Fimbulvinter betyder en ofantligt stor vinter, som är tredubbel utan att någon sommar kommer emellan. I en dialog mellan Oden och jätten Vaftrudnis, frågar den förre vad som finns kvar efter fimbulvinterns slut. Jätten svarar att två människor Lif (”Liv”) och Liftrase (”den som strävar efter liv”) kommer att överleva i skogen och föda nya släkten.
Vintern sätts i samband med ragnarök, vilket har lett till att forskare menat att föreställningen avspeglar en verklig naturkatastrof. Det skulle kunna har varit ett vulkanutbrott, som medfört svåra väderförhållanden och ödeläggande missväxt.
År 536 e.Kr. skulle kunna utpekas som ett sådant år om man jämför med antika källor. Samtidigt bör man komma ihåg att det handlar om en myt som skildrar de gamla gudarnas undergång till förmån för de unga.
Myter är inga historieböcker och skall man skildra världens undergång på nordiska breddgrader bör det vara just en smällkall och snörik vinter som dödar det mesta. Andra religioner har andra visioner som syndafloder eller eldhav, allt anpassat efter de naturliga omgivningarna.
Britt-Mari Näsström
Professor emerita i religionshistoria
Göteborgs universitet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar