Gadget

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

lördag 21 juli 2012

Missionerande ateism


För en tid sedan fick mina föräldrar – som passerat pensionsåldern – ett personligt brev från en medlem i Jehovas vittnen. Det var dags för dem, stod det, att tänka på döden och domedagen. Personen som skrivit brevet ville komma hem till dem och tala om dessa frågor, och vikten av att de blev frälsta.

De blev, milt uttryckt, irriterade.

Utan att ha tagit del av forskning på området tror jag de flesta svenskar ogillar när Jehovas eller någon annan missionerande grupp knackar på dörren. Och jag tror denna irritation kan ha flera orsaker. Dels bryter dessa grupper en outtalad överenskommelse om att religion är en privatsak, inget man försöker pracka på någon annan. Dessutom tror jag att många irriteras av deras starka trosvisshet. Det är något i den benhårda övertygelsen som skrämmer.

Jag kommer att tänka på detta när jag läser den mailväxling mellan Christer Sturmark och Natalia Kazmierska, som återges av den förre i en kommentar till ett inlägg här på bloggen. Som svar på en kritisk krönika om Humanisterna skriver Sturmark till Kazmierska att han vill ”ta en fika och prata lite” för att ”det vore roligt att få berätta lite för dig om Humaniströrelsen”. När hon avböjer blir tonen en aning anklagande, ”jag trodde du var öppen för att veta mer om detta.”

Sturmark berättar att han ofta möts av otrevliga kommentarer och får otrevliga mail. Kanske kan vi förstå dessa negativa uttryck om vi jämför dem med attityder mot andra missionerande livsåskådningsförbund, som exempelvis Jehovas vittnen.

Christer Sturmark har kanske mer än någon annan fört diskussionen om religion från den privata sfären ut i offentligheten. Nästan varje vecka läser man en ny debattartikel, eller om någon paneldiskussion där Sturmark diskuterar religion och för fram sitt sekulärhumanistiska budskap med en övertygelse som inte ligger dörrknackarnas efter. Ett budskap som många dessutom uppfattar som ateistiskt – även om Sturmark själv inte gillar den beteckningen.

Men är Jehovas vittnen och Christer Sturmark verkligen värda vrede och elaka tillmälen? Vittnet som vill prata med mina föräldrar om döden och frälsning från helveteselden vill ju det av omtanke. Hen är övertygad om att mamma och pappa är illa ute, och vill erbjuda sin hjälp. På ett liknande sätt ser Sturmark just sin livsåskådning som ”en befriande kraft”, men i hans fall mot det ”religiöst sanktionerade förtryck” han uppfattar som ”vår tids största brott mot mänskliga rättigheter.”

All omtanke är väl bra omtanke. Eller?

Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

24 kommentarer:

  1. Intressant och god koppling mellan olika typer av missionerande ideologier!

    SvaraRadera
  2. Hej Joel

    Tack för en uppskattande kommentar!

    Mvh
    Simon

    SvaraRadera
  3. Jag fattar inte, hade dina föräldrar spridit felaktiga uppgifter om den här personen, eller om Jehovas vittnen, i massmedia?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Amanda

      Nej det tror jag inte de har gjort. Det är heller inte däri den eventuella poängen med jämförelsen ligger, utan i att irritationen kan väckas av att båda bryter ett outtalat tabu att föra ut samtalet om religion ur den privata sfären, och att man med trosvisshet missionerar en livsåskådning.

      Mvh
      Simon

      Radera
  4. Hej Simon.
    Jag kan tycka att din koppling är lite svag. Det är ganska stor skillnad i skalan på intrång i det privata mellan att få en inbjudan till diskussion och oanmält ringa på dörren för att diskutera.
    Att sedan offentligt diskutera vad som ligger bakom människors beslut och beteende borde inte vara märkligare när det gäller religion än politiska ideologier då båda har konsekvenser längre än den enskilda individen.

    Eftersom det är min första kommentar, vilja också passa på och tacka för att ni gör en spännande och tankeväckande blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Tommy

      Kul att du hittat hit och deltar i diskussionen.
      Det finns naturligtvis viktiga skilnader mellan Jehovas och Christer Sturmark - liksom mellan sättet den person som skrev till mina föräldrar och det sätt Sturmakr missionerar på.

      Men min poäng är egentligen inte att de är lika, utan jag använde jämförelsen för att sätta den ilska Sturmark säger sig möta i ett sammanhang som kanske kan hjälpa oss att förstå den.

      Jag tror många irriteras/känner sig hotade av hur religion förs in i offentligheten och att ens privata religion ska skärskådas och diskuteras - liksom många irriteras/skräms av en stark övertygelse som man upplever ska prackas på en.

      Allt gott,
      Simon

      Radera
  5. Jag förstår din tankegång om missionerandet, men kan man verkligen jämföra rakt av dessa två ytterligheter, så som jag uppfattar att du gör?
    Jag har haft mången samtal med Jehovas vittnen genom åren. Nuförtiden (de senaste tio åren eller så) ringer de inte på min dörr längre. Om det beror på att de gett upp om min själ eller om de missionerar mindre nuförtiden vet jag inte.

    Men min erfarenhet av Jehovas är inte att de är ute efter att förändra samhället. Min bild är mer att de försöker "rädda" individen.
    Humanisterna uppfattar jag mer som en motrörelse mot religionens inflytande över samhället snarare än att omvända enstaka troende till ateismen. Min bild är mer att enligt humanisterna får varje individ tro vad hon vill och de har inga åsikter om deras val på ett missionerande sätt.

    Visst, de kan ha åsikter om logiken i vad folk tror på, men det kan väl knappast vara ett problem i ett öppet samhälle? Om det är det, så har det samhället en del att arbeta på om det vill fortsätta kalla sig öppet.

    Sen är det ju upp till den troende att väga det humanister säger mot sin tro. "Tror jag mer på Sturmark än på min Gud?" Om man som religiös känner sig hotad av ateismen så handlar det mer om ens egna styrka i tron än ett reelt hot mot deras religion. Om man nu inte har den uppfattningen att just ens egna tro är den som ska styra "värderingarna" i samhället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej

      Se mina svar ovan

      Mvh
      Simon

      Radera
  6. Siman, jag tror man måste förstå min mailväxling med Kazmierka med hennes krönika som bakgrund. Jag tror det är svårt att inte se att den var både okunnig och fördomsfull i sitt anlag. bedöm själva http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/nataliakazmierska/article14393610.ab

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Christer

      Jag får hänvisa även dig till mina svar ovan.
      Vad jag är ute efter är inte vad du eller humanisterna står för, utan hur vissa uppfattar dig/er. Alltså Christer Sturmark-receptionen, snarare än ditt budskap.

      Jag betvivlar inte att du och Humanisterna har de bästa intentioner med ert arbete och att det därför är frustrerande när du/ni uppfattas som främlingsfientliga, islamofoba, arroganta eller egoistiska.

      Som en snabb koll på denna bloggen antyder har jag liknande problem med att göra mig förstådd på det sätt jag själv avsett då och då. Göran Larsson brukar säga att det inte är frågan om OM man ska bli missförstådd, utan HUR man ska bli missförstådd...

      Allt gott,
      Simon

      Radera
    2. hej Simon, ärligt talat tror jag det är ganska få som uppfattar Humanisterna som främlignsfientliga. Det finns dock några som VILL uppfatta oss som det (tex Helle Klein & co), men jag tror ärligt talat inte det spelar nån roll vad vi säger och gör, de har liksom bestämt sig.

      Radera
    3. Hej Christer

      Ja de verkar vara ganska få. En majoritet svenskar sympatiserar med största sannolikhet med mycket av den kritik du och humanisterna för fram mot uttryck för religion. Men vissa tycker uppenbarligen också att företrädare för humanisterna är slarviga i sitt sätt att uttrycka denna kritik, och att de därigenom kan spela främlingsfientliga krafter i händerna. Kanske kan detta bero på att många svenskar finner religion främmande i sig, liksom att många är blinda för hur uttryck för kristendom ständigt finns omkring oss. Därigenom blir icke-svenskkyrkligas och invandrares religion mer synlig. Och några upplever rätt och slätt att Humanisterna är främlingsfientliga.

      Som religionsvetare tycker jag att det är intressant att försöka förstå varför individer känner sympatier eller antipatier för olika föreställningar, praktiker eller grupper. Alla livsåskådningar uppfattas mycket olika av företrädare, liksom av företrädare för andra eller konkurrerande åskådningar. Det är inget konstigt i det. Du är väl rimligen van vid detta idag, precis som profilerade företrädare för islam, kristendom, eller hinduism är det.

      I inlägget ovan föreslår jag ett, av många möjliga, sätt att förstå varför vissa reagerar negativt på ditt och humanisternas, liksom Jehovas vittnens budskap och agerande utifrån några mycket specifika fenomen och allmänt uttryckta upplevelser där ni båda uttrycker de bästa intentioner och menar er föra fram ett befriande budskap. Jag värderar emellertid inget av dessa budskap eller dessa intentioner i inlägget.

      Det är i förlängningen intressant hur vissa i sin tur upplever detta som ett angrepp på dig och humanisterna. Kanske kommer det snart också kommentarer från företrädare för Jehovas eller de mer religiöst osäkra som Kazmierska? Det vore intressant att veta hur de kan uppfatta inlägget.


      Det verkar hur som helst vara en fråga som engagerar. Det är roligt och intressant.

      Allt gott
      Simon

      Radera
  7. Men använder inte han kontrast för att få effekt här? Är det inte så att Sorgenfrei jämför Humanisterna o Vittnena PÅ GRUND AV ATT DE ÄR SÅ HELT OLIKA för att understryka sin poäng? Att de får lika reaktioner och har gemensamt blir intressant bara för att alla tycker de är så olika!

    Jag tycker hur som helst eller snarare att det är en okritisk av Sturmark som missförstådd och att han skulle företräda nån sort humanism och befrielse från religon som görs till en enda sak som är mot mänskliga rättigheter. Nyateismen är otolerant och totalitär i sina anspråk.

    HF

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej HF

      Som vi ofta påpekar här på bloggen är det viktigt att se till olika röster och uttryck inom en religion eller livsåskådning. Det finns också en tendens att sätta liketstecken mellan religiösa ledare och lekfolks tro och praktik. Även inom Hanisterna finns det olika röster, och alla medlemmar tycker och tänker inte likadant som Christer Sturmark.

      Mvh
      Simon

      Radera
  8. Hej Simon (och Göran)!

    Nu har den/de som ansvarar för denna blogg publicerat ytterligare ett anonymt inlägg av någon anonym som kallar sig ”HK” (eller är det bara jag som inte vet vad HK står för)? Det står bland annat ” Nyateismen är intolerant och totalitär i sina anspråk.”

    Detta reser några frågor:

    1) Denna typ av aggressiva (eller åtminstone grovt fördomsfulla och svepande generaliserande) kommentarer visar ju med all önskvärd tydlighet att det inte bara är ena sidan i livsåskådningsdiskussionen som uttrycker sig förenklat och fördomsfullt ibland. Får inte det er att ompröva ansatsen att särskilt ateister skulle vara könsliga för kritik?
    2) Vad finns det för publicistisk-etiska principer för denna blogg? Publicerar ni utan att tveka sådana fördomsfulla uttaladen som tex ”nyateismen är totalitär”, ”islam är kvinnofientlig”, ”kristendomen är homofob” etc? Sänker inte det trovärdigheten i hela detta bloggprojekt?
    3) Vilka är det egentligen ni åsyftar när ni skriver om ”nyatemismen” och ”nyateister”? Menar ni egentligen sekulära humanister som är organiserande i Humanisterna i Sverige och andra humanistorganisationer i andra länder, elelr menar ni nån annan kategorisering? Finns det motsvarande ”nykristna” etc, och hur definieras i så fall dessa kategorier?

    Några frågor i alla hast.

    PS Jag uppskattar ett seriöst religionsvetenskapligt bloggprojekt, så all uppmuntran till det. DS

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Christer

      Vad kul att du uppskattar vår blogg.
      Vi censurer ogärna kommentarer på bloggen, men försöker istället svara och nyansera frågor som uppkommer. Som du ser i kommentarer till inlägg som rör islam/brevik i bloggen finns där ganska många hårda tillmälen - som vi försöker besvara och nyansera så gott vi kan.

      Vi tror att det är viktigt att försöka bemöta fördomsfulla eller onyanserade föreställningar om religion så långt som möjligt - hellre än att endast censurera och tysta ner.

      Allt gott,
      Simon

      Radera
    2. Hej Simon, jag tror i princip inte heller på den begränsande linjen, men jag tror det är viktigt att vara medveten om vilken typ av röster som florerar på nätet. Vore fint med svar på 1) och 3) också

      Radera
  9. Simon,

    Jag tror att många irriteras av att Humanisterna säger att de har fel. Det är få som gillar detta. Kazmierskas reaktion tolkar jag som detta. Detta är nog inte den vanligaste orsaken till irritation på JV. De upplevs nog mest som påträngande telefonförsäljare. Din liknelse haltar något.

    Ändå kan det finnas något i din fråga om omtanke. Vi ogillar när någon försöker påverka oss genom vad vi uppfattar som falsk omtanke. Hur detta resonemang skall appliceras på dina två exempel förstår jag dock inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ulf

      Jag tror det finns många olika anledningar till varför folk irriterar sig på grupper och individer som för fram ideologiska eller religiösa budskap.

      Ovan föreslår jag bara ett av många möjliga sätt. Jag tycker själv liknelsen är ganska intressant.

      Det är ett ganska vanligt, och ofta upplysande grepp, i komparativ religionsvetenskap att bryta ner religion i olika beståndsdelar - tex ritual, dogmatik, estetik, narrativ etc. Att jämföra reaktioner eller förhållningssätt till/mellan olika traditioner kan hjälpa oss att förstå människors reaktioner och upplevelser. Det betyder inte att man menar att dessa tradtiioner är jämförbara på något mystsikt essentialistisk sätt. Min poäng är inte att JV och Humanisterna är speciellt liknande - men att det finns inslag hos, och speciellt reaktioner på, dem som kan vara värda att jämföra.

      Allt gott,
      Simon

      Radera
    2. Men det krävs mer än att ställa en fråga, även inom religionsvetenskap antar jag. Vad är din analys av de två exemplen, och hur kopplas denna analys till omtanke? Det enda som framkommit är att det är två exempel på mission. För att få in Sturmarks dialog med K som mission använder du ett citat från ett annat sammanhang. Inte speciellt vetenskapligt anser jag.

      Radera
    3. Hej igen Ulf

      Som jag skriver tror jag "denna irritation kan ha flera orsaker. Dels bryter dessa grupper en outtalad överenskommelse om att religion är en privatsak, inget man försöker pracka på någon annan. Dessutom tror jag att många irriteras av deras starka trosvisshet. Det är något i den benhårda övertygelsen som skrämmer."

      Citatet från Sturmarks mail - där han säger sig vilja ta en fika och berätta om humaniströrelsen, vilket fick mig att tänka på brevet från vittnet som ville komma hem och berätta lite om Jesus - kom från de mail Sturmark själv citerade i en kommentar här på bloggen.

      Om du menar det avslutande citatet där Sturmark ger sin bild av denna humaniströrelse relaterar den till att Sturmark i dessa kommentarer på bloggen att han ofta får mail från männiksor med en negativ bild av honom och Humanisterna. Dessa antar jag mött honom i andra sammanhang än i mailväxlingen med Kazmierska. Exempelvis i den Newsmill-artikel jag hämtat citatet från.

      Allt gott,
      Simon

      Radera
    4. Simon,

      Jag refererade till det senare citatet "en befriande kraft". Detta har ingen koppling till mailen om att ta en fika. Du behöver båda för att driva din tanke. Den faller platt, som en förutfattad mening, utan den ena eller andra.

      Jag blir därför lite brydd när du förvarar din tänke med att att detta skulle vara ett religionsvetenskaplig grepp.

      Radera
    5. Hej igen

      Jag får hänvisa dig till sista stycket i svaret ovan.

      Med vänlig hälsning,
      Simon

      Radera
  10. Visst Christer Sturmark kommer vilken dag som helst att ringa på din dörr och erbjuda dig dåligt tryckta broschyrer från humanisterna.. ..eller är det du som förväxlar intrång i privatlivet med debatter i det offentliga rummet? För övrigt brukar jag personligen inte bli irriterad på vittnena, inte heller försöka pracka på dem ett ateistiskt evangelium, utan vänligt och bestämt be dem gå vidare.

    SvaraRadera