Gadget

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

måndag 11 augusti 2014

Pocketbiblar som räddade soldaters liv i skyttegravar

Under första världskriget, när Roy Taylors far tjänstgjorde i den brittiska armén på västfronten, bar han alltid en pocketbibel i bröstfickan på uniformen. När tyskarna attackerade gick en kula igenom framsidan av volymen men stoppades av bokens pärm och räddade hans liv. Inför 100-årsminnet av första väldskrigets utbrott berättade Taylor denna historia för Daily Express, och liknande berättelser om hur pocketbiblar räddade soldaters liv har cirkulerat i media. Bevarade personliga biblar, några med bokpärmarna genomborrade av kulor, har flyttat från byrålådor och arkiv till offentliga utställningar och åminnelser av kriget. 
The Devon and Exegeter Gazette, 1916.

De brittiska pressarkiven är en värdefull källa för information om krigsåren 1914-1918. I min efterforskning av arkivmaterial om indiska soldater i brittiska armén under första världskriget (vid krigets utbrott utgjordes en tredjedel av de brittiska styrkorna av soldater från den brittiska indiska armén) har jag återkommande stött på liknande berättelser om pocketbiblar. Brittiska tidningar publicerade regelbundet notiser med rubriker som “Saved by a Bible” och “Remarkable Story.” Ett exempel på en sådan “märkvärdig” berättelse återgavs i flera tidningar i slutet av kriget och berättade om en pocketbibel som hade räddat livet på en soldat i Kairo:

I have seen a pocket Bible which a soldier who was wounded during the recent riots was carrying at the time. The bullet which struck him was deflected by the book, which was torn open, leaving exposed these words in the Book of Exodus 18:10: “Blessed be the Lord, Who hath delivered you out of the hands of Egyptians.” The story has created great impression (Lancashire Evening Post, 21 april 1919).

I läsningen av tidningsnotiser om de små biblarna som räddar liv framgår det att de fysiska böckerna tillerkänns performativa funktioner att kunna påverka människor och omvärlden på ett konkret och dramatiskt sätt. I den prekära situation som soldaterna befann sig i under första världskriget, var detta kanske inte särskilt unikt. Vad som emellertid bidrar till att detta blir intressant att studera har att göra med hur materiella och rituella aspekter av kristna textbruk generellt fått en mer undanskymd plats i religionsvetenskapliga studier, kanske för att ämnet har förutsatt en protestantisk syn på texter med betoning på trossatser och texttolkning. Som bland andra Brian Malley (2013) och David Cressy (1986) har visat var bibelanvändning i levd religion inte begränsad till att bara tolka texternas meningsinnehåll. På den brittiska landsbygden använde bönder, präster och andra bibelverser och fysiska biblar för att fördriva onda andar, spå om framtiden, och identifiera både tjuvar och älskare. Inte minst den vanliga praktiken att kyssa biblar när man avlade ed i brittiska domstolar visar på ett mångfaldigt textbruk. Soldaternas relation till pocketbiblarna kännetecknas av textlig intimitet - de bar dem nära sina egna kroppar – och i detta specifika krigssammanhang framstår böckerna som beskyddande amuletter som tillskrivs kraft från Bibelns ord.
Tryckta skrifter i pocket- och miniatyrformat har en historia som kan spåras tillbaka till tryckpressens ursprung på 1400-talet då kristna började trycka Nya testamentet och andra religiösa texter i små versioner som finare gåvor och reseböcker. Parallellt utvecklades liknande traditioner i många andra religioner. Inom Islam fanns tidigt olika traditioner med handskrivna och tryckta miniatyrversioner av hela eller delar av Koranen som användes både för läsning och som amuletteter. I det Osmanska riket var det exempelvis brukligt att fästa miniatyrversioner av Koranen på standarer för att metonymiskt representera sultanen i slagfältet. Tekniska framsteg under 1800-talet med massproduktion av böcker och nya kommunikationsmöjligheter populariserade pocketböcker som reseböcker och gjorde dem tillgängliga för alla samhällsklasser. Ny teknik för litografisk fotoreduktion och produktion av tunt ogenomskinligt papper (s.k. indiskt papper) gjorde det också möjligt att minska textstorleken avsevärt och trycka stora mängder text i en volym. Pocketböcker kunde tryckas i miniatyrupplagor för en bredare marknad och flera förlag i Europa, Mellanöstern, Nordamerika och Asien specialiserade på tillverkning av religiösa skrifter – Bibeln, Koranen, Guru Granth, Bhagavad Gita, etc. - i minsta möjliga storlek. En av dem, David Bryce & Son i Glasgow, publicerade år 1896 den så kallade “Thumb Bible” som var en första version av hela King James Bible på 520 sidor i storlek arton gånger femton millimeter. Dessa allra minsta biblar var inkapslade i metallboxar med förstoringsglas för läsning. Några år senare blev förlaget även känt för sina miniatyrupplagor av Koranen på arabiska som såldes i tusentals till Indien. En annan pocketupplaga av Bibeln specifikt anpassad för soldater var den så kallade “Knapsack Bible” eller ”Khaki Bible” som var inbunden i kakifärgat omslag för kamouflage. Både David Bryce & Son och Oxford University Press, som också specialiserade sig på pocket- och miniatyrbiblar, tryckte sådana upplagor vid krigets utbrott.
Det var kristna evangelisters betoning på att Bibeln skulle läsas, läras och spridas som låg till grund för massdistribution av pocketbiblar. För att uppmuntra daglig bibelläsning startade exempelvis Helen Cadbury, dotter till den kända chokladfabrikören i Birmingham, den evangeliska organisationen The Pocket Testament League i slutet av 1800-talet. Hennes vision var att alla kristna skulle använda pocketbiblar i det dagliga livet och organisationen blev snabbt populär. I olika städer i Storbritannien sökte hela yrkeskårer - poliser, soldater, truckförare, osv. – medlemskap och avgav formellt löfte att alltid bära en pocketbibel. När första världskriget bröt ut delade organisationen ut 400,000 pocketversioner av Nya Testamentet till soldaterna som gjorde militär träning vid Salisbury Plain.   
Manchester Courier, 1915.


En av de största aktörerna för distribution och cirkulation av biblar under första världskriget var Foreign and British Bible Society (BFBS) som hade grundats 1804 och tidigt började sälja pocketbiblar. Leslie Howsam har i sin studie Cheap Bibles: Nineteenth-Century Publishing and the British and Foreign Bible Society (2002) visat hur billiga biblar representerade nationell dygd och ett löfte om läskunnighet bland folkmassorna. Genom att skapa lokala “Ladies Associations” spelade kvinnor en viktig roll för uppbyggnaden av organisationens omfattande distribution av biblar. Under krigsåren rapporterade brittiska tidningar regelbundet om BFBSs verksamhet och meddelade år 1916 att organisationen hade översätt Bibeln till 497 språk och under ett år delat ut mer än 11 miljoner kopior av Bibeln, Nya Testamentet och böcker med utvalda bibelverser. Sedan krigets utbrott hade BFBS distribuerat 4,5 miljoner bibelkopior till brittiska och allierade soldater som en del av deras militära utrustning. Årsrapporten delgav även vilken typ av pocketbibel som verkade vara mest populär bland brittiska soldater:

With many British soldiers the Society’s thumb-index pocket Bible is a favourite. From France one soldier writes: - “When I was in Egypt I bought one of your Bibles for 2s.; now I want one for my chum and I enclose a postal order to pay for it. It is one of them mouth-organ Bibles that I want – the Bible with the alphabet running down the side” (The Burnley News, 9 september 1916).

I en studie med fokus på böckers materialitet har Leah Price (How to Do Things with Books in Victorian Britain, 2012) visat att evangelister såg fördelar med pocketböcker eftersom de kunde produceras billigt, utan stor förbrukning av papper, och nå ut till många och olika samhällsgrupper. Pocketbiblarnas enkla yttre skulle behandlas med samma respekt som läderinbundna praktbiblar eftersom de innehöll samma religiösa text. För evangelisterna blev pocketböckerna också en strategi att skydda bibeln mot en mer ovärdig användning genom att de var för små för att säljas eller användas som avfall. Den nya massproduktionen under 1800-talet hade skapat ett växande problem med avfallspapper som gick till återförsäljning för att brukas som omslagspapper på marknader, husisolering, eller andra mer privata bruk. Som Price noterar valde flera kristna organisationer att kompromissa med sina ursprungliga ideal att skänka pocketbiblar eftersom erfarenheten visade att mottagarna tenderade att behandla böcker och andra ting som de betalat en slant för med större eftertanke.
Rädslan för att pocketbiblar, som konsumtionsvaror, skulle hamna i fel händer och användas för oförutsedda bruk kom kanske tydligast till uttryck i 1800-talets så kallade “objektberättelser” som personifierade pocketböcker och andra ting genom skönlitterära biografier om objekten. I exempelvis The History of an Old Pocket Bible, As Related by Itself (1812) och The Story of a Pocket Bible (1859) fick pocketböckerna egna röster och berättade sina historier när de cirkulerade mellan människor. De beskrev sina kroppar i tryckpressarna, hur de oroades när de såldes, gavs bort och lånades, hur de blev ledsna över att lämna trogna läsare och upprördes av smuts och bibliografisk promiskuitet. Författarna och utgivarna bakom dessa böcker var evangelister som ville betona betydelsen av att läsa och cirkulera pocketbiblar, inte bara samla dem som objekt, och samtidigt ge moraliska föreskrifter om hur böckernas materiella form borde hanteras.
Pocketbibel som skadats med kula, Daily Mirror, 1915.
Hur soldater under första världskriget använde och hanterade sina pocketbiblar i skyttegravarna är oklart och kräver grundliga studier och analys av bevarat arkivmaterial. Att kriget inte erbjöd den ideala bibelkontext som evangelisterna förespråkade kan man dock ana. I januari år 1939 berättade exempelvis Western Gazette om en änka till en stupad soldat som efter tjugo år hade spårat ägaren till en pocketbibel. Hennes man hade hittat boken nedtrampad i gyttja i en skyttegrav i Frankrike och skickat hem den innan han själv gasförgiftades.
Från en skumning av tidningsnotiser i brittisk press går det dock att göra några generella reflektioner: Pocketbiblarna presenterades i termer av materiella ting som bar på en form av social agens att skapa och bevara mänskliga relationer. I nästan varje notis delgavs en kort beskrivning om hur pocketbibeln kommit ägaren tillhanda, genom föräldrar, vänner, ett bibelsällskap eller den lokala kristna församlingen (utan information om eventuella monetära transaktioner), och ofta med ett kort påpekande att den skadade Bibeln skulle bevaras för framtiden, som en “souvenir” eller ett bevis på att liv bevarats och relationer inte brutits. För det andra informerade notiserna att soldaterna bar pocketbiblarna i bröst- eller höftfickan, många av dem i vänstra bröstfickan över hjärtat, och tack var detta räddade biblarna deras liv. Flera beskrev ögonblicket när kulan genomborrade boken och kopplade detta moment till bibelverser som tolkades i termer av andligt beskydd. En officier kunde se att skottet bränt igenom Psaltaren och noterade att innan kriget hade hans far skrivet ner tre beskyddande verser just från denna bok i bokpärmen. En soldat berättade att kulan plöjde genom verser i det åttonde kapitlet i Esters bok som handlade om beskydd mot ondska och förgörelse.
Dessa ögonblicksröster om pocketbiblar under första världskriget erbjuder ytterligare ett sammanhang för att analysera materiella aspekter av människors religiösa uppfattningar och bruk av skrifter. Arkiven inbjuder också till studier om vilken roll religion och religiös praktik spelade under kriget och för soldaternas liv i skyttegravar. Med en mer ironisk ton skrev Aberdeen Evening Post år 1917 att brittiska myndigheter hade förstått, efter att så många biblar räddat liv, att soldaternas skyddsutrustning måste moderniseras.


Kristina Myrvold
Fil. Dr. i religionshistoria, Linnéuniversitetet

2 kommentarer:

  1. Spännande forskningsområde det här.

    Samtidigt, i Irak och Syrien...

    SvaraRadera