Harry och Ali
Ali Zakerov kom med roddbåt från Finland till Vojakkala i
Norrbotten den 2 oktober 1944. Med i båten fanns hustrun Zeinab och dottern
Didar, 11 månader. I polisförhör
berättade Ali att han kom från Tallinn, var körsnär och att han flytt för att
slippa militärtjänstgöring.
Först
placerades familjen i ett flyktingläger i Umeå, men efter en tid hamnade de i
Stockholm. För att få jobb gick Ali till Stureplan där han höll utkik efter
någon han tyckte såg judisk ut.
”Folk
trodde han bröt på tyska,” har dottern Didar berättat för mig, ”men han bröt på jiddisch.” Familjen Zakerov var muslimska
tatarer. I Tallinn bodde judar och muslimer i samma kvarter, många av Alis
barndomsvänner var judar och han talade därför jiddisch.
Vid
korsningen Birger Jarlsgatan-Sturegatan träffade så han Harry Rock
som drev butiken Päls-Nova på
Jakobsbergsgatan 6. Där fick Ali sitt första jobb i Sverige och kom sedan att arbeta för olika judiska
pälshandlare fram till pensioneringen.
Harry Rock var engagerad sionist, medgrundare till Stiftelsen Judaica och ledde
den svenska sektionen av Keren Kajemet,
som kallats världens äldsta miljöorganisation. Tillsammans med ytterligare muslimska tatarer
som kom till Sverige under andra världskrigets slutskede grundade Ali Zakerov
1949 Sveriges första muslimska förening, Turk-Islam
Föreningen i Sverige för Religion och kultur.
Han stod som ordförande fram till sin död 1975. Vid Ali Zakerovs begravning – på den
muslimska begravningsplats han var med om att grunda strax bredvid den judiska,
på Skogskyrkogården – deltog både judar och muslimer.
Men judisk och muslimsk
historia i Sverige söker sig längre tillbaka än så, och ofta är de
sammantvinnade.
Kalabaliken i Karlshamn
De första judar och
muslimer som vi vet besökte Skandinavien var här redan under vikingatiden, men
det är först på 1600-talet judar och muslimer bosatte sig i Sverige.
Men det var inte alltid
frivilligt. Och de fick inte behålla sin religion.
Vid Uppsala möte 1593 fastslogs att svenska
medborgare måste bekänna sig till den evangeliska-lutherska läran och i 1686
års kyrkolag befästes att ”Judar, Turckar, Morianer och Hedningar” som befann
sig i landet skulle ”befordras till Doop och Christendom”.
Redan 1681 kom två judiska familjer om tolv
personer till Stockholm, ledda av Moses Jacob och Israel Mendel. De döptes
allihop den 29 september samma år i Tyska kyrkan vid Prästgatan. Det var det första i en rad så kallade
judedop. Kung Karl XI och drottning Ulrika Eleonora närvarade som dopvittnen.
Karl XI närvarade också när en muslimsk
kamelskötare som tagits till fånga av adelsmannen Nils Bielke döptes i
Storkyrkan 1692. Han gavs dopnamnet Nils, efter Bielke själv får vi anta. Denna
kamelskötare är intressant på flera sätt. Han bör ha kommit till Sverige 1688, men
döptes alltså först 1692. Det skulle innebära att han i alla fall nominellt
levde som muslim i Sverige mellan dessa år. Dessutom avbildades han av
hovmålaren David
Klöcker Ehrenstrahl och tavlan hänger än idag på Drottningholms slott.
Sveriges första kända
muslim finns alltså på bild!
Kamelskötaren som enligt dopattesten från 1692 byter namn från Schiaba till Nils
Vad gäller judisk-muslimska relationer i Sverige under stormaktstiden är åren mellan 1715–1719 mest intressanta. Då vet vi att judar och muslimer levde och verkade nära inpå varandra.
När Karl XII efter kalabaliken i Bender
återvände till Sverige hade han nämligen i släptåg närmare trettio familjer
från osmanska riket, vilka alla hade skulder att driva in. Häften av dem var
muslimer medan resten huvudsakligen var judar eller kristna och dessa hamnade huvudsakligen i Karlshamn.
Amiralitetskonsistoriet fick huvudbry och
frågade kungen om dessa skulle ”tillåtas att öva deras gudstjänst” och andra
riter. Kungen lät svara att de så fick göra, om det skedde ”inom lyckta dörrar”.
Detta fribrev innebär att vi vet att judendom och islam praktiserades sida vid
sida i Sverige under några år i början av 1700-talet.
Karl XII:s skrivelse från 12 februari 1718
Under frihetstiden fick en mindre grupp judar
möjlighet att bosatta sig i Sverige utan att konvertera. Mest känd är sigillgravören
Aaron Isaac som 1774 grundade den första officiella judiska församlingen i
Sverige. Det skulle då dröja drygt 100 år innan muslimen Ebrahim Umerkajeff
etablerade sig i Stockholm, i samband med Konst-
och Industriutställningen på Djurgården 1897. Drygt 20 år senare kom Akif
Arhan från Turkiet – och sedan alltså Ali och Zeinab Zakerov med lilla Didar,
1944.
Ali Zakerov och medlemmarna i Sveriges första
muslimska församling etablerade goda kontakter med judar i Stockholm, och dessa
kontakter levde vidare. Didar Samaletdin hade själv en ledande roll i
församlingen och var aktiv i denna långt in på 1990-talet. En viktig del av
hennes arbete rörde religionsdialog. Hon minns med glädje samarbetet med biskopen Ingmar Ström och rabbinen Morton
Narrowe.
Idag
grundas nya sådana dialoginitiativ, som projektet Amanah i Malmö vilket drivs av rabbinen Moshe David HaCohen och
imamen Salahuddin Barakat.
Det är tur, då de idag behövs kanske mer än
någonsin tidigare.
Texten är ursprungligen publicerad i tidskriften Dialog, vintern 2019. Tidskriften kan beställas via: www.samarbetsradet.se
