Gadget

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

fredag 26 oktober 2012

Eid al-Adha i Sverige


Idag firar merparten av världens muslimer eid al-adha - offerfesten - och för att ge en bakgrund till denna högtid skriver Güney Dogan en kort text om högtidens religiösa betydelse. 

Den muslimska offerhögtiden Eid al-Adha (Kurban Bayrami på turkiska) som markerar slutet på den muslimska välfärden hajj infaller den 25 eller 26 oktober i år, beroende på vilken mätmetod man väljer att följa. De två mätmetoderna som vanligen används är den astronomiska mätmetod en mer traditionell mätmetod som innebär att man siktar nymånens tunna skära. Eid al-Adha firas i minne av Abrahams tillit och hängivenhet till Gud. Enligt muslimsk tro ombads Abraham av Gud att offra sin son Ismael som en del av en prövning för att visa prov på sin hängivenhet och tillit till Gud. När Abraham visat sig villig att verkställa Guds bud, valde Gud att skona Ismael och uppmanade Abraham att offra ett lamm som lösen för Ismael (Koranen 37:102-107). I ett led att minnas Abraham och Ismail hängivenhet och tillit så är det är brukligt att offra ett djur (vanligtvis ett lamm) som en handling av tacksägelse för Guds nåd. Det är brukligt att en del av köttet doneras till välgörande ändamål.  Det är dock vanligt att många muslimer väljer att köpa en offerdjursgåva via någon hjälporganisation som sedan distribuerar köttet till fattiga och behövande.

Muslimer brukar ofta beskriva Eid al-Adha som en högtid som omges av en atmosfär som kännetecknas av frid, respekt och givmildhet såväl som ett tillfälle för omtanke och generositet. Eid al-Adha följer, som nämnt ovan, den årliga pilgrimsfärden till Mecka i Saudiarabien. Denna pilgrimsfärd är en fundamental del av Islam och det anses var en skyldighet för muslimer att utföra hajj åtminstone en gång i sitt liv, det vill säga om man är frisk samt har finansiella möjligheter. För de muslimer som inte utför hajj börjar dagen för många av dem med en rituell tvagning (ghusl) för att sedan förenas i bön i moskéer eller i andra lämpliga lokaler. Vägen till moskén och framtill påbörjandet av eid-bönen är det sedvanligt att recitera Allaahu akbar, Allaahu akbar, laa ilaaha ill-Allaah, wa Allaahu akbar, Allaah akbar, wa Lillaah il-hamd (Gud är störst, Gud är störst, det finns ingen gudom utan Allah, Gud är störst, Gud är störst, och lovpris tillfaller Gud). Efter bönen är det i regel vanligt att möta individer som samlar in donationer till fattiga och nödställda. Många beger sig sedan hemåt för att umgås med familj och vänner och utbyta gåvor med varandra. Det är även en högtid då telefonen ringer varmt där familjemedlemmar och vänner runtom i världen tar sig tid för att önska varandra en trevlig eid.

Güney Dogan, doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

2 kommentarer:

  1. Hej! Tack för en bra text. Jag läste om en muslimsk tolkning av denna berättelse på en hemsida, se
    http://www.underkastelse.org/Gud/abraham_offret.html
    Känner du till om detta är en vanlig muslimsk tolkning?
    De menar att Bibeln och Koranen skiljer sig åt, att Abraham i Koranen aldrig får en uppmaning att offra sin son utan att Abraham själv (felaktigt) får för sig det.
    Hälsningar
    Hans Leander

    SvaraRadera
  2. En rabbinsk tolkning:
    "Gud satte Abraham på prov", löftet Abraham fått var, att bli fader för många folk. En fader offrar inte sin son, han tar ansvar för honom, har omsorg om.
    Abraham bestod inte provet! Han borde sagt nej, min son offrar jag inte, jag är hans far, inte ens Gud har rätt att kräva att jag offrar honom.
    Gud blev tvungen att ingripa eftersom Abraham inte tog sitt ansvar.
    Denne trons fader behövde lära sig mer om Guds omsorg om människan.

    SvaraRadera