torsdag 2 augusti 2012

Swedish Defence League om islam och demokrati

I en intervju med Svenska dagbladet säger Isak Nygren, talesperson för islamkritiska Swedish Defence League som skall demonstrera i Stockholm på lördag, att majoriteten av unga muslimer i Europa inte vill ha demokrati. Han bygger detta påstående på att islamistiska rörelser vuxit sig starka sedan 1980-talet och att utvecklingen gått bakåt i Iran och Afghanistan. Hur situationen i dessa länder ska kopplas till unga muslimers attityder i Europa är oklart.

Att muslimer i mindre grad än andra skulle efterlängta demokrati kan upplevas som ett märkligt uttalande i en tid då vi dagligen på TV kan se muslimer kämpa och dö i kampen för demokratiska val i ett flertal länder i Mellanöstern och Nordafrika. En rad undersökningar utförda av exempelvis World Value Surveys, och amerikanske PEW Research Center (den senaste publicerad för tre veckor sedan) visar också att en överväldigande majoritet av befolkningen i så gott som alla länder med muslimsk majoritetsbefolkning är positiva till demokrati. I några av de länder inblandade i vad som kallas den arabiska våren är den positiva bilden av demokrati till och med större än i länder som Sverige, USA och England.


Vad olika människor menar med demokrati, och hur de föreställer sig denna varierar naturligtvis – och dessa siffror säger inget om vilka demokratiska system de svarande vill ha. Men även i exempelvis Sverige varierar idealen, och få svenskar delar nog Isak Nygren och SDL:s föreställning om en demokrati som gör skillnad på individer beroende av religiös tillhörighet.


Nygrens påstående om att det inte finns några demokratiska länder tillbakavisas effektivt av SvD:s journalist. Vid sidan av Kosovo som har hållit flera demokratiska val och som framställs som ett land dominerat av muslimer skulle journalisten också kunna peka på flera länder i som Turkiet, Malaysia, Indonesien, eller Bangladesh.


Utöver detta faktafel är det på plats att fråga sig vad Nygren egentligen avser med ett muslimskt land. Hur definieras ett sådant land och hur mäter man graden av muslimskhet? Om vi tar ett annat exempel – är Sverige ett kristet land? Kanske om vi med kristendom avser att cirka 75 procent av befolkningen fortfarande är medlemmar i Svenska kyrkan. Men detta faktum innebär inte att majoriteten är aktiva och går i kyrkan regelbundet eller läser bibeln dagligen. Det innebär heller inte att det politiska styret eller lagstiftande myndigheter är religiöst legitimerat eller utövar ett så kallat kristet styre. 


Inom den kontrajihadistiska miljö som Swedish Defence League tillhör är det vanligt att peka ut islam som en religion som inte är förenlig med demokrati. Som vi har påpekat ett flertal gånger i våra texter här på bloggen är religioner inte några egna storheter som agerar eller tänker på egen hand – det är människor som tänker, handlar och agerar i namn av något som de kallar religion.


Lika lite som kristendomen kan ha en syn på demokrati kan till exempel islam eller hinduism ha en motsvarande syn. Det är kristna, muslimer och hinduer som formulerar åsikter om exempelvis demokrati och statsskick. Ur ett religionshistoriskt och samhällsvetenskapligt perspektiv är det tydligt att religiösa människor kan använda sina tolkningar för att stödja eller förkasta demokrati. I ett tidigare inlägg kunde vi till exempel läsa om hur en pastor i USA vägrade att viga ett afroamerikanskt par eftersom de var svarta och det finns otaliga exempel där kristendom inte har används för att motverka fascism och totalitära system, snarare tvärtom! Men detta faktum gör vare sig Europa, européer eller kristna till fascister per automatik.


På ett motsvarande sätt kan givetvis muslimer ge stöd till anti-demokratiska åsikter (tänk till exempel på rörelsen Hizb ut-Tahrir i Danmark som är motståndare till demokratiska val) ett faktum som inte någon seriös religionsvetare skulle kunna förneka. Men på samma sätt så ser vi också en mängd såväl kristna som muslimska och hinduiska teologer och människorättsaktivister runt om i världen som kämpar för demokrati och alla människors lika rättigheter.


När sympatisörer för den kontrajihadistiska rörelsens åsikter uttalar sig om vad islam ”egentligen” är och att muslimer som inte delar denna beskrivning ”egentligen inte är riktiga muslimer” – att vara liberal eller moderat muslimer är en motsägelse som inte existerar enligt denna retorik – gör de själva konfessionella uttalanden liknande dem muslimer själva kan ge uttryck för.


Enligt detta resonemang måste människorna som kämpar för mänskliga rättigheter och demokrati i Mellanöstern och Nordafrika antingen ljuga eller så är de inte ”riktiga” muslimer eftersom inga ”riktiga” muslimer kan vara demokrater enligt den logik röster inom rörelsen företräder. Denna essentialistiska och svart-vita syn snubblar på sin egen orimlighet och istället för att framstå som en klarsynt och nykter analys som ser hur det ”egentligen” ligger till blir den faktiskt inte något annat än en teologiskt motiverad analys. Genom att på detta sätt ge slå fast vad islam ”egentligen” konkurrerar företrädare för denna form av islamkritik på ett märkligt sätt med muslimska teologiska uppfattningar. Men till skillnad från representanter för den kontrajihadistiska rörelsen menar dessa röster ofta att islam ”egentligen” står för fred, harmoni och det goda samhället. Som religionsvetare är det vår uppgift att problematisera och se bakom all sådan normativ och konfessionell retorik.


Men vem skall avgöra vem som är muslim? Är det muslimerna själva eller är det icke-muslimer som har tagit till sig en islamkritisk retorik som har tolkningsföreträdet?


På detta sätta har vi kommit tillbaks till ruta ett. Det som återstår att göra är att observera, studera och analysera vad människor säger och gör i namn av något som de kallar för religion – vare sig de är positiva eller negativa till denna religion.


Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Simon Sorgenfrei, doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet

11 kommentarer:

  1. Hade varit intressant att läsa en statsvetares kommentarer också då islam är så mycket mer än bara religion.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Elin

      Ja, det är spännande och intressant med olika perspektiv.
      Som religionsvetare tycker jag att föreställningen om att någon religion kan vara "bara en religion". Utifrån det religionsvetenskapliga perspektiv jag företräder existerar inte islam, kristendom, eller någon annan religion, "i sig" oberoende av vad vi kallar kultur, eller retorik, eller genus, eller politik, eller estetik, eller etik etc.

      Vad menar du med "bara religion"?

      Mvh
      simon

      Radera
  2. På 70-talet minns jag att frågan var uppe varför katolska länder så ofta var diktaturer. Kanske hade det något med ideologin att göra. De enda katolska demokratierna var typ Irland och Italien. I den irlänska nationen (låt vara i grannlandet) rasade ett blodigt religionskrig och Italien var politiskt stökigt.

    Sen dess har Sydamerika, Portugal, Spanien och Filipinerna demokratiserats och katoliker kan njuta av demokratin. Hoppas att världen alla muslimer får den glädjen inom 40 år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej

      Ja. Det är en intressant jämförelse. Synen på katolicism och katoliker har förändrats radikalt under efterkrigstiden. Det finns en mycket spännande studie av katolicism i USA under efterkrigstiden av historikern Robert Orsi, Between Heaven and Hell.

      Om jag minns rätt skrev berörde jag likheter mellan bilden av katoliker i relation till muslimer ur ett historiskt perspektiv i artikeln Islam i USA som man kan hitta online på Tidningen Kulturen.

      Med vänlig hälsning,
      Simon

      Radera
    2. Förlåt. Black Sabbath-reflexen tog över. Between Heaven and Earth heter Orsis bok.

      Simon

      Radera
  3. Om man slänger fram en hypotes om att ursprungsgruppen English Defence League är gatuversionen av British National Party kan diskussionen ändras en del. Sakargumenten kan exempelvis elimineras. En BNP-företrädare har uttalat att man lade av med den gamla antisemitismen och övergick till anti-islam därför att det var bekvämare politiskt. Hade man fortsatt hetsa mot judarna hade det blivit mothugg direkt i pressen.

    Min tolkning är att detta ingår i en taktik där det inte i första hand är viktigt vem man hatar, däremot att man har ett rejält hatobjekt att visa upp. Och nu riskerar man mindre negativ press, och kan till och med försöka ta sig in mot den politiska mittfåran, om ett suddigt, illa definierat, men naturligtvis oändligt hotfullt islam kan visas upp för att skrämma folk. Att bemöta det med sakargument blir nära nog omöjligt - jämför med "den judiska världskonspirationen", hur kunde man bevisa att den inte existerade? Försöken att motbevisa sånt här tas väl närmast som bevis för att konspirationerna och hoten verkligen existerar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Björn

      Jag tror det ligger mycket i din analys. Öyvind Strömmen utvecklar liknande tankegångar i den bok som nämns i inlägget på ett utförligt sätt.

      Samtidigt tror jag man inte ska bortse från de fruktansvärt dramatiska terrordåd muslimer begått under de senaste 10 åren. Dessa har sannolikt, och kanske förståligt nog, spelat roll för negativa bilder av islam både hos folk i allmänhet(enligt senaste SOM-rapporten har mer än 50 % av svenskar en negativ bild av islam (men inte nödvändigtvis av muslimer)) och i den högerradikala retoriken.

      Simon

      Radera
  4. Detta är en intressant diskussion, detta om det går att förena islamska värderingar, t.ex. så som de manifisteras i de oändliga varianterna av Sharia.(har förstått att den kan tolkas lite som man vill och ändå kallas sharia som muslimer som sådana bekänner sig till)

    Jag skulle vilja påstå att visst finns det demokrati i de nämnda länderna, om man tar den allra mildaste tolkningen av den. Jag skulle dock vilja inlemma mentaliteten i ett land eller folkgrupp som bekänner sig till den normen som råder dem, i demokratin, och då blir saken lite mer komplicerad. Vi ska väl undvika förenklingar? Är det demokrati för att det hålls val? Vilka andra kriterier används för att bedömma om någonting är demokratiskt? Vilka kriterier är ok att bortse ifrån när det handlar om länder där islam har inflytande över politiken, över demokratin?

    Det är bedrägligt enkelt att klumpa ihop alla kritiker av någonting genom att välja lätta mål, dvs de värsta avarterna av kritikerna mot någonting. Vilket intressant nog är precis det som den sk "counterjihadrörelsen" anklagas för.

    För att förekomma de förutsägbara (och i mitt tycke uttjatade relativiserande) svaren så vill jag lägga till följande brasklapp:

    I denna fråga pratar vi om islam vs demokrati så låt oss begränsa oss till det, det är sakfrågan som jag ser det, inte de som kritiserar, eller "hatar" om du vill. Det torde ju vara någonting som en religionsvetare borde vara intresserad av också? Det skulle vara intressant att i denna blogg få se religionsvetares problematiseringar av islams påverkan på människor och politik.
    Jag är mycket medveten om att man kan problematisera demokratin i väst och ryssland också, men anser att det hör hemma i en egen diskussion (sen har ju det problematiserats i sekler redan :) )

    SvaraRadera
  5. När det gäller diskussionen om demokrati och hur demokrati kan förstås så finns det precis som du säger en uppsjö av texter och böcker av statsvetare som just diskuterar dessa frågor (se till exempel demokratiutredningen eller Erik Amnås böcker i ämnet). Skall försöka att återkomma med något exempel på hur islamisk teologi och tolkningar av den kan påverka individer, men dessa frågor behandlar jag framför allt när jag publicerar i akademiska tidskrifter. Har till exempel precis publicerat en text i Temenos om islamiska teologiska föreställningar om viskningar och "viskaren" (waswas på arabiska och som är ett annat namn för djävulen). Vet inte om det är denna typ av frågor som du är intresserad av? Återkommer gärna kring dessa frågor i fler inlägg.

    /Göran

    SvaraRadera
  6. Först vill jag uttrycka min uppskattning över bloggansvariga som tydligen respekterar det fria ordet! A och O för demokratin! Hoppas detta fortsätter.

    Vad gäller religioner anser jag att man bör "döma" efter verklighet (deras samhällen) i första hand, därefter enligt teorin (religionen).

    Jag kan inte se annat än att islam får dåligt betyg för både verklighet o teori. Och hur bra är deras samhällen? Muslimerna vill tydligen helst till kristna välfärdsstater, säger mycket! 20 miljoner har flytt till Europa. hur stora är flyktingvågorna från väst till muslimska länder?

    Sen är utrymmet för reformer mycket mer begränsat, då Koranen anses vara Guds ord, vartenda ett. Muhammed, deras främsta förebild, krigade o brukade våld. Gjorde Jesus det? Vi färgas av våra förebilder.

    Att dom religiösa muslimerna inte vill leva under sekulär diktatur säger sig självt! Vi vet vad dom INTE vill ha, men inte riktigt vad dom VILL ha för samhällsskick. Men vi vet att alla delval efter arabiska våren, vunnits av islamisterna. En fingervisning som bör tas på allvar.

    Iran och många muslimer anser Iran vara en demokrati. Demokrati är ett värdelöst ord om det inte fylls med innehåll! Om det inte preciseras! Själv anser jag demokrati vara ett samhälle där "alla vuxna är röstberättigade och kan väljas till de beslutande organen". Det är skrattretande hur många som förutsätter att verklig demokrati avses när muslimerna talar om demokrati. Alla muslimer vill ha rättvisa såklart. Men synen på vad som är rättvist varierar som bekant.

    Muslimerna är underbara människor, men så var även tyskarna, under nazismen. Felet låg hos ideologin.

    SvaraRadera
  7. Tack för svaret Göran! Ja, jag är mycket intresserad av just islamska teologins inverkan på individer, men framförallt på politiken och rättsväsendet.
    Särskilt om de baseras på föreställningar om "waswas" eller annat för de flesta verklighetsfrämmande. Gärna också om det finns några likheter med den kristna påverkan av de lagar/politik vi lever under. Kanske är det så att jag och många andra är lyckligt ovetande om att vissa lagar o politik baseras på motsvarande "fantasier" om jag får uttrycka mig lite vanvördigt. Något som "gud har sagt" och bara därför är en lag.

    SvaraRadera