söndag 14 oktober 2012

Tänk om Jesus hade en fru

Ett papyrusfragment från trehundratalet brukar knappast väcka sensation hos andra än specialister på området. Men de sju rader som presenteras av Karen T. King, professor vid Harvarduniversitetet, har dock väckt sensation över hela världen. Jesus talar till sina lärjungar om "sin fru", vilket har väckt starka känslor hos såväl Vatikanen som Tidningen Dagen, vilka båda uttalar starka tvivel på dokumentets äkthet. Experter på området förhåller sig dock mera positivt till texten, som lyder: Jesus sade till dem: ”Min fru /.../ hon har vad som krävs för att bli min lärjunge.”

Det sensationella ligger nämligen i påståendet att Jesus skulle ha haft en fru, vilket strider mot kyrkans uppfattning i frågan om hans privatliv. Den äldsta källan, Nya Testamentet, nämner mycket litet om privatpersonen Jesus liv före framträdandet vid 30 års ålder. Då kallade han de tolv apostlarna bland de lärjungar som hade anslutit sig för lyssna till hans budskap, enligt evangelierna. En av dessa, Simon Petrus, hade en svärmor och bör därför  rimligtvis ha varit gift.( Matt. 8:14). Även de apostlar som var Jesus bröder tycks ha haft hustrun om man får tro Paulus första brev till Korinterna ( 1 Kor. 9:5).

Evangelietexterna skall inte betraktas som biografier i den mening som vi i dag lägger i begreppet, utan de ville främst förmedla Jesus lära och de underverk som skedde. Vid den tid när de nedtecknades mellan 70-110 e.Kr. hade redan första troende splittrats i olika fraktioner som var och en hade egna tolkningar av hans budskap. Dessa nedtecknades inte sällan i form av dialoger mellan Jesus och hans lärjungar. Först i slutet av 200-talet började man sortera ut vilka som skulle räknas som “trovärdiga” (kanonisks) skrifter. De som uteslöts har kallats mer eller mindre kätterska, vilket är diskutabelt eftersom de själva räknade sig som goda kristna. Alla dessa sammanförders som ”gnostiker”, vilket i kristendomens historia var det samma som avvikare.

Till denna grupp hör evangelier som tillskrivits olika apostlar som Tomas, Filippus och Judas Iskariot, liksom ett fragment av Maria från Magdalas evangelium. Detta omtalar hennes särställning hos Jesus, något som också kommer fram i Filippusevangeliet, som bland annat innehåller en fras om att ”… Jesus brukade kyssa Maria från Magdala på…” Sammanhanget omtalar inte vilket slag av kyss, men det kan vara fråga om den fridskyss som kom att praktiseras inom den kristna kyrkan. För den skönlitterära tradition, som uppstått under de senaste decennierna, har man tolkat fragmenten som om Maria var Jesus fru. Ur en textkritisk synpunkt är det dock omöjligt att veta hur det egentligen förhöll sig.

Den kristna huvudfåran hävdar fortfarande med bestämdhet att Jesus varken var gift eller hade haft några sexuella relationer, lika lite som hans moder, som ju också bar namnet Maria. Hon nämns inte så många gånger i Nya Testamentet, men desto mer i de legender som tillkommit senare, vilka framför allt betonar hennes jungfrulighet. Detta tillstånd utgöt ju beviset på såväl Marias som Jesus frihet från synd, vilket är liktydigt med sexualitet. Nu var inte “jungfrufödslar” något ovanligt i antik historieskrivning, där framstående män som Pythagoras och Alexander den store skulle ha fötts av jungfruliga mödrar. Möjligen utskiljer sig de kristna berättelserna från övriga genom att hävda att Jesus skapades i Marias livmoder, sedan hon mottagit bebådelsen genom sitt öra. Konceptionen var därmed garanterat syndfri till skillnad från andra människors lott.

Marias jungfrulighet skulle bli ett användbart instrument i läran om arvsynden, vilken enligt kyrkofadern Augustinus stammade från det första sinnliga samlag som mänsklighetens föräldrar genomförde i paradiset. Maria som var avlad utan synd och som födde utan smärta, framstod som en motsats till urmodern, Eva. Förutom det syndiga samlaget (som förmodligen också var hennes fel), hade hon ju varit den som först visade Gud olydnad. Marias obetingade lydnad utplånade synden fastän hon var kvinna, eller som det uttrycks med Augustinus ord:

Det var nödvändigt att befrielsen av människan skulle manifesteras i båda könen. Därför, eftersom det var mera passande att Han(Jesus) skulle ta mänsklig natur som en man, det mera ärofulla av könen, återstod befrielsen för det kvinnliga könet att denne man skulle födas av en kvinna.( Augustsinus, De diversis questionibus 83, 11)

 Jungfrufödseln framstår också som en logisk följd av uppfattningen att det som inte är naturligt är övernaturligt. Maria fick därmed rollen som medlare mellan Gud och människorna, eftersom hon inte är maka till honom eller till någon jordisk man. Hennes övernaturlighet utgörs av att hon kan vara både jungfru och mor samtidigt, det vill säga det som ingen annan kvinna inte kan vara. Evas döttrar har sammankopplats med syndfull sexualitet som lockade männen från det gudsrike de hela tiden sades längta till. Maria däremot är den konstruktion som både hyllar Guds goda skapelse och samtidigt det jungfruliga och syndfria idealet.

Men kyrkan måste också ta ställning till den andra Maria som uppträder i Nya Testamentet som bär tillnamnet “från Magdala”. Hon verkar dock ha varit en av dem som stod Jesus närmast och som följt honom överallt. Dessutom blev hon den första människa som vittnade om att Jesus uppstigit till himlen.

Jesus sade till henne: ”Maria”. Hon vände sig om och sade till honom: ”Rabbouni”. (Det är hebreiska och betyder mästare). Jesus sade:” Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud. ”Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han sagt detta till henne (Joh. 20: 16-18).

Trots denna särställning som vittne till uppståndelsen, den kristna trons grundbult, kom Marias gestalt att förändras inom den katolska tron. Från om med 600-talet blev hon utpekad som den prostituerade Maria, som ångrar sina synder i Lukas evangelium (7: 36). I fortsättningen blev hennes helgondag tillägnad kvinnliga botgörerskor, framför allt omvända skökor. En ”Magdalena blev också ett uttryck för en fallen kvinna. Den kyrkliga konsten avbildar henne fortfarande som en sköka, halvnaken med ett utslaget hår.

I den ortodoxa kyrkan – som även avvisar arvsynden – kallas hon däremot för ”apostlarnas apostel” och hon anses vara sörjande lärjunge som stod Jesus närmast. Bland helgonen återfinns många kvinnor som verkade som missionärer tillsammans med apostlarna, som legenden om Paulus följeslagerska Thekla. Både kvinnor och män verkade tillsammans iakttagande kyskhet i de ortodoxa helgonberättelserna från 200-talet.

I den katolska delen av kristenheten dominerade däremot tanken på att Jesus liksom apostlarna hade valt ett livslångt celibat. I praktiken var dock präster och även påvar gifta, även om deras privatliv kritiserades av kristna författare.  Det skulle emellertid dröja till 1100-talet innan denna regel antogs, vilket grundar sig på Jesus ord om dem som ”blivit eunucker för himmelrikets skull” i Matt. 19:10-12.

Genom denna utveckling stärktes uppfattningen att man i Jesus efterföljd måste vara och förbli ogift – vilket denne antogs ha varit. Paulus – den man som mer än någon annan förmedlade Jesus lära till ett internationellt sammanhang – hade dock en annan mening i saken. Han påtalar nämligen att församlingarnas ledare skall vara gifta ( 1 Tim. 3), en åsikt som Martin Luther och reformationen sedermera anslöt sig till.

Tänk om Jesus verkligen hade haft en fru och att det hade stått att läsa i evangelietexterna! Hade världshistorien då sett annorlunda ut? Hade synen på den syndfulla kvinnan förändrats?

 
Britt-Marie Näsström
Professor i religionshistoria, Göteborgs universitet

8 kommentarer:

  1. I den härt artikeln förekommer en hel del märkliga uppgifter. Harnacks ande svävar över dogmhistorien...?

    1. Vad "experterna" menar

    På ena sida står alltså tidningen Dagen och vatikanen. På andra sidan "experterna". Är månne inte Per Beskow en expert? Jag har också läst ett antal utlåtanden från andra forskare som förhåller sig initialt skeptiska.

    Att utmåla det som om alla experter står mot särintressen är inte korrekt. Inte minst har Karen King själv en mycket tydligt uttalad agenda, hon med!


    2. Om kanoniseringsprocessen

    Redan Irenaios hade börjat "sortera ut" vilka skrifter som skulle vara kanoniska. Likadan tendenser (men inte lika systematiskt) ser man hos Justinus Martyren. Det finns fler källor från andra århundradet med liknande indikationer. Att säga att processen började under slutet av tredje århundradet är inte korrekt.

    Att alla icke kanoniska skrifter buntades ihop under samlingsbeteckningen "gnostiker" är heller inte sant. Tvärtom så finns det en tydligt differentierad kritik mot olika personer och grupperingar. Kan du hänvisa till någon primärkälla som säger annorlunda, så tar jag gärna emot den.

    Ihopbuntningen ser åtminstone inte jag i primärkällorna från de första århundradena, utan den är av senare datum.

    3. Kan man knyta de gnostiska texterna till Jesu riktiga lärjungar?

    Evangelierna relativiseras genom en onödigt sen datering. 110 e kr? Så sen datering trodde jag alla kände till att man idag vederlagt.

    Att evangelier "tillskrivits" olika apostlar är måhända sant, men finns det någon kritisk forskning som gjort kopplingen rimlig. Här används ett betydligt generösare bedömningsförfarande, än vad som gäller för NT:s evangelier.

    Gnostikerna som empiriska vittnen!?

    Gnosticismen föraktade den fysiska skapade världen. Som en konsekvens därav, så föraktade man också det vi idag kallar empirisk kunskap.

    När de påstod sig veta något om Jesus, så sa de att de hade rätt just för att deras kunskap var "andlig". Att påskina att de bär på en tradition som skulle kunna gå tillbaka till faktiska historiska förhållanden, det är en märklig vetenskaplig approach.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Det finns problematik hos både Näsström och kommenteraren Lars Gunther, anser jag.

    Jag börjar med Gunther. Du skriver t ex "Inte minst har Karen King själv en mycket tydligt uttalad agenda, hon med!”. Det låter överdrivet. Visst kan man vara skeptisk till Kings och Harvardinstitutionens sätt att offentliggöra forskningen. Men, läser man redogörelsen från deras hemsida så kommenterar dom t ex titeln [Jesus's Wife] med: "This invented reference in no way means to imply that 'Jesus's wife' is the 'author' of this work, is a major character in it, or is even a significant topic of discussion—none of that can be known from such a tiny fragment." Med det klargörandet kan man möjligtvis tycka att valet av titel var onödigt sensationalistiskt, jag anar att dom lät sig hamna i rampljuset med detta spännande fynd. Om hennes agenda nu är ”Mycket tydligt uttalad” så får du gärna hänvisa till något exempel på det.

    Om kanoneringsprocessen skriver Gunther ”Redan Irenaios hade börjat ’sortera ut’ vilka skrifter som skulle vara kanoniska”. Vad menar du med ”Skulle vara”? Alla sorterade väl på något sätt, Markion på sitt sätt, Valentinus på sitt sätt, och Irenaeus på sitt sätt. Menar du att han hade speciell auktoritet i sitt sätt att sortera?

    Gunther skriver först ”Att alla icke kanoniska skrifter buntades ihop under samlingsbeteckningen ’gnostiker’ är heller inte sant.”… men väljer senare att själv bunta ihop all ”Gnosticism” (i sig en modern, ospecifik och generaliserande kategori) med påståendet ”Gnosticismen föraktade den fysiska skapade världen”. Detta blir extra problematiskt eftersom hela idén om ”världsföraktande” gnostiker inte har någon konsensus, och är troligtvis inkorrekt. Bilden grundar sig i ytliga slutsatser baserat på mytologiska symboler vilket ignorerat symbolernas betydelse och funktion som kritik mot den romerska politiska strukturen.

    Ditt påstående ”Som en konsekvens därav, så föraktade man också det vi idag kallar empirisk kunskap” är därför bara oseriöst och anakronistiskt, rakt av nonsens, och du försöker då göra någon koppling mellan deras förakt mot den fysiska världen och deras trovärdighet som empiri... kan du utveckla det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om Karen Kings agenda: Hon har tidigare i böcker och artiklar uttalat sig inte bara som forskare, utan som någon som också vill ändra på hur vi tror och tänker idag. Det är inte så svårt att kolla upp. Boken The Gospel of Mary of Magdala: Jesus and the First Woman Apostle (2003) är ett tydligt exempel. Måhända sympatiserar somliga med den agendan, men att notera dess existens är en självklarhet vid källkritisk bedömning av material som publiceras.

      Att ha en agenda är inte detsamma som att ljuga eller förfuska. Tvärtom. Vi har alla agendor. Men att notera att den finns gör att man måste ställa frågor och förhålla sig kritiskt till materialet.

      Om kanoniseringsprocessen, så har jag inte sagt att den var avslutad med Irenaios, men att det redan i hans skrifter framgår att han anser att vissa skrifter är auktoritativa (närmare bestämt använde han 24 - om jag minns rätt - av dagens 27 böcker i NT). Till yttermera visso så gör han det med ett tonfall som visar att hans tanke inte är helt ny eller kontroversiell. Det visar att man redan på 100-talet hade börjat tänka tydligt i banor kring att apostoliska skrifter hade just kanonisk (rättesnöre) funktion.

      Studerar man processen vidare, så ser man att det redan tidigt finns en stark konsensus kring majoriteten av böckerna.

      Att påstå att man först mot slutet av 200-talet "började sortera ut" vilka böcker som ska ingå i kanon, det är ett rent faktafel, och ganska häpnadsväckande för att komma från en professor i religionshistoria.

      (forts)

      Radera
    2. Del 2

      Angående min moderna hopbuntning av gnostikerna, så verkar vi vara överens om att BMN i den här artikeln har formulerat sig missvisande (?)

      I vart fall så utgick jag från vad som normalt idag kallas gnosticism. En löst sammanhållen tankeström, vars grupperingar och detaljerade läror varierade. Så långt är vi överens (?)

      Därefter har vi två tanketrådar att hålla reda på.

      1. Gjorde gnostikerna anspråk på att förmedla autentiska vittnesmål om den historiska Jesus.

      Låt mig utgå från Ricoeur, som säger att ett vittne gör tre anspråk:

      * Jag var där
      * Tro mig
      * Om du inte tror mig, fråga någon annan

      Är det sådana anspråk vi ser i de gnostiska texterna, tycker du?

      2. Var det en vanlig tanke inom de gnostiska tankekomplexen att se fysisk kunskap som dålig och uppenbarad kunskap som tillförlitlig - och är det i så fall rimligt att avfärda deras påståenden som en källa till historisk-faktisk kunskap utifrån modern vetenskapssyn?

      Du för här in en nyare tolkning, att de gnostiska texterna ska tolkas som symbolisk regimkritik och inte lika bokstavligt. En klart spännande tanke, måste jag säga!

      Samtidigt verkar det som om exempelvis författaren till 1 Joh ser det som ett argument att den egna traditionen går tillbaka på högst fysiska verkligheter, till skillnad från de åsikter man försöker bemöta. ("Det som vi har sett och som våra händer har rört vid" 1 Joh 1:1-2). Liknande tankar finns hos Irenaios.

      Inom den litteratur jag läst, så är min beskrivning av gnostiska tankar inte ovanlig. Måhända finns det numera forskare som dragit fram komplementära perspektiv, men jag har svårt att tro att denna tanke därmed skulle vara helt vederlagd.

      Att använda ordet empirisk är naturligtvis en anakronism, men min tanke är följande: För oss idag, som värderar historisk fakticitet utifrån en vetenskapssyn som färgats av empirismen, bör vi för den sortens frågor (fakticitet) fästa avseende vid källor som i sig inte gör anspråk på att förmedla vittnesuppgifter?

      Och det gäller väl oavsett om udden är riktad emot politiska maktstrukturer i Rom eller mot en "fysisk verklighet".

      Radera
  4. "Tänk om Jesus verkligen hade haft en fru och att det hade stått att läsa i evangelietexterna! Hade världshistorien då sett annorlunda ut? Hade synen på den syndfulla kvinnan förändrats?"

    Hur blev synen på kvinnan annorlunda för att Muhammed hade nio fruar?

    SvaraRadera
  5. Det visar sig nu att fler misstänksamma röster dyker upp om fragmentets historiska äkthet, med rätt starka argument:

    http://www.guardian.co.uk/world/2012/sep/21/gospel-jesus-wife-forgery

    http://www.guardian.co.uk/commentisfree/belief/2012/oct/16/gospel-jesus-wife-modern-fake-typo


    SvaraRadera
  6. Våra perspektiv skiljer sig radikalt. Det är sällan man möter en sådan blandning av, å ena sidan, krav på empirisk fakticitet och, å andra sidan, låta historiska individers upplevelser och utsagor vara ”autentiska vittnesmål” och förmedlare av ”vittnesuppgifter”. Sådana erfarenheter/upplevelser är i sig redan en social produkt. Att ta sådana historiska upplevelser ”at face value” är bara att reproducera den specifika socio-politiska värld som gjort diskursen möjlig i första hand. Upplevelser och erfarenheter är en produkt av föreställningar, beteenden och institutioner, och dessutom pratar vi om teologiska, retoriska, mytologiska texter från en helt annan tid och helt annan kultur, därför har jag svårt att överhuvudtaget förstå värdet i det du kallar ”vittnesmål”/”vittnesuppgifter”.

    Kort sagt, som Joan W. Scott uttrycker det: ”Experience is at once always already an interpretation and something that needs to be interpreted. What counts as experience is neither self-evident nor straightforward; it is always contested, and always therefore political”

    Mot denna grund har du givetvis rätt när du skriver: ”är det i så fall rimligt att avfärda deras påståenden som en källa till historisk-faktisk kunskap utifrån modern vetenskapssyn?” Ja, för guds skull, lika självklart som vi inte betraktar påståenden från Johannes-författaren, Paulus, Jesus lärjungar, samt Jesus själv, som källor till historisk-faktisk kunskap. Messias-koncept är lika mycket en historisk social produkt även när någon internaliserar idén och tar/får rollen som messias. Oavsett om de vi studerar påstår sig utgå ifrån den ”fysiska verkligheten” eller inte är de fortfarande en produkt av sin socio-politiska kontext (föreställningar, beteenden och institutioner). Att lyfta sådana anspråk ur sin kontext och bedöma dom som vittnesmål av faktiska empiriska händelser med hänvisning till det samtida konceptet ”fysisk” är inte seriöst.

    För mig finns det en viss ironi i att du är kritisk till King och Näsström's forskning samtidigt som du inte har några problem alls med att hänvisa till 1 Joh 1:1-2 citatet på det sättet. Du menar alltså att citatet ”Det som vi har sett och som våra händer har rört vid” talar för att deras tradition därför verkar gå ”tillbaka på högst fysiska verkligheter, till skillnad från de åsikter man försöker bemöta”? Det är nonsens enligt mig.

    Bortsett från det, om det nu finns något bortsett från det, så är vi överens om att man bör vara kritisk forskares agendor, just därför behövs någon form av systematiserad kritisk historisk metod, vilket du verkar hålla med om. Däremot trodde jag din metod, att genom rätt texttolkning resa i tiden in i medvetandet på dessa författare, var förlegad.

    Du har säkert skäl till din invändning mot Näsström vad gäller kanoniseringsprocessen. Jag förstår att du vill peka på tidiga exempel på personer/grupper som hade många av de skrifter som den mer hegemonisk kyrklig institution senare också inkluderade. Min uppfattning är att implicit tillskriver efterkonstruerad auktoritet till dessa tidiga exempel. Det låter som att du och Näsström har olika kriterier för vad ni bedömer vara del av en ”officiell” kyrklig kanoniseringsprocess.

    I övrigt vill jag bara tillägga att kanoniseringsprocessen är aktiv än idag. Det finns ingen auktoritet i sig. Skrifter är inte auktoritära i sig självt. Människor/grupper håller saker för auktoritära/tillskriver auktoritet. Kanoniseringsprocessen är därav uppenbarligen en ständigt aktiv process som upprätthålls genom de aktörer och institutioner som fortsätter tillskriva bibeln auktoritet, och vilka böcker som ska ingå/gälla. Boken är en social produkt, del en aktiva sociala processer, och den reproduceras genom de aktörer (nya generationer) som fortsätter tillskriva bibeln auktoritet (varpå den fortsätter tryckas).

    /David W

    SvaraRadera