I dialogerna Timon och Kritias beskriver Platon det stora riket
Atlantis beläget i havet utanför Herkules stoder. Dessa var de höga bergen vid
Gibraltar sund och här fanns en inskrift som löd " hit men inte
längre". Detta brydde sig greker och fenicier föga om, utan seglade vidare
ned längs Afrikas västkust liksom till de brittiska öarna.
De
hittade till Kanarieöarna, som kan ha inspirerat till myten om Atlantis – ön som
hade sjunkit i havet. Men det fanns emellertid andra som aspirerade på myten,
bland andra Thera som hade förstörts av ett vulkanutbrott.
Det sjunkna Atlantis?
En
av de mera märkliga teorierna skapades av Uppsalaprofessorn Olof Rudbeck i hans
stora verk Atlantikan från 1677-1702.
Här försökte han bevisa att Sverige var utgångspunkten för alla andra länders
kulturer. Det blev ett verk som passade in på den nordiska stormaktstiden, inte
minst genom Rudbecks påstående att alla världens språk härstammade från
svenskan. När grekerna talade om Peloponessos talade de i själva verket om
"Pelle på näset"; Herkules var Härkuller och Deukalion "Dy-Kalle".
Olof Rudbeck pekar ut Atlantis
Lyckligtvis
blev Rudbecks verk en parentes, men spekulationerna om Atlantis lever vidare.
En av de nyare teorierna pekar på Doggerland, ett landområde i Nordsjön som
försvann ca. 7000 f. Kr. På 1930-talet drog en fiskebåt upp en harpunspets av
horn ur havet, som daterades från 10 000 år sedan. Arkeologerna har sedan
hittat ben av mammutar i massgravar och en 40 000 år gammal skalle från en
neandertalare.
Om
Doggerland var det sjunkna Atlantis kan vi bara spekulera. Det kan ju också
tänkas att Platon hade livlig fantasi ...
Britt
Mari Näsström
Göteborgs
universitet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar