Gadget

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

torsdag 3 januari 2013

De vise männens vandring


Episoden om de vise männen, också kända som ”heliga tre kungar från Österlandet” omnämns endast i Matteusevangeliet. Här skildras hur de följt en stor stjärna till Betlehem för att finna en nyfödd kung och hur de skänker barnet guld, rökelse och myrra. Ur denna berättelse har tidigt en livskraftig tradition uppstått som ligger till grund för trettondagsfirandet.

Berättelsen innehåller en hel del intressanta uppgifter som omtalar att besökarna som i den senaste bibelöversättningen kallas ”stjärntydare” var magoi, vilket antyder att de tillhörde den zoroastriska religionens präster och var välrenommerade astrologer. Det persiska ordet har sedermera gett upphov till ordet magi och kommer senare att dyka upp i Apostlagärningarna som ett skällsord till den kätterske Simon som också kallades Magus.

Däremot innehåller inte Matteusevangeliet någon uppgift om att stjärntydarna skulle vara tre till antalet. Men eftersom deras gåvor var tre skapades tidigt traditionen kring ”tre vise män”, som den kristne författare Origenes skall ha skapat. Hans kollega Tertullianus uppgraderade dem till ”tre konungar”. Därmed började den korta berättelsen att leva ett eget liv, som fritt skildrade deras egenskaper och äventyr och förvandlade dem till symboler, vars innebörd man inte alltid reflekterar över.

Under senantiken fick ”stjärntydarna” individuella namn som Melchior, Kaspar och Baltasar. Om Melchior och Baltasar är inte mycket att berätta, men Kaspar kan ha inspirerats av en historisk gestalt, nämligen den indiske kung Gondofares I som omtalas i de apokryfa Thomasakterna. Namnet kunde också skrivas ”Gastaphar” vilket skulle ha gett namnen Kaspar och Gaspard i den västerländska traditionen. Deras initialer C+M+B kunde ristas på väggar och tänktes då beskydda byggnaden.

De tre konungarnas existens var tidigt grundlagd i den kristna mytbildningen, vilket visar sig i berättelsen om hur Konstantin den store mor Helena ”fann” deras gravar vid sitt besök i Jerusalem 324 e.Kr. Hon förde deras reliker till Konstantinopel och enligt traditionen kom de senare till Köln där de numera vilar inneslutna i en guldkista i Kölnerdomen.

De zoroastriska prästerna hade förvandlats till kristna helgon, som främst kom att beskydda Europas kungar. Inte sällan var deras namn ingraverade på de dryckeshorn som användes vid gillen. Det var kanske inte så märkligt att de blev symboliserade i form av tre kronor, vilket ingick i staden Kölns vapen. Symbolen används som bekant även i Sveriges riksvapen sedan medeltiden och kröner numera Stockholms stadshus. Sedan 1938 bär det svenska ishockeylaget namnet ”Tre kronor”, men knappast någon lär väl längre associera till ”de vise männen”, som i detta fall har vandrat en lång väg.

Britt-Mari Näsström
Professor emerita

2 kommentarer:

  1. Tack för ditt inlägg.

    Jag undrar om du kan utveckla ditt resonemang något.

    Personligen har jag mycket svårt att se hur något historiskt stoff kan utvinnas ur Matt. 2 överhuvudtaget.

    Hur reflekterar du över de s.k. kriterierna som
    vanligen används för att utvinna vad som är tillförlitligt i evangelierna & den historiske Jesus?
    //
    Joel

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Joel för din spännande fråga! Den skulle kräva ett omfattande svar men jag skall försöka att svara kortfattat genom att vidareutveckla frågan om varför de vise männen dyker upp i Mattheusevangeliet. Evangelierna är ju inga historiska källor i strikt mening, utan snarare religiösa utsagor om hur den kristna tron uppkommit. Framför allt måste nog berättelser om alla under som inträffar vid Jesus födelse betraktas som myter, som för det är influerade av andra berättelser om kungar och religionsstiftare. Frågan har sedan länge intresserat med en stjärnas uppblossande på himlavalvet. Historien berättas om många härskare i Mindre Asien, men verka framför allt höra hemma i iransk härskarideologi, där den uppkom långt före Jesus födelse. Man har i sammanhanget även pekat på likheter med andra gudomligheters födelsemyter ( som exampelvis Mithras). Beträffande hela detta mytkomplex hänvisar jag till Anders Hultgård artikel ”The Magi and the Star – Persian Background in Texts and Iconography bibelexegeter och religionshistoriker, vilka har påvisat att en kungs födelse sammankopplas” i Being Religious and Living through the Eyes 1998.
      Sannolikt att motivet med stjärntydarna har arbetats in i berättelsen om Jesus födelse för att ytterligare bekräfta hans gudomliga ursprung. Myten har sedan fött nya myter på sin vandring till Nordeuropa, men har inget med historiska fakta att skaffa. Naturligtvis finns det mycket annat i evangelierna som också kommer in på myternas område, något som också avspeglas i den historiskt-kritiska bibelforskningen. Detta överskuggas i allmänhet av en glättat bild fylld med underverk som växt fram under två tusen år och hit hör bland annat berättelsen om de vise männen och deras sökande efter stjärnan.


      Britt-Mari Näsström

      Radera