Helgonet Julianus hade sin namsdag den 9 januari, enligt den gamla almanackan. Eftersom det fanns 39 heliga män med detta namn är det osäkert vem man egentligen firade.
Vi kan dock vara säkra på att dagen inte firades till minnet av kejsar Julianus (331-63), som kalladest Apostata (avfälling) och räknas som en av kristenhetens värsta fiender.
Som person är han dock en intressant gestalt, som hann med en hel del under sitt liv. Han blev 32 år och efterlämnade en hel del filosofiska skrifter och brev. Man kan begrunda det som kunde ha hänt, om han inte hade dödats under sitt fälttåg mot perserna. Visserligen fanns det många som var kristna under hans tid, medan andra höll fast vid de gamla religionerna eller bara var oengagerade. De flesta ansåg dock att religionen var en privatsak. Stora grupper upprördes över att tempel raserades och plundrades och gladdes över kejsarens ansats att restaurera dem.
Julianus avfall och död kan vara en bra utgångspunkt för en kontrafaktisk diskussion, men längre än så kommer man inte. (För den som vill läsa mer rekommenderar jag Murdoch, The Last Pagan 2003 och Elm, Sons of Hellenism; Fathers of the Church 2013).
Britt-Mari Näsström
Professor i religionshistoria, Göteborgs universitet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar