Gadget

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

söndag 23 september 2012

Dop och ekonomi


Häromdagen publicerades här på bloggen ett inlägg av Göran Larsson om religion och ekonomi, mycket riktigt en något förbisedd fråga i religionsvetenskap. Görans artikel ställde frågan om vilken roll ekonomiska resurser har eller kommer att ha för olika rörelsers förmåga att attrahera anhängare i framtiden. 

Det finns också en annan sida att beakta. Vilken roll spelar ekonomiska resurser hos anhängarna för enskilda samfunds möjligheter att överleva, och vad händer med samfund när bidragen från medlemmarna minskar? 

I dagens DN kan vi läsa om hur Vaxholms församling erbjudit "drop-in dop", ett enkelt sätt att värva nya medlemmar till samfundet. I sidotexten beskrivs vad man "får" för dopet: medlemskap i samfundet och möjlighet att senare konfirmera sig. Här nämns dock inget om vad detta kostar. Dopet innebär nämligen också att man förs in i registren som betalande medlem. När den bebis som döpts in i Svenska kyrkan vuxit upp och börjat betala skatt, kommer (i genomsnitt) 1% av den beskattningsbara inkomsten att tillfalla samfundet. Smidigt och lätt dras medlemsavgiften via skattsedeln. 

Här har vi ett problem för samfundet. Jag brukar med stort intresse följa Svenska kyrkans redovisning av statistik kring medlemmar, deltagare i gudstjänster och genomförande av övergångsriter. Statistiken redovisas på ett förtjänstfullt enkelt sätt på SvKs hemsida. 

På hemsidan "Kyrkan i siffror" brukar också en liten "best of" publiceras. Här kan man nu läsa om 2011 att "Över hälften av alla nyfödda döptes i Svenska kyrkan", och att andelen av medlemmar i samfundet som lät döpa sina nyfödda ökat. 

När man tittar lite närmare på vad som döljer sig bakom dessa uttalanden blir bilden en lite annan. Om man ser till den senaste 10-årsperioden (från år 2000) har andelen av alla nyfödda i landet som döps in i samfundet minskat med 20 procentenheter (från 73 till 53 procent). Detta ska jämföras med ett tapp på 7 procentenheter mellan 1970 och 2000. Intressant nog verkat tappet gälla även för de barn vars föräldrar är medlemmar av samfundet (en siffra som dock bara finns tillgänglig från 2006). Från 2006 till 2011 är tappet här 10 procentenheter. 

Men andelen av medlemmar i samfundet som låter döpa sina barn har ju ökat, eller? Ja, med 0,2 procentenheter mellan 2010 och 2011. Huruvida detta är ett trendbrott återstår att se. Vad gäller den totala andelen av nyfödda barn som döps in i samfundet kan man notera en minskning av minskningstakten, jämfört med tappet under den senaste 10-årsperioden. Vi inväntar med spänning siffrorna för 2012. 

I vilket fall, siffrorna mellan 2000–2011 är intressanta i sig. På lång sikt torde det innebära en avsevärd minskning av intäkter till samfundet. Med andra ord, att organisera "drop-in"-dop kan möjligen ses som inte bara en kul grej och ett försök att nå ut med budskapet. Om vi väger in frågan om religion och ekonomi, kan det ses även som ett sätt att säkra intäkter i framtiden. 

Jonas Svensson, Linnéuniversitetet

7 kommentarer:

  1. Bra inlägg Jonas

    Läser precis Eva Evers Rosanders bok "Nyckeln till paradiset. Senegalesiska kvinnors livsvägar" som kan ses som ett lysande exempel på de mest cyniska uttryck för de roller ekonomi och makt kan spela i religion.

    Simon

    SvaraRadera
  2. Bra inlägg, vinsterna för Svenska kyrkan med drop-in-dop är uppenbara. Jag funderar dock på hur de som väljer drop-in-dop för sina barn tänker. De enklaste förklaringen är säkert att föräldrarna vill döpa sina barn, men inte har tid, ork, resurser för att göra det med en festlighet. Men varför vill de döpa sina barn i första ändan?

    Jag förväntar mig att andelen dop i Svenska kyrkan ökar i år. Prinsessdopet och kyrkans marknadsföring borde ge effekt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant tanke det där med prinsessedopet. Kan det ha en effekt månne, och blir den effekten bestående?
      /Jonas

      Radera
  3. Håller med om att vi saknar kunskap om varför människor döper sina barn - men denna kunskapskucka gäller inte endast dop i SvK. Men vi kan förmodligen tänka flera skäl - tex att de tror, att man gör det av tradition, det förväntas, man tycker om ritualer, det är fint etcetera. Känslor och genomtänkta rationella argument behöver inte hänga ihop. Även dessa "känslomässiga" argument bör inkluderas i ett religionsvetenskapligt studium.

    /Göran

    SvaraRadera
  4. Personligen tror jag att det är så enkelt som att vi har att göra med en övergångsrit, en intuitiv förståelse av förändrad social status där en religiös inramning förefaller rimlig (vi har liknande riter världen över där barn inlemmas i samhället).
    /Jonas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det bara är en. Delförklaring - fler dimensioner måste till enligt mig.

      /Göran

      Radera
    2. Doktorandprojekt någon?

      /Jonas

      Radera