Gadget

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

tisdag 18 september 2012

Och så det där med icke-konfessionalitet


På Kyrkans tidnings webbplats kan man läsa en intressant artikel av Annika Borg om en kurs i koranvetenskap (‘ulum al-qur’an) som ges vid Uppsala universitet. Borg är bekymrad, och jag blir nyfiken.

I den senaste nationella utvärderingen från Högskoleverket av utbildningar inom religionsvetenskap betonades starkt vikten av att utbildning och forskning vid svenska universitet och högskolor ska vara icke-konfessionell, både organisatoriskt i betydelsen fristående från religiösa särintressen och innehållsmässigt i betydelsen att de vilar på vetenskaplig grund, och inte utgår från antaganden om övermänskligt aktörskap. Direkt kritik framfördes mot samarbetet mellan vissa institutioner och samfundet Svenska kyrkan där högskolepoäng delades ut till blivande präster för praktiska rituella övningar och ”verksamhetsförlagd utbildning” ute i församlingar.


Bland teologer i Sverige organiserades till en början visst motstånd mot HSVs starka markering mot konfessionella inslag, men detta verkar ha runnit ut i sanden. Kravet på en icke-konfessionell undervisning och forskning verkar ha satt sig. Eller?

Borg lyfter fram följande citat ur populärbeskrivningen av kursen i koranvetenskap ”från profeten Muhammeds uppenbarelser till i dag har Koranen utgjort en central text för praktiserande muslimer över hela världen”. Jag menar att hon har helt rätt när hon hävdar att en motsvarande text för en kurs i ”Bibelvetenskap” som utgår från ”Jesu uppståndelse” som startpunkten för kristendomen vore omöjlig. 

Det är kanske orättvist att döma en kurs på grundval av en populärtext. Det krävs mer. Det går till exempel att se närmare på kursplanen. Kursplaner är juridiskt bindande myndighetsdokument, vilket populärbeskrivningar av kurser inte är. 


Intrycket man får när man läser lärandemålen i kursplanen är att det framför allt handlar om en genomgång av grundprinciper, källor och metoder inom inom-muslimsk koranvetenskap. Det är alltså inte, till skillnad från andra kurser om Koranen vid andra svenska lärosäten, ett vetenskapligt studium av Koranen som historisk text och dess faktiska bruk bland muslimer. 

Vissa lärandemål pekar också på att kursen inte bara beskriver, utan även utgår från försanthållanden kring Koranen som återfinns inom den religiösa traditionen.  Ett par exempel räcker. Ett av lärandemålen handlar om att kunna identifiera och analysera verser tillkomna i Mecka och i Medina. Detta verkar utgå från att en sådan uppdelning är rimlig, det vill säga att Koranen verkligen har den tillkomsthistoria som tillskrivs den i muslimsk tradition. Här antyds inget om den forskning som ifrågasatt detta, inte minst under de senaste 40 åren. Enligt ett annat lärandemål ska studenten efter avslutad kurs kunna: ”redogöra för och diskutera centrala koraniska begrepp och dess uppkomst”. Med tanke på att hela Koranens tillkomsthistoria är omtvistad torde ett sådant lärandemål vara mycket svårt att examinera, till skillnad från till exempel ett lärandemål som handlar om hur dessa begrepp fyllts med innehåll i olika tolkningssammanhang.

Dessa två lärandemål pekar mot att kursen i mindre grad är en kurs om korantolkning i dess olika varianter genom historien, utan snarare i en speciell form av traditionell korantolkning (utan att denna närmare specificeras). Detta intryck förstärks av innehållet i andra lärandemål. Haditherna ges en framträdande plats, och underförstått verkar vara att Koranen ska tolkas i ljuset dessa (en inom-muslimsk princip som inte delas av alla). Här finns antydningar om värdet av principen om naskh wa mansukh, det vill säga att att vissa verser i Koranen kan upphäva andra, vilket inte heller är allmänt accepterat. Återigen kan en jämförelse vara rimlig. Skulle man kunna ha en kurs om Bibeltolkning där endast till exempel evangelisk-luthersk eller katolsk tolkningstradition återfanns?   

I rättvisans namn bestämde jag mig för att söka efter andra kurser i Uppsala universitets utbud (i vars system jag alltså befann mig) där man möjligen kan finna liknande tecken på konfessionalitet. Det krävdes inte så mycket letande, och ett exempel räcker. I delkursen kursen ”Kyrkan i dogmatiken och praktiken” på 7,5 hp, som ingår i Kyrko- och missionsstudier, till exempel, ställs, enligt beskrivningen av innehållet, följande frågor: Vad är den teologiska förståelsen av den kristna kyrkan? (notera den dubbla singularisformen). Är det möjligt att tala om kristen tro utan kyrka? (jag försökte, det gick!) Vad är en karismatisk gemenskap i förhållande till synen på kyrkan som ett sakrament (enligt vem?). Och så min favorit. Man kan få lära sig ”vad som menas med Guds folk och hur evangelisation och ecklesiologi inte kan skiljas åt”. Det bör noteras att detta står i ett juridiskt bindande myndighetsdokument.  

Icke-konfessionalitet må vara svårt, men icke desto mindre är det nödvändigt för universitetets trovärdighet som producent av statsfinansierad undervisning och forskning till alla medborgares fromma, oavsett religionstillhörighet (eller brist på sådan). 

Jonas Svensson, Linnéuniversitetet. 

17 kommentarer:

  1. Inte bara forskningen utan också religionerna själva skulle må bra av att olika tolkningar ställs mot varandra. Kanske en väg framåt i den upphetsade debatten om muslimsk extremism?

    SvaraRadera
  2. Jonas! Tack för att du tar denna diskussion vidare och fördjupar med ytterligare exempel. (En krönika på 2500 tecken om ett ganska komplext ämne har inte plats för många exempel.) Den bild du förmedlar är också den samlade bild jag fått, precis som jag skriver. Det slirar och här behövs en diskussion om dessa olika kurser du tar upp. Jag är bekymrad (inte "upprörd" :-)! ). Låt oss fortsätta att belysa och problematisera att det tycks finnas konfessionella inslag och utgångspunkter i utbildningen. Med vänlig hälsning, Annika Borg, TD

    SvaraRadera
  3. Oj då, där ser man hur svårt det är att tolka någons inre tillstånd ur en text. Jag ändrar till bekymrad. Det blir faktiskt bättre i texten

    /Jonas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske någon av våra skribenter från Uppsala har lust att ge sig in i denna mycket intressanta debatt!

      /Göran

      Radera
  4. Tolkning av inre tillstånd är alltid svårt :-)! Schysst att jag fick vara bekymrad. Och som sagt, låt oss fortsätta dialogen om det du skrev om! Mvh, Annika

    SvaraRadera
  5. Göran! Det hoppas jag också! Mvh, Annika

    SvaraRadera
  6. Intressant inlägg och ämne! Min magisteruppsats (som nästan är färdig) handlar om hur islam representeras i introduktionslitteratur på religionsvetenskapliga grundkurser. De böcker jag tittar på används flitigt på grundkurser runt om i landet, och alla har de på olika sätt klart normativa inslag - vissa betydligt mer, andra något mindre.

    Det kanske ska påpekas också att detta (religionsvetenskaplig litteratur på universitetet) är ett relativt outforskat ämne! Personligen tror jag att man kan hitta mycket spännande om man gräver lite - vilket några av Jonas exempel också vittnar om.

    För den som är intresserad av analyser av universitetslitteratur om islam rekommenderas Aaron Hughes två böcker i ämnet: "Situating Islam: the past and future of an academic discipline" (http://www.equinoxpub.com/equinox/books/showbook.asp?bkid=238&keyword=situating%20islam) och "Theorizing Islam: Disciplinary Deconstruction and Reconstruction" (http://www.equinoxpub.com/equinox/books/showbook.asp?bkid=536). Hughes plockar isär flera böcker skrivna av framstående islamologer och visar på många essentialistiska, apologetiska och konfessionella drag i islamstudiet som disciplin.

    Kan även rekommendera Russell McCutcheons utmärkta "Religion and the Domestication of Dissent", vilken kritiskt granskar hur flera religionsvetare och islamologer efter 9/11 på olika sätt har försökt stämpla vissa islamtolkningar som omuslimska/oislamiska genom beteckningar som "hijackers", "terrorister", etc.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Jimmy
      Det verkar spännande. Ska bli intressant att läsa uppsatsen när den är klar.

      Radera
  7. Jimmy! Intressant ämne, ser fram emot att läsa din uppsats. Mvh, Annika Borg

    SvaraRadera
  8. Helt fel kan det väl inte vara med denna typ av kurser. I renlighetsnitet att rensa ut allt konfessionellt får man inte hamna i andra diket. Att vetenskapligt studera hur kyrkorna/religionen ser på sig själva, sin lära, sina urkunder måste ju också vara något man kan studera vetenskapligt. För att förstå detta måste man ju utgå från resp religions utgångspremisser. Det borde vara OK om man är medveten om den metoden och inte sammanblandar det med konfessionalitet.

    SvaraRadera
  9. Hej Bengt
    Att studera religiösa utsagor och handlingar är ju det vi religionsvetare gör, så där har du rätt. Men premisserna är givna av lagen. Forskning och undervisning vid svenska lärosäten ska vila på vetenskaplig grund, vilket gör att det blir svårt att rakt av acceptera vissa premisser som utgångspunkt för forskning: Koranen är Guds ord, Jesus är Guds son, Satan ligger bakom det onda i världen. Sådant kan vi inte utgå från. Däremot kan vi och ska vi ju studera dessa premisser som just uttryck för personers föreställningar och försöka förklara varför dessa personer väljer att föra fram dem och tror på dem. Inom-religiösa premisser är således studieobjekt, inte rimliga utgångspunkter i forsknng (åtminstone inte vid svenska statsfinansierade lärosäten)

    Jag blev förresten lite nyfiken: vad skulle det andra diket vara, det man riskerar att hamna i om man avvisar det konfessionella?

    /Jonas

    SvaraRadera
  10. Jonas!
    Andra diket? Det skulle väl i så fall vara att man riskerat att missa att undersöka delar av verkligheten genom en självpåtagen begränsning att aldrig någonsin utgå från en premiss bara av den anledningen att den också omfattas av en religion.

    SvaraRadera
  11. Aha, vilka premisser skulle det kunna vara då? Jag frågar för att jag är allvarligt intresserad, och har hört argumentet förut men aldrig riktigt begripit vilka det handlar om.

    SvaraRadera
  12. Om jag tolkar Bengt Malmgren rätt så torde premissen ifråga vara den att verkligheten inte bara består av det som är åtkomligt för vetenskaplig forskning. Religion och vetenskap har m.a.o. olika verklighetsuppfattning, men i båda fallen är det fråga om en grundläggande tro på hur verkligheten är beskaffad, som varken kan bevisas eller vederläggas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Point taken, and agreed upon. Då är det ju rimligt att vetenskapen (inklusive religonsvetenskapen) sysslar med det som är åtkomligt för vetenskaplig forskning, och inte sådant som inte är det, precis som du skriver. Då är vi eniga, helt och hållet. Resten kan vi lägga åt sidan, och lämna åt diverse samfund att sköta om. Ganska skönt tycker jag.

      Radera
    2. Och populasen får åter igen gissa att det är Jonas Svensson får södra förorterna som skriver detta...

      Radera
    3. Jepp. Som vanligt slarvig med min identitet.
      /Jonas

      Radera