fredag 9 november 2012

Gud, feminister och satanister


I en krönika i Dagens Nyheter berättar Fredrik Strage om hur Nergal - sångare i det polska bandet Behemoth – dömts för att ha ”sårat religiösa känslor.” Under en spelning i Gdansk för fem år sedan kallade Nergal katolska kyrkan för den mest mordiska sekten på jorden, samtidigt som han rev en bibel i bitar. I veckan dömdes han till böter, samhällstjänst och upp till två års fängelse av Polsk domstol.

Strax efter det att domen kungjordes kritiserade EU-kommissionen åtalet och menade att det strider mot konventionen om mänskliga rättigheter. En konvention som Polen undertecknat. Övriga protester har dock uteblivit. ”Behemoth borde få ett lika brett internationellt stöd som Pussy Riot”, menar Strage, men tvingas konstatera att ”hårdrockare [inte tycks] väcka lika mycket sympati hos intellektuella som anarkofeminister.”

Jag tror han har rätt i detta, och att de olika reaktionerna delvis kan förklaras med skillnader mellan Pussy Riots och Behemoths image och art av religionskritik.

För det första tillhör Pussy Riot och Behemoth två subkulturella genrer som besitter olika högt finkulturellt kapital. Punk, i alla fall de uttryck som utgår från politiskt (och stil-)medvetna band som the Clash, omhuldas gärna av intellektuella och kulturjournalister. Hårdrock har tvärtom setts ner på som en puckad musikstil. Punk har blivit medelklass, medan hårdrocken fortsatt vara arbetarklassmusik. Om man ska hårddra det lite.

På senare år har vi dock kunnat se att hårdrock bubblat som en modemarkör även hos kulturjournalister. Något som Fredrik Strage, med en bevittnad kärlek till genren, med största sannolikhet bidragit till. Att fotoböcker om norska svartrockare säljs på Akademibokhandelns trivselavdelning skulle kunna tala för att även Behemoths sak kan bli vår.

Men det finns andra aspekter som talar mer till Pussy Riots än till Behemoths fördel. Det ryska punkbandet har vunnit på att föra fram Nadezhda Tolokonnikova som sin talesperson. Media har under det senaste året frossat i bilder på Tolokonnikovas späda uppenbarelse i kontrast till grova ryska polismän, handfängsel och stålburar.


Nadezhda Tolokonnikova

Behemoth företräder däremot ett extremt uttryck för skräckrock, som vi skrivit om tidigare här och här på bloggen, med inslag av satanism och ockultism som snarare syftar till att repellera än attrahera alla tänkbara etablissemang. Den åtalade Nergal presenterar helt enkelt en mindre tilltalade image än den snygga ryska dissidenten.


Nergal

En tredje tänkbar anledning till att Pussy Riot väcks mer sympati än Nergal och Behemoth är arten av de båda bandens respektive religionskritik. Båda kritiserar de uttryck för kristendom som de upplever som förtryckande – Rysk-ortodoxa kyrkan respektive katolska kyrkan. Men de gör det på mycket olika sätt. Pussy Riot kritiserar vad de uppfattar som en ohelig allians mellan kyrkan och Vladimir Putin, en president med dåliga opinionssiffror i resten av Europa och i USA. Tolokonnikova har också visat sig vara en påläst och vass retoriker, och i sitt försvarstal tidigare i år använde hon sig flitigt av andra kristna referenser i sin kritik mot patriarken Kirill och hans stöd för Putin. Vi har skrivit tidigare om detta här på bloggen.

Behemoths religionskritik kan i jämförelse upplevas som simpel. Strage berättar hur Nergal i en reklamfilm för sin självbiografi Sacrum profanum tänder en cigarett med en brinnande bibel och säger: ”Er Gud spikades upp på ett kors. Min avbildas med hammare. Dra era egna slutsatser [...] Jag bekämpar sjukdomar, oavsett om det är cancer eller religion.”

Medan Pussy Riots religionskritik kan upplevas som konstruktiv och knuten till frågor som rör yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, kan Behemoths kritik mot kristendomen tyckas ensidigt destruktiv och naivt provocerande. Journalister och aktivister har, verkar det, lättare att identifiera sig med en ung, snygg och verbal kvinna som kan framställas som martyr i kampen för mänskliga rättigheter, än en liksminkad man som bränner biblar och hyllar asa-Tor och Satan.

Men kanske kan Strages artikel bidra till att fler uppmärksammar domen mot Nergal? Frågan är dock om Behemoth vill in i värmen på fintidningarnas kulturredaktioner? Kanske är ett straff för blasfemi bättre för bandets image, än att få prata ut hos Skavlan?

Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet 

13 kommentarer:

  1. Nergal borde straffas med ett år av långa promenader i sol och frisk luft samt enbart hälsosam mat enligt kostcirkeln! Och definitivt inga droger starkare än grönt te! Det bör väl få honom att avhålla sig från tokerier i fortsättningen.

    Ledord är annars 'ung', 'snygg' samt 'tjej'. Dessutom bör man vara på rätt ställe och angripa rätt auktoritet. Det gäng som ställde till ett dj-a liv i Kölnerdomen försvann snabbt ur spalterna utan att ålder, utseende eller kön recenserades. I början var det hot om flera års fängelse för dem, jag vet inte om det gäller längre. Misstänksam som jag är undrar jag om de där så kallade tjejerna i Ryssland mer fikar efter en lönsam exil i väst än att åstadkomma något vettigt. Det gäller att passa på medan 'ung' och 'snygg' ännu gäller. Det hela passar dessutom väl in i en situation där väst blivit nervöst för att Ryssland inte går att dribbla med som under Jelstins tid och det gäller att hitta oppositionsfolk att stödja. Men jag tror inte de där 'tjejerna' är några att stödja i första hand, genomslaget bland befolkningen i gemen ser inte ut att ha varit så positivt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Björn

      Personligen vill jag nog ta både Nergals och Pussy Riots kritik och avsikter på allvar. Visst tror jag Pussy Riot tjänat på bl.a. sin image i att nå ut med sin protest, men jag tror inte man därför ska avfärda seriositeten bakom den. Bara för att de är unga, snygga, tjejer. Men det är kanske inte riktigt så du menar?

      Angående Behemoth (som jag dessutom hade stavat fel i inlägget) fick jag av en långt mer insatt kompis reda på att de tydligen är förmögna en långt mer sofistikerad religionskritik än vad som framkommer i den krönika jag refererar till. Jag ska försöka sätta mig in mer i detta.

      Men vad jag försöker diskutera i mitt inlägg är just hur dessa till synes ytliga saker: kläder, image, kön etc ofta spelar roll bortom det faktiska budskapet.

      Mvh
      Simon

      Radera
    2. När det börjar se ut som reklambyråprodukter BÖR man bli misstänksam. Det ingår ju i den kritiske forskarens arbetsbeskrivning! Konceptet med 'färgrevolutioner' verkar inte längre fungera, fram med något annat. Några nittioåriga veteraner från Andra världskriget som viftar med Stalinplakat och protesterar mot dåliga pensioner fungerar inte något vidare för gråtreportage i TV. In med 'tjejerna' i stället.

      Radera
    3. Hej igen

      Nu blir jag nyfiken. Du menar att det är någon/några andra som ligger bakom Pussy Riots aktion?

      Simon

      Radera
    4. Ett kort svar kan ju vara att detta är några fullständigt irrelevanta figurer som under Fyll-Boris Jeltsins dagar förmodligen inte ens fått en notis i västliga media. Oavsett vad man tycker om Putin - det finns olika sidor - så sköter han fögderiet bättre än Jeltsin och låter inte utlandet sparka på Ryssland hur som helst. Därmed blir saker som kan få hans styre att verka elakt och förtryckande intressant att dra upp. Några personer som är 'unga' och 'snygga' skriker i en kyrka, ojojoj, de blir åtalade, vad elakt! Jeltsin bombarderade sitt eget parlament och malde sönder Tjetjenien i ett fruktansvärt krig, men det var inte så viktigt att protestera emot. - En gissning från min sida: det finns ett äkta ursprungligt original till den här gruppen. Sedan har det blåsts upp över alla proportioner därför att det tjänar ryskfientliga intressen. Om exempelvis utländska NGO-er är inne och petar vet jag ju naturligtvis inte, men den ryska regeringen är klart missnöjda med dem. I och för sig verkar det konstigt att stödja något som de flesta ryssar är kritiska till, men det kan finnas en kaosstrategisk tanke i bakgrunden.

      Jag tycker den där polske killen verkar mer autentisk. Men Polen är ju med i NATO och därför blir det inte mycket prat om saken.

      Radera
  2. Jag tycker att många verkar förbi se att Nergal faktiskt gjorde detta under Behemoths konsert, för folk som följer bandet, jämfört med Pussy riots lilla kyrkkonsert. Tilläggas bör att jag stödjer båda men är otroligt trött på att människan alltid väljer skönheten före odjuret i sitt heliga krig mot mänskliga rättigheter.

    SvaraRadera
  3. Hej

    Tack för kommentar.
    Hur är Pussy Riots konsert mindre, menar du, än Behemoths?

    Mvh
    Simon

    SvaraRadera
  4. Tre kommentarer:
    1. De heter Behemoth, inte Behemot.

    2. Någonstans handlar det väl om vilket syfte de två olika banden haft från början: Pussy Riot är ett konstprojekt, ett verktyg för opinionsbildning och politiska manifestationer. Behemoth är underhållning. Det ger ju två väsentligt olika förförståelser och förutsättningar för att formulera och kommunicera samhällskritik. Av den orsaken allena tycker jag det är orättvist att jämföra hur effektiv religionskritiken är, eller för den delen hur "sofistikerad" eller "simpel" den är.

    3. Antagandet att Behemoths religionskritik skulle vara mer "simpel" beror nog på att du över tid satt dig mer in i Pussy Riots förutsättningar och bakgrund. Detta har ju media sörjt för. Pussy Riots trovärdighet och pålitlighet har ju hamrats in i dig och andra genom otaliga artiklar som stärkt deras kredibilitet.
    Din analys av Behemoth verkar å andra sidan baseras på en ganska ytlig kunskap av vad bandet står för, deras historia och bandmedlemmarnas ställningstaganden i olika samhällsfrågor. Analysen här grundas mer på andrahandskällor och en slags bildanalys än hur Adam "Nergal" Darski verkat utanför bandet. Faktum är att Nergal både är förhållandevis vass i sin samhälls- och religionskritik och synnerligen vokal med den. Läs så gott som valfri aningen mer djupgående intervju med honom så kommer du märka att hans bibelrivande och cigarrtändande mest är effektsökeri inom ramen för svartmetallen, inte summan av hans religionskritiska färdigheter. Som jag förstår Nergals inställning handlar religionskritiken i hans fall om skarp samhällskritik, och hans intellektuella analyser och ställningstaganden till den polska konservatismen och landets rigida förhållande till religiösa traditioner är mer sofistikerat än vad som framgår av en promotionbild för en bok eller en death metal-skiva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Jesper

      Tack för bra kommentar och för påpekandet att jag försvenskat bandnamnet.
      Jag tror egentligen vi säger samma sak. I mitt inlägg gör jag ju ingen ansats att analysera varken Behemoths eller Pussy Riots religionskritik, utan försöker föreslå några anledningar till att PR fått sånt stöd från media och intellektuella, medan Behemoth inte fått det.

      Jag skulle gärna höra mer om Nergals religions/samhällskritik. Kanske kan du i några punkter kort redogöra för den?

      Mvh
      Simon

      Radera
    2. Googla på "Behemoth lyrics" (utan citat). Lär väl ge en bild. Jag har själv inte gjort det, men om du är intresserad så...

      Radera
  5. Som hårdrockare anser jag att bilden av hårdrock som "arbetarklass" och "ointellektuell" är missvisande. En av de största skillnaderna mellan punk och hårdrock är virtuositeten, dvs rent musiktekniskt är hårdrock extremt intellektuell musik, medan punkt är banalt (jag gillar punk också men man kan knappast förneka att punkmusik är simpel jämfört med hårdrock).

    Hårdrocksfans är några av de mest lojala fansen i världen. Vi köper våra favoritartisters hela skivsamling, och fans köper merchandise (hur många har du sett iklädda Robyn-T-shirt jämfört med t.ex Behemoth?), medan den som konsumerar pop sällan köper en hel skiva, utan snarare lyssnar på radio eller laddar hem en enskild låt. Dessutom har hårdrocksfansen vuxit upp och blivit en kapitalstark grupp. Förr eller senare lär musikindustrin vakna och inse potentialen av lojala köpstarka fans.

    Så hårdrockfans är snarast övre medelklass och välutbildad, tvärt emot bilden.

    Även hårdrockstexter är i regel väldigt intellektuella. Nu känner jag inte till just Behemoth eftersom jag inte lyssnar på så extrem metal, men hårdrockstexter är ofta väldigt betydelsefulla. Det varierar iofs mellan olika band. "Pudelrocken" på 80-talet hade texter mer lika dåtidens poptexter. Musiken var dock teknisk även då.

    Min morbror som är i 55-årsåldern brukar säga att alla musiker lyssnar på hårdrock. Kanske en sanning med en smula modifikation, men faktum är att det intellektuella och virtuosa inom hårdrocken tilltalar de som själva sysslar med musik.

    Jag tror att det är så enkelt som att Behemoth symboliserar "ondskan" medan Nadezhda Tolokonnikova symboliserar den oskyldiga unga kvinnan som förtrycks av en ondskefull diktator - som bekämpar "ondskan". Därför får den senare sympatier men inte den förre. Det är ungefär som att vi tycker bättre om söta djur som katter än fula djur som bläckfiskar, trots att bläckfiskar är intelligenta. Och få vill väl försvara en uttalad satanist?

    Jämför med hur den intellektuelle satanisten Marilyn Manson betraktas i USA.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om han nu är satanist. Tydligen asatroende, eller kanske bara symboliskt antikristet religiös (dvs lånar symbolik från satanism och asatro utan att för den skull själv tro på det "på riktigt"). Så jag rättar mig själv med den retoriska frågan "Och få vill väl försvara en uttalad satanist?"

      Poängen kvarstår dock: Behemoth förlorar sympatier på att se hemska ut och upplevas stå för synd, dvs omoral, medan Pussy Riot ser bra ut (åtminstone Nadezhda Tolokonnikova) och upplevs stå för mänskliga rättigheter, dvs god moral.

      Sedan råkar det ju vara så att flera EU-länder har lagstiftning mot blasfemi och att såra religiösa känslor. Kanske dags för kommissionen att göra en deklaration om rätten till religionskritik, så att de nationella lagarna måste skrivas om?

      Radera
  6. Domen har EJ dömts för att ha kränkt kyrkan! Dom dömdes givetvis för att ha kritiserat Putin! Religonen var endast ett svepskäl. Det är väl alldeles uppenbart!

    SvaraRadera