minst sagt överkomliga och

dollarkursen relativt låg kan det vara på sin plats att tipsa om ett resmål av islamologiskt intresse, Harlem. Från att ha varit ett område som de flesta turister undvek har det i dag ett rykte om sig att vara ett område fyllt med bra klubbar och hippa restauranger. De flesta svenska turister som kommer till Harlem kanske besöker den svenska kocken Marcus Samuelsson restaurang The Red Roaster eller kommer för att uppleva gospelmusiken i någon av områdes ca 400 kyrkor. En personlig favorit i Harlems restaurangliv är det Karibiska haket Shrine som inte endast server en utmärkt Fela Kuti-hamburgare med couscous med den hembryggda lagern ”Shrine lager” utan också tillhandhåller fantastisk live musik med lokala talanger sju dagar i veckan.

 

Förutom kyrkorna präglas gatubilden i Harlem också av Islam. Det är i Harlem man hittar den kanske främsta symbolen för Islam i USA Masjid Malcolm Shabazz ritad av arkitekten Sabbath Brown och uppförd i ett före detta casino 1965. Moskén var tidigare Nation of Islams New York högkvarter Temple No. 7 som nu finns beläget på 127:e gatan under namnet Muhammad Mosque No.7.

 

Den gröna lökformade kupolen på 116:e gatan markerar inte bara en moské utan bygganden innehåller även en skola och lokaler som erbjuder diverse samhällstjänster.

 

[Bild 1] Masjid Malcolm Shabazz.

 

[Bild 2] Sister Clara Muhammad Elementary & Scondary School i anslutning till Masjid Malcolm Shabazz.

 

Några kvarter bort från Masjid Malcolm Shabazz på Adam Clayton Powell Jr. Boulevard ligger ”Allah School in Mecca” som är högkvarter för Nation of Gods and Earths kanske mer kända som ”The Five Percenters”. Rörelsen grundades 1964 av Clarence 13X, som en avknoppning av Nation of Islam. The Five Percenters finns utspridda i hela USA men har sitt centrum i lokalen i Harlem.

 

[Bild 3] Allah School in Mecca på Adam Clayton Powell Jr. Boulevard

 

Det finns en uppsjö av mindre moskéer tillhörande diverse mindre mainstream muslimsk samslutningar. Websidan Relgions of Harlem som drivs av studenter vid det närliggande universitet Columbia har publicerat en behändig karta där dess finns tydligt utmärkta.

 

[Bild 4] Masjid Aqsa

[Bild 5] Futa Islamic Center Masjid

 

I Harlem pågår det också självklart en hel del religiös kommers. Pizzaställen med skyltar som ”No Swine on my Mind” och ”No Pork on My Fork” och affärer som säljer allt från Halalkött till muslimsk hälsokost och muslimskt mode (både för män och kvinnor). Harlems många boklådor är också utmärkta för att fynd så väl afro-amerikansk muslimsk litteratur som litteratur från den övriga muslimska världen.

 

[Bild 6] Nasa Pizza - ”No Swine on my Mind”

[Bild 7] Daru Salam Halal Meat & Fish Market

 

För endast fem dollar kan den hälsokostintresserade resenären komma över en flaska Black Seed-olja som saluförs på rekommendation av Profeten Muhammed av flertalet affärer i Harlem. För den som är intresserad så säljs den också online av bland annat starofislam.com.

 

[Bild 8] Black Seed-Olja – ”Negella Sativum (Black Seed) is Curative Remedy for all Diseases Except Death”

 

En promenad i Harlem ger en utmärkt illustration på att studiet av den muslimska världen inte kan begränsas geografiskt till Mellanöstern och att den muslimska världen bör ses som ett kognitivt universum av tankar och idéer som sträcker sig från New York till Tokyo, via Malmö och Manama. 

 

Anders Ackfeldt, doktorand i islamologi, Lunds universitet