Moralgrundsteorin och våldsbejakande extremism - en möjlig väg till förklaring?

De senaste dagarna översvämmas media av analyser som söker efter förklaringar till terrorattackerna i Paris. Det enklaste är naturligtvis att strunta i förklaringar, att hänvisa till förövarnas ”ondska” och att hävda att alla former av förklaringar relativiserar handlingarna. Det är inte en fruktbar väg att gå. Det är heller inte särskilt fruktbart att i analysen göra halt vid något annat, lika mystiskt som ”ondskan”: en ”vilja” eller ”önskan” hos förövarna till exempel att ”utradera gråzonen” mellan grupper, och skapa tydliga gränser mellan ”oss” och ”dem” och att de därför utövar våld på personer som inte respekterar dessa gränser.  

Det finns i och för sig ingen anledning att ifrågasätta förekomsten av en sådan önskan eller vilja (som ett mentalt tillstånd).  Hänvisningen löser dock inte problemet, utan för bara upp det på en annan nivå. Fortfarande återstår att förklara en del. Har denna önskan eller vilja alltid funnits där, eller har den uppkommit någon gång, och i så fall varför?  Hur har den spridits i en grupp?

Terrorismforskare har i dagarna återkommande påpekat att vi måste börja studera den ”ideologi” som man menar genomsyrar våldsbejakande islamistisk extremism. Gott så. Men ”ideologi” är ett trubbigt begrepp. Ideologi kan förstås som en beteckning på en uppsättning föreställningar mer eller mindre tydligt kopplade till varandra. En god analys av ideologier bör därför, enligt min mening, bryta ner dem i deras beståndsdelar, se hur föreställningar hänger ihop (eller inte hänger ihop) i individers sinnen och teoretisera kring hur dessa föreställningar hänger ihop med de beteenden som vi är intresserade av att förklara.   

För att göra detta, och nå förklaringar som inte bara gäller för individer, behövs generella teorier. I det som följer ska jag försöka mig på en första sondering av användbarheten hos en sådan: den så kallade ”moralgrundsteorin” (moral foundations theory) kanske mest förknippad med den amerikanska psykologen Jonathan Haidt.

Moralgrundsteorin utgår från att mycket i mänsklig socialt beteende, från vardagsbeteende till politisk aktivitet, ytterst kan reduceras till en uppsättning grundläggande allmänmänskliga moraliska sensibiliteter. Dessa är intuitiva och emotionellt förankrade. Vi är ofta inte ens medvetna om att vi har dem. 

Det bör betonas att moralgrundsteorin är utvecklad ur empiriska undersökningar av människors faktiska moral, inte härledd ur några abstrakta moraliska principer. Det är moralpsykologi, inte moralfilosofi. Det handlar om vad människor upplever är rätt och fel, ofta utan att de alltid kan säga varför eller motivera sina ställningstaganden rationellt. Det handlar inte om vad människor borde anse vara rätt och fel. I själva verket bygger moralgrundsteorin på ett avståndstagande från ett vanligt antagande inom moralfilosofi. Människors moral i vardagen är inte ett resultat av rationellt övervägande utifrån en uppsättning principer. Den är i mycket högre utsträckning än vi kanske vill medge ett resultat av magkänsla. 

Inom moralgrundsteorin har man (i nuläget) på empirisk väg reducerat människors faktiska moral till fem, alternativt sex moraliska grunder. Alla moraliska ställningstaganden, medvetna eller omedvetna, och beteenden kopplade till dessa, kan på ett eller annat sätt knytas till någon av grunderna. Företrädare för teorin håller det för öppet att det kan finnas flera, men att de helt enkelt inte upptäckt dem ännu. Alla grunderna kan i sin tur förklaras. De verkar återkomma hos människor världen över och kan därför bäst ses som ett resultat av evolutionen. De har vuxit fram eftersom de gynnat vad som kanske är vår arts kanske mest värdefulla tillgång överlevnadsmässigt: vår förmåga till storskaligt samarbete, även med individer med vilka vi inte är släkt. 

Den första grunden handlar om omsorg. Vi reagerar negativt mot sådant som åsamkar andra skada, och positivt mot människor som tar hand om och skyddar andra.  Vi är beredda att agera för att motverka att andra skadas, och straffa dem som åsamkar andra skada. 

Den andra grunden handlar om rättvisa. Var och en som ingår i en gemenskap ska bidra till denna gemenskap. Vi har en instinktiv motvilja mot ”snyltare”, personer som drar nytta av gemenskapen utan att bidra positivt till den i motsvarande grad. Detta är utgångspunkten i altruistisk reciprocitet, ett fenomen som verkar finnas endast hos vår art. 

Den tredje grunden är lojalitet. Att ställa upp för gruppen, ja till och med offra sitt liv för denna grupp är moraliskt rätt. Att svika gemenskapen för en annan gemenskap är fel.

Den fjärde grunden är auktoritet. Det är rätt att lyda den som står över en själv i en statushierarki. Att göra uppror mot en (legitim) överordnad är fel. 

Den femte grunden är lite klurigare. Medan de ovanstående alla tydligt kan knytas till upprätthållande och skydd av en gemenskap är den grund som är kopplad till helighet inte lika enkel att förklara. Den verkar anknyta till ett mentalt system som hanterar renhet, orenhet och smitta. Det som är orent upplevs som omoraliskt, och vice versa. Vilken koppling (om någon) denna grund har till skapande och upprätthållande av gemenskap är lite oklart. Jag har ett förslag, men det vill utveckla lite mer i ett senare inlägg (som inte är så passande just nu). 

Det finns ytterligare en aspirant på en moralgrund, även om det är osäkert hur den kan ha uppstått: Frihet. Det är fel att utan skäl inskränka människors handlingsutrymme, och begränsa deras valmöjligheter i vardagen. Förtryck är moraliskt klandervärt.  

Poängen med moralgrundsteorin är att den inte, såsom är vanligt inom moralfilosofin, försöker ställa upp en grundläggande princip från vilken man kan härleda vad som bör vara gott handlande (maximering av lycka, kategoriskt imperativ, hedonism, den gyllene regeln med mera). Den är inte normativ, utan deskriptiv. Dess analytiska styrka ligger i att den öppnar för möjligheten att de olika grunderna kan hamna i konflikt med varandra, och kan vara olika starka i olika sammanhang, och att det går att till viss del förutsäga vilka grunder som kan övertrumfa andra i specifika kontexter. Så kan till exempel i ett sammanhang där auktoritetsgrunden är stark den som sätter sig upp mot auktoriteten straffas på ett sätt som innebär att en annan grund (omsorg, frihet) åsidosätts. 

Moralgrundsteorin har framför allt använts för att diskutera skiljelinjer i amerikansk inrikespolitik, mellan liberaler och konservativa. Man har här visat att medan liberaler tenderar att luta mot grunderna frihet, omsorg och rättvisa är konservativa mer benägna att betona de övriga grunderna: auktoritet, lojalitet och helighet. Alla grunderna finns dock hos båda grupperna, men betoningen, och den inbördes hierarkin, är annorlunda. Man har också visat att det finns skillnader beroende på social kontext, klass och kön. Bland annat tenderar de tydligt grupporienterade grunderna lojalitet, helighet och auktoritet att bli mer betonade i situationer av social turbulens. 

Moralgrundsteorin är ännu i sin linda, men jag tror att det redan nu finns tillräckligt mycket i den för att börja fundera vidare i relation till våldsbejakande extremism, vilken form den än må ta sig. Teorin ger tips om var förklaringar kan börja sökas, och om det skulle visa sig att den svarar mot empirin kan den också ge dessa förklaringar stadga. 

Konkret skulle det handla om att identifiera faktorer som stärker respektive försvagar de olika grunderna. Dessa faktorer kan i detta sammanhang omfatta religiösa föreställningar eller praktiker, men det kan också handla om miljömässiga faktorer och variabler såsom ålder, kön och klass, och kanske även personlighetsdrag. 

Eftersom jag är islamolog är det rimligt att jag här begränsar mig till islam och till den samtida diskussionen om våldsbejakande extremism i form av jihadistisk salafism. Det som följer är en kort sammanfattning av delar av en längre diskussion som jag fört på annat håll, men då utan hjälp av moralgrundsteorin som sådan (se artikeln ”Mind the beard” i tidskriften Comparative Islamic Studies och kapitel 3 och 5 i boken Människans Muhammed). 

Alla salafister är inte jihadister, men jihadister tenderar idag att i hög utsträckning anknyta till salafistisk ideologi och praktik. Det är möjligt att se delar av denna ideologi och praktik som förstärkande för till vissa av moralgrunderna ovan och då på bekostnad av andra. De grunder som framför allt förstärks är auktoritet, lojalitet och helighet. 

Ett grundläggande drag i vad jag på annat håll kallat ”prototypisk salafism” är underkastelse under bokstaven i Koranen och hadithlitteraturen och en minimering av tolkning av denna bokstav. Skriften tillskrivs i teorin absolut auktoritet, och ska åtlydas utan ifrågasättande. Läran ska genomsyra handlande i vardagen, allt från sociala relationer till intimhygien. Ideologin präglas av ett avståndstagande (i teorin) från mänsklig auktoritet till förmån för gudomlig auktoritet. Lydnaden under auktoritet, utan att fråga efter auktoritetens intentioner, är absolut och har ett egenvärde. Detta kan ses som en exploatering av moralgrunden ”auktoritet”, en exploatering som förstärks av handlande i vardagen så att säga förkroppsligar (och även signalerar för andra) lydnad. Relationen mellan föreställningar och praktik blir en förstärkande spiral. Ju mer man inrutar sitt liv efter skrifterna, desto mer centrala blir dessa skrifter, vilket i sin tur stärker benägenheten att underkasta sig dem osv.   

Salafism präglas av en tydlig distinktion mellan ”oss” och ”dem”. Det är inget nytt. Men vad som också betonas är kravet på lojalitet gentemot in-gruppen och att hur denna lojalitet ska uppvisas genom beteende och yttre markörer: liknande kläder, skäggstilar, ritualiserade hälsningsfraser etc. Genom att följa de strikta koderna visar individen också sin vilja till uppoffring. De som inte är lika entusiastiska i sin religionsutövning signalerar benägenhet att avvika från gruppen (illojalitet). De befinner sig i gränslandet, eller i gråzonen, och blir med sin blotta närvaro provocerande. Deras handlande motiverar korrigeringsåtgärder, och i vissa lägen våld.  

En tredje grund som kan tänkas förstärkas av salafistisk ideologi och praktik är helighet, eller snarare den grund som knyts till renhet, orenhet och smitta. Den inom-muslimska kritiken av salafism gör sig ibland löjlig över den besatthet med rituell renhet som präglar den senare. Mycket i livet kan inordnas i kategorierna rent och orent, även metaforiskt i termer av rena och orena handlingar, rena och orena platser och rena och orena personer. Både språkbruket och praktiken förstärker denna distinktion. Den mänskliga benägenheten att överföra instinktivt grundade distinktioner mellan rena och orena substanser på det moraliska och sociala området är välbelagt inom forskningen. Upplevelsen av orenhet (fysisk eller moralisk) triggar emotioner av äckel, ångest och aggression. Den har också kunnat experimentellt manipuleras på förbluffande sätt, så att till exempel upplevelser av fysiskt orenhet (smuts, dåliga lukter) ökar benägenheten att reagera aggressivt fördömande på vad som upplevs vara moraliskt avvikande beteende (se här t.ex. psykologen Paul Blooms forskning). Våldsamma handlingar kan rättfärdigas med hänvisning till ett behov av ”rening”. En ideologi och praktik där distinktionen mellan renhet och orenhet står i centrum kan förutspås förstärka denna benägenhet. 

Dessa tre aspekter av salafistisk ideologi och praktik skulle alltså, givet moralgrundsteorin, kunna sägas förstärka tre av grunderna, på bekostnad av andra, och i fallet med våldsbejakande salafism, då framför allt omsorgs- och frihetsgrunderna. Den form av analys som jag här försöker öppna för (men endast påbörjar) tar sig an salafistisk ideologi, men försöker också närmare förklara hur ideologin är knuten till praktik. Ideologin och praktiken blir i analysen inte drivande i egen rätt. De blir betydelsefulla på så sätt att de bidrar till att förstärka, renodla och lyfta fram något som redan finns där, djupt i oss alla. 

Förklaringar som tar sin utgångpunkt i moralgrundsteorin (eller liknande) har fördelar genom att de är bredare än förklaringar som löst hänvisar till en jihadi-salafistisk ”ideologi” som drivande. Med detta menas att de är tillämpbara också på andra religiösa och även icke-religiösa motsvarigheter i historia och nutid. Andra ideologier och praktiker kan på motsvarande sätt exploatera samma mänskliga benägenheter, i både det lilla och det stora. Förklaringarna har också en fördel av att de är djupare. De knyter an till andra teorier och skapar en kedja av orsakssamband som inte stannar vid till exempel individens ”önskningar” och ”vilja”, utan förklarar även dessa mentala tillstånd med hänvisning till bakomliggande orsaker.

Även om en specifik ideologi och praktik kan fungera förstärkande av vissa moralgrunder på bekostnad av andra, finns också andra faktorer som bör beaktas (vilka också kan bidra med förklaringar till ideologiernas och praktikernas attraktionskraft). Hit hör de ovan nämnda miljömässiga faktorerna: vissa moralgrunder verkar förstärkas i situationer av social oro, framför allt då auktoritets, lojalitets och helighetsgrunderna. Dessa är också särskilt starka i sociala sammanhang där individens väl och ve i hög grad är beroende av hens grupptillhörighet (alltså där det saknas en opersonlig välfärdsapparat). Vissa grunder kan också vara särskilt starka inom vissa grupper, beroende på t.ex. ålder och kön. Så verkar till exempel unga män särskilt benägna att betona lojalitetsgrunden, både när det gäller att moraliskt bedöma andra och när det gäller det egna beteendet i termer av en benägenhet att uppvisa offervilja. 

Resonemanget ovan är ett första, trevande försök att tillgodose ett önskemål som förts fram i kommentarerna på denna blogg, att i ljuset av senaste tidens händelser komma bort från ett rent beskrivande och systematiserande av religiösa föreställningar och beteenden och söka förklaringar relevanta för den situation vi idag befinner oss i. Diskussionen lär fortsätta.  

Jonas Svensson, Linnéuniversitetet

Litterturtips för den nyfikna:

Graham, Jesse et al "Moral Foundations Theory: The Pragmatic Validity of Moral Pluralism"
Greene, Joshua Vi och dom. Fri Tanke.  
Haidt, Jonathan The righteous mind. Why good people are divided by politics and religion. Vintage books.