Gadget

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

onsdag 12 september 2012

Demonstranter i Mellanöstern, varför är de så arga?




Det verkar som om antiislamisk propaganda ännu en gång har lyckats väcka starka känslor i Mellanöstern. Medierna (SvD, DN, Aftonbladet) rapporterar om kravaller i Kairo och Libyen som nu sprids till andra länder. USAs ambassadör i Benghazi har dödats och USAs ambassad i Kairo har stormats och fått sin flagga nerriven av en uppretad folkmassa.

Bakgrunden till protesterna verkar vara en amatörfilm kallad Innocence of Muslims, uppladdad på årsdagen av 11 septemberattackerna, i vilken Muhammed beskrivs som en skojare. Filmen påminner mest om ett halvtaskigt studentspex men få av de som demonstrerar har sannolikt sett den. Istället är det den amerikanska ambassadörens försök att ta avstånd från denna film samt påstådda kopplingar till den amerikanske Koran-brännarpastorn Terry Jones som väckt ilska och indignation. Terry Jones lär i dagarna också varit med och arrangerat ett jippo i Florida kallat “The International Judge Mohammad Day”.

Det finns förstås mycket att säga om denna och tidigare liknande konflikter. En fråga som många ställer sig i Sverige är kanske hur vissa muslimer kan bli så provocerade av sånt här. Det tycks finnas en lättkränkthet i dessa demonstranters reaktion som är svår att förstå från ett svenskt utifrån perspektiv. Hur kan man då förstå detta? Varför blir folk så arga? Här är några tänkbara svar:

(1) Man känner sig träffad av provokationen. Provokationer – som denna film och Terry Jones tribunal onekligen måste klassas som – är till för att provocera. Och man blir provocerad, inte bara på grund av innehållet, utan också fördet faktum att nån vill provocera en. Någon muckar, då blir man förbannad.

(2) Man gillar Muhammed och betraktar honom som en helig profet, inte bara för att Islams lära säger så, utan för att islam med alla dess symboler är en del av ens identitet och självbild. Man kanske associerar profeten till sin barndom och sina anhöriga och då blir smädandet av honom också ett smädande av dessa.

(3) Man brottas med en känsla av maktlöshet och frustration. Frustration över att leva i ett dysfunktionellt samhälle, frustration över en arabisk vår som kanske inte leder till något så bra som man hade hoppats, frustration över världspolitiken, över palestina-konflikten, över arbetslöshet, korruption, dåliga idrottsresultat, en dålig skola. Vaga grejer som är svåra att sätta fingret på men som gör behovet av en syndabock desto starkare.

(4) Man upplever att ”väst” (denna occidentalistiska abstraktion) ligger bakom många av de bekymmer man har. I egyptiska läroböcker i historia för motsvarande högstadiet, nämns kontakter med Europa vid två tillfällen. Det ena är i kapitlet om korstågen, och det andra nästföljande kapitel som har titeln ”de förnyade korstågen”och som handlar om kolonialismen. Fokuset på övergrepp och förödmjukelse är totalt dominerande. Dessa texter läser alla egyptiska barn i skolan. Många lär sig dem utantill. Minnet av kolonialismen är alltså i högsta grad levande. Palestinakonflikten och kriget mot terrorismen har inte gjort detta bättre.

(5) Man är uttråkad. Förortslivet utan pengar är inte alltid så upphetsande för unga män (det är ju mest sådana som stormar ambassader). Lite rättfärdig kamp mot personer som bevisligen smädar en måste kännas som en uppfriskande omväxling. Denna samma drivkraft som ligger bakom många unga manliga bråkstakars härjningar – allt från fotbollshuliganer till islamistligister – tror jag inte man ska underskatta.

(6) Man är trött på snacket om yttrandefrihet och om demokratiska rättigheter som aldrig tycks åkallas när det gagnar en själv. Ett klotter på den amerikanska ambassadväggen lyder enligt International Herald Tribune: ”Om er yttrandefrihet nu inte har några gränser, kan ni inte då tillåta oss vår frihet att agera”.

David Thurfjell
Docent i religionsvetenskap vid Södertörns högskola

8 kommentarer:

  1. De tar upp bra saker om vad som kan göra en människa frustrerad och arg. Till detta bör läggas gruppsykologi på olika nivåer, men också tänkbara politiska faktorer. Det är väl inte uteslutet att extrema grupperingar passar på tillfället och utnyttjar situationen.

    http://demokratinspsykologi.se

    SvaraRadera
  2. Det är klart dumt och onödigt att provocera någon, men det är sällan så att graden av ilska hos en människa hör ihop med graden av orättvisor eller problem som en människa möter.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att din analys är ytlig. Det mesta du tar upp gäller ju överallt i världen, såsom att (1) man kan bli träffad av en provokation, (2) man gillar något som någon annan talar illa om, (3) man känner sig maktlös, (4) man upplever att någon annan ligger bakom ens bekymmer, (5) att det kan vara frustrerande att bo i förort utan pengar ("Vi har ju ingen lokal!"), (6) man är trött på snack om demokrati som inte verkar motsvaras av verkligheten. Det förklarar på absolut inget sätt hur det kan gå till våldsamheter.

    Jag rekommenderar http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/forenklat-att-skylla-pa-muslimsk-vrede_7496060.svd för en lite djupare analys.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jesper Carlström. Tack för din synpunkt. Salam Karams analys i SvD är bra. Poängen med mina punkter var att lyfta fram just det allmänmänskliga i de det här beteendet. Jag tror att det finns en tendens att i för hög utsträckning leta efter förklaringar som är specifika för just islam eller muslimer. Ofta överbetonas ideologierna och de religiösa systemens betydelse på bekostnad av de allmänmänskliga.

      David Thurfjell

      Radera
    2. Men den här typen av reaktioner är väl inte allmänt förekommande? Så varför skulle de vara allmänmänskliga.

      Radera
    3. David, det låter som en rimlig hypotes att det är livsvillkor snarare än religion som är förklaringen. Jag tycker bara inte att de punkter du radar upp stödjer den hypotesen på ett övertygande sätt, eftersom de tycks beskriva vilket förortsliv som helst i världen. Du skulle behöva påvisa att just detta område är särskilt utsatt.

      Radera
  4. Jag tycker att man gott kan tillfoga dåligt självförtroende eller svag tro på sin egen gud och profet som en orsak till hysterin.

    SvaraRadera
  5. Vad sägs om våld eller åtminstone mycket upprörda känslor som acceptabelt och närmast förväntat svar på upplevda oförrätter och kränkningar. För den som inte reagerar så har ingen heder.

    SvaraRadera