Satanism, religionsfrihet, och kampen om aborträtten

I kölvattnet av John Miltons Paradise Lost har Lucifers uppror mot Gud tolkats som en rättfärdig revolt mot en totalitär övermakt av socialt radikala författare som Mary Wollstonecraft, Pierre-Joseph Proudhon, och Saul Alinsky, bland andra. Idag befinner sig Satan återigen i den politiska hetluften, denna gång i kamp med den amerikanska kristna högern. 

Den 8 maj 2015 stämde den satanistiska organisationen Satanic Temple delstaten Missouri för att ha brutit mot religionsfriheten genom sin restriktiva abortpolitik. Snarare än att attackera abortlagstiftningen direkt väljer man att bestrida den genom att åberopa delstatens så kallade State Religious Freedom Restoration Act, enligt vilken religionsfriheten endast får inskränkas i särskilda fall. Lagen, som instiftades 1993, var från början primärt avsedd att skydda minoritetsgrupper, i synnerhet amerikanska urinvånares rätt att bruka hallucinogenen peyote i rituella sammanhang. 2014 fastslog högsta domstolen att även företag kan omfattas av lagen. Efter det federala beslutet att tillåta samkönade äktenskap har State Religious Freedom Restoration Acts mestadels utnyttjats av den kristna högern i syfte att möjliggöra fortsatt diskriminering av HBTQ-personer, bland annat av privata näringsidkare. I vissa delstater har man ytterligare förstärkt religionsfrihetslagarna så att de övertrumfar de flesta andra lagar.

Sedan högsta domstolen 1973 i det kända fallet Roe v. Wade beslutade att fri abort ingår i den konstitutionellt skyddade rätten till privatliv har delstater inte rätt att förbjuda abort. Redan 1977 infördes dock en betydande inskränkning av skyddet för fri abort genom Hyde Amendment, som starkt begränsar användandet av federala medel används för att tillhandahålla abortvård, vid undantag för fall där graviditeten är resultatet av våldtäkt eller incest, eller när kvinnans liv är hotat. Det föreligger inget förbud mot att delstatsmedel används för ändamålet, men i praktiken möjliggör lagtillägget att delstaterna själva har möjlighet att reglera tillgången till abortvård genom lokal lagstiftning utan att direkt bryta mot Roe v. Wade. Under George W. Bushs ämbetsperiod kringskars aborträtten ytterligare, och det blev lättare för delstaterna att införa egna restriktioner.

Enligt federal lagstiftning får lokala myndigheter inte utsätta abortsökande kvinnor för ”undue burden”, men tolkningar av lagen varierar kraftigt. I mars 2016 krävde 38 delstater att kvinnan genomgår terapi innan abort, och 28 delstater krävde också en obligatorisk vänteperiod, vanligen 24 timmar, mellan terapin och ingreppet. Missouri är en av fyra delstater utöver South Dakota, North Carolina och Utah som kräver en väntetid på 72 timmar. I flera delstater tvingas kvinnan lyssna på fostrets hjärtslag eller se ultraljudsbilder innan aborten. Under det förberedande samtalet kan det också understrykas att livet börjar vid befruktning, och i flera delstater delges kvinnan medicinskt felaktig information om fostrets smärtkapacitet samt att abort ökar risken för bröstcancer. I 14 av delstaterna måste det obligatoriska terapisamtalet genomföras ansikte mot ansikte innan den delstatligt reglerade väntetiden, vilket innebär att kvinnan måste besöka abortkliniken upprepade gånger. Då många av de konservativa delstaterna har få aktiva abortkliniker medför detta stora omkostnader för kvinnorna i och med långa resor och frånvaro från arbetet. För kvinnor med begränsade ekonomiska resurser har det därför blivit allt svårare att få tillgång till säker abortvård. Allt detta är del av ett flerfrontskrig mot aborträtten, som i Arizona även innefattar försök att införa personskap för embryon som börjar två veckor innan befruktning. Flera delstater inklusive Texas och Mississippi har också infört medicinskt omotiverade föreskrifter gällande utformning och bemanning av abortkliniker som också syftar till att indirekt begränsa aborträtten. Dessa så kallade TRAP-lagar (Targeted Regulation of Abortion Providers) har bestridits, och behandlas för närvarande i högsta domstolen.

Rätten till fri abort har under senare tid blivit en av Satanic Temples viktigaste frågor, som organisationen bland annat uppmärksammat genom aktioner till stöd för Planned Parenthood och sloganen ”America is not a theocracy. End forced motherhood”. De mest restriktiva abortlagarna finns i starkt konservativa stater, som i regel också har särskilt stark religionsfrihetslagstiftning som gör det möjligt för kyrkor och kristna näringsidkare att kringgå diskrimineringslagstiftning och kringsskära HBTQ-personers rättigheter. Satanic Temple ämnar därmed bestrida delstaten Missouris abortlagar genom att åberopa religionsfriheten, och hävda att det ingår i deras religiösa tro att en kvinna har absolut rätt till sin egen kropp och därmed inte ska underställas obligatorisk förberedande rådgivning eller 72 timmars väntetid. Satanic Temple ställer därmed dessa två kontroversiella lagar emot varandra, i förhoppning om att fallet ska bli prejudicerande. Om organisationen förlorar kan kritik riktas mot Missouris religionsfrihetslagar, och målet kan därmed drivas vidare. Om templet istället vinner öppnas möjligheten för fler stämningar i andra delstater. Oberoende av resultatet synliggör kampanjen att amerikanska antiabortlagar är religiöst motiverade.

Vilka står då bakom dessa kampanjer? Satanic Temple grundandes i början av 2013 av Lucien Greaves och Malcolm Jerry. Greaves var under en längre period organisationens främsta ansikte utåt, en roll som idag delas med flera andra talespersoner, och bedrev redan från början kampanjer mot politiska beslut som motiverades på konservativ kristen grund. Satanic Temple fick tidigt uppmärksamhet genom sitt ironiska hyllande av Floridaguvernören Rick Scott, som skrivit under en lag som gjorde elevledda böner lagliga i skolor vid större samlingar. Då USA inte tillåter religiös särlagstiftning innebar detta i praktiken att Scott öppnat upp för satanistiska böner i skolan. Satanic Temple har sedermera bedrivit ett flertal kampanjer för att upprätthålla separationen mellan kyrka och stat. Utmärkande för organisationens politiska strategi är att man inte attackerat lagarna direkt, utan istället krävt samma rättigheter för satanismen som de kristna kyrkor som lagarna framförallt varit instiftade för att skydda. En av organisationens mest uppmärksammade kampanjer var ett svar på uppställandet av de tio budorden utanför delstaten Oklahomas kongressbyggnad. Satanic Temple krävde då att få resa en staty av getguden Baphomet, av templet identifierad med Satan. Statyn, som är utformad så att barn ska kunna sitta i getgudens knä, finansierades genom en insamling som genererade över 100,000 dollar. Kampanjen resulterade i att budorden avlägsnades, och Baphometstatyn står idag uppställd i Detroit. Templet har även drivit rätten att få dela ut satanistisk barnlitteratur i skolor på samma villkor som kristna kyrkor, och har nyligen vunnit rätten att distribuera Satanic Children’s Big Book of Activities i delstaten Colorado.

Satanic Temple använder sig av en medvetet provokativ retorik och symbolik för att påvisa den kristna högerns dubbelmoraliska hållning i religionsfrihetsfrågor, och har tvivellöst starka humoristiska och satiriska drag. Trots detta är templets verksamhet inte enbart en fråga om performance eller religiös parodi, såsom man kan se i rörelser som pastafarianismen och diskordianismen. Tvärtom visar gruppens texter en tydlig belästhet i äldre proto-satanistisk intellektuell tradition, och man knyter explicit an till 1700- och 1800-talens romantiska satanism med referenser till författare som William Blake och Jules Michelet. Särskilt rekommenderas den franske socialisten Anatole Frances La révolte des anges (på svenska ”Änglarnas uppror”), utgiven 1914, i vilken Satan hyllas som en representant för frihet och humanism.

Satanic Temple uppvisar också tendenser till att explicit sammankoppla satanism med feministisk retorik, vilket tydligt kan ses i organisationens kampanjer för att försvara aborträtten. I samband med 8 mars 2016 publicerades också en längre bloggtext på organisationens hemsida som knyter an till Genesis och idén om kvinnan som Satans förtrogna, såväl som till föreställningen om de tidigmoderna häxprocesserna som ett uttryck för kyrklig misogyni. I texten refererar man också till Jules Michelet, vars pseudohistoriska verk La sorcière (1862) har utövat ett mycket starkt inflytande på 1900-talets nyhedniska rörelser och feministiska häxkonst. I texten görs en tydlig poäng av att använda begreppet feminism (vilket författaren ironiskt referar till som ”the F word”), med en tydlig medvetenhet om termens kulturella laddning, och Satan och häxan används som symboler för antipatriarkalt uppror. Satanic Temple utmärker sig här genom betonandet av en strukturell analys av patriarkalt förtryck, och skiljer sig därigenom tydligt från USAs mest framträdande satanistiska organisation, den socialdarwinistiskt orienterade Church of Satan. I boken The Compleat Witch (1971, senare utgiven under titeln The Satanic Witch) argumenterade Church of Satans grundare Anton LaVey mot kollektiv feministisk strävan, och menade att kvinnor istället skulle använda sitt utseende och sin sexualitet för att enskilt vinna inflytande genom mer mäktiga män. Också detta utmanas genom bloggtexten på Satanic Temples hemsida, där författaren Lacrimae Mundi lyfter fram den erotiska laddningen i de kulturella tolkningarna av Genesisberättelsens Eva, och betonar att hon som feminist inte enbart vill ses som sexig, utan också kräver jämställdhet. I sitt absoluta försvarande av aborträtten skiljer sig också Satanic Temple från LaVey, som hade en avsevärt mer negativ syn på abort. 

Satanic Temple utgör inte det första amerikanska försöket att använda alternativreligiös symbolik som social protest mot det kristna etablissemanget. 1963 uppkom Reformed Druids of North America (RDNA), en från början humoristisk organisation grundad i protest mot att delstaten Minnesota krävde att alla studenter och universitetsanställda skulle delta i religiösa gudstjänster på regelbunden basis. Över tid kom druidorganisations fokus dock att skifta mot mer allvarligt hållen nyhednisk tro och utövande, och RDNA utgör idag en av USAs största nyhedniska organisationer. Liknande tendenser kan ses i Satanic Temple, som i ökande utsträckning kommit att knyta an till en mer religiöst och filosofiskt satanistisk diskurs. Möjligen kan detta tolkas som en del i ett försök att utforma en mer helhetligt existentiell satanism, som kombinerar social aktivism med historisk förankring och adresserande av de stora frågorna. Otvivelaktigt är Satanic Temple en av vår tids mest fascinerande och politiskt viktiga nyreligiösa rörelser, som genom att bygga vidare på traditionen av att sammankoppla Lucifer med socialt progressiv politik synliggör grundläggande problem i den amerikanska demokratin.

För mer information:

http://thesatanictemple.com/

http://religiousreproductiverights.com/

Fredrik Gregorius, lektor i religionshistoria, Linköpings universitet

Manon Hedenborg-White, doktorand i religionshistoria, Uppsala universitet.