lördag 22 september 2012
Alla dessa Muhammad
I ett reportage i dagens DN uppmanar Egyptens stormufti Ali Gomaa demonstrerande muslimer att följa profeten Muhammads exempel: "Muhammed utstod alla förolämpningar och attacker utan att slå tillbaka." I samma reportage säger en annan man att det är oislamiskt att reagera med våld mot kränkningar.
I den muslimska litteraturen om Muhammad (Sira) finns flera bärättelser om hur Muhammad faktiskt vänder andra kinden till. Men också berättelser om hur han attackerar och dödar sina fiender.
Huruvida några av dessa berättelser återspeglar historiska fakta är omtvistat. Den första kända biografin över Muhammad skrevs mer än hundra år efter hans död och redan i denna kan vi se hur berättelsen kryddats med fantastiska inslag. Det är därför viktigt att göra skillnad på historiska fakta och historieskrivningens funktion.
Olika berättelser om Muhammad fyller olika funktioner, och kan ofta förstås som strategiska berättelser som syftar till att legitimera olika handlingar och ståndpunkter.
De senaste årens karikatyrer och nidfilmer, samt muslimska reaktioner på dessa visar att inte bara muslimer, utan även icke-muslimer använder bilder av Muhammad på liknande sätt. I den nu omstridda filmen The Innocence of Muslims fokuseras berättelser om Muhammad som våldsverkare, medan Ali Gomaa lyfter fram berättelser om Muhammad som fredsivrare.
För religionsvetare är forskningen om den historiske Muhammad lika intressant som forskningen kring hur och varför olika bilder av Muhammad används av olika personer i olika tider och situationer.
Men det är viktigt att skilja på dessa fält.
För den som vill läsa mer om bilder av Muhammad rekomenderas Jan Hjärpes bok Bilden av profeten. Berättelserna om Muhammed och deras funktion förr och nu.
Simon Sorgenfrei
Doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
fredag 21 september 2012
Pengar, reklam och religion
Jag
har tidigare skrivit om behovet av att analysera kopplingen mellan religion och
ekonomi, ett område som allt för ofta negligeras i både forskning och den
allmänna diskussionen om religion i samhället. Två tydliga exempel på denna
koppling har nyligen belysts i media.
Det
första exemplet är hämtat från Zaragoza, Spanien, och kvinnan som försökte och
misslyckades att restaurera en väggmålning föreställande Jesus. Istället för
att återställa den fuktskadade fresken lyckades kvinnan att förstöra
bilden och skapa en bild av Jesus som mest liknande en ”hårig apa” för att
använda medias språkbruk. Händelsen som blev en snackis i sociala media har nu
visat sig vara en smart, om än omedveten, marknadsföringsstrategi. Kyrkan i
Zaragoza har haft fler än 30000 besökare sedan händelsen och nu tar kyrkan
betalt från den som vill gå in och se på väggmålningen. ”Konstnären” Cecilia
Giménz har dock blivit sur eftersom hon också vill ta del av dessa
intäkter! Från att ha varit ångerfylld och ledsen har både konstnären och
kyrkan sett en möjlighet att tjäna pengar på det nya intresset för kyrkan.
Det
andra exemplet är hämtat från USA och portalfiguren för de anti-muslimska
rörelserna Freedom Defense Initiative
och Stop Islamisation of America,
Pamela Geller, som nyligen har köpt anti-muslimsk reklam som skall placeras ut
i New Yorks transportsystem. Geller har tidigare besökt det anti-muslimska
kontrajihadistiska mötet i Stockholm och Lars
Vilks har nyligen deltagit i aktiviteter i New York som har organiserats av
Geller. Enligt Aftonbladet
lyder de anti-muslimska reklamtexterna på följande sätt: ”I ett
krig mellan vilken civiliserad man som helst och en vilde, stöd den
civiliserade mannen. Stöd Israel. Besegra Jihad”
samt ”Det är inte islamofobi, det är islamorealism”. Den sista texten syftar på våldsamma attacker som utförts av
muslimer i västvärlden. Den ansvariga myndigheten för New Yorks transportsystem
(MTA) har försökt att stoppa ”reklamen” men har inte lyckats eftersom det är en
yttrandefrihetsfråga. Muslimska organisationer har dock uppmanat MTA att skänka
intäkterna från reklamen till stöd för mänskliga rättigheter och de konstater
uppgivet att det är lagligt att vara ”trångsynt och rasist” i USA
enligt Aftonbladets rapportering.
Geller tillbakavisar all kritik och menar att det är hennes rättigheter att få
uttala sig som hon vill och att hon inte tar något ansvar för eventuella
attacker som affischerna kan provocera fram. En argumentation som vi känner
igen från de senaste dagarnas kontrovers kring filmen The
Innocence of Muslims och de nya satiriska anti-muslimska teckningarna i Frankrike.
Om vi
åsidosätter innehållet i Gellers reklamkampanj (ett ämne som vi har skrivit om
flera gånger tidigare)
och de våldsamma
reaktioner som filmen The Innocense of Muslims har skapat är det intressant
att notera vilken betydelse pengar tycks ha för både stöd till och kritik av
religion. Även i Sverige har organisationen Humanisterna köpt reklamplatser för
att uppmana människor att tänka själva och tillslut lämna religionen bakom sig.
Den som vill kan till och med göra testen ”Gud finns nog inte” på nätet. Reklam,
må den vara pro-religiös eller anti-religiös, är ett tydligt exempel på
religionens plats i det offentliga rummet. Diskussionerna som följde efter
Gellers kampanj i New York visar också att religionskritik tangerar frågor som
rör yttrandefrihet liksom frågor om hets mot folkgrupp och rätten att kunna praktisera
religion. Det offentliga rummet blir på detta sätt en spelplan för olika
intressen när det gäller religion och religiositet. Kanske är det så att den
som har mest pengar också kommer att ta över det offentliga rummet och den
publika diskussionen om religion i en snar framtid. Men hur rimmar detta faktum
med att de flesta religiösa organisationer de facto inte vill framhålla och
skryta om sina handlingar i den publika diskussionen? Att göra reklam för hur
många hembesök och hemlösa som olika religiösa organisationer genomför och hjälper
känns förmodligen främmande och långt från den dagliga praktiken för många
troende. Men för att överleva i en konkurrensutsatt situation med allt fler
alternativ och en krympande ekonomi tycks ekonomiska frågor bli allt viktigare
för religiösa organisationer. Kanske är det så att PR-konsulter och ekonomer
kommer att bli framtidens ledare inom kyrkor och andra religiösa
organisationer. Och de samfund som inte vill beakta dessa frågor kommer kanske
att gå en allt svårare framtid till mötes – eller vad tror ni?
Göran
Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
Göran Greider om religionens väsen
I dagens Dalademokraten skriver chefsredaktören Göran Greider om religionskonflikter, och mellan raderna framkommer mycket intressant bild av religion, och kanske också en form av religiositet, som jag tror är ganska typisk för det offentliga samtalet kring religion i Sverige.
Greider har till exempel svårt att acceptera en koppling mellan religion och våld. De islamister som protesterar mot The innocence of Muslims är okunniga om sin religion (de kan bara rabbla Koranen, och saknar en personlig relation till skriften) och de ultraortodoxa judar som har synpunkter på unga judiska kvinnors sätt att klä sig är nog egentligen inte särskilt ”religiösa”.
Bakom detta ligger en speciell förståelse av religion, liberalteologisk, för att inte säga ”svensk”: Religion är en fråga om en fin, djup och framför allt personlig relation till en övermänsklig makt, en känsla, en andlig tröst och en personlig övertygelse. Religion handlar inte (kan inte handla om) om makt, våld, förtryck och politik.
Greider gör en, i mitt tycke, rimlig analys när han ser hur religiösa motsättningar kan relateras till andra former av motsättningar: politiska, ekonomiska, könsmässiga, men han antyder samtidigt att detta gör motsättningarna mindre ”religiösa”. Detta är en slutsats som jag har svårt att förlika mig med, och som bygger på en viss romantisk syn på var religion ”bör” vara, en fråga som vi religionsvetare oftast avhåller oss från att diskutera.
Intressant är också ett lite kulturevolutionistiskt drag i artikeln. Greider menar att det vi ser runt om i världen i form av yttringar av religion i det offentliga, motsättningar, krig, hat och våldsamheter hör till en förståelse av religion som befinner sig lägre ner på utvecklingsskalan än vad västerländsk kristendom (kanske framför allt i Sverige) gör. Negativa reaktioner på den aktuella Muhammedfilmen ställs mot västerländska kristnas distanserade, smått roade, attityd till Monty Pythons Life of Brian. Det förra sättet att förhålla sig till satir förutspår han dock med tiden kommer att ersättas av det senare, även i den muslimska världen. Jag vet inte riktigt om detta är en korrekt analys. Minns Ecce Homo. Nog var det många av de kristna som engagerade sig i den debatten som inte tog Elisabeth Olssons fotografier med en road axelryckning.
Särskilt intressant är Greiders framhävande av ateismen som religion. Här blir hans underförstådda religionsdefinition tydligt. Anledningen till att ateismen är en religion är att den gör sanningsanspråk som liknar religiösa sanningsanspråk. En sådan definition på religion blir närmast ohållbar för den skulle inbegripa en mängd olika ideologier och inte minst en stor del av det vetenskapliga samtalet. Det är mycket som blir religion, och det unika, och speciella med de former av föreställningar, handlingar och social organisation som relaterar specifikt till en övertygelse om övermänskliga, ofta osynliga, aktörer (mer eller mindre personifierade) försvinner. För mig är inte den intressanta frågan huruvida de protester, det våld och de motsättningar vi ser i dagens världen egentligen är ”religiösa”. Det intressanta är vilken roll föreställningar om till exempel en gudomlig vilja och människors uppgift att följa denna får i dessa konflikter: legitimerande, motiverande, mobiliserande, och kanske framför allt orsaksfrågan: varför dessa föreställningar kan ha och ofta har denna roll.
Jonas Svensson, Linnéuniversitetet.
torsdag 20 september 2012
Inte bara fru, dessutom religiös auktoritet: Reflektioner kring det nyligen presenterade fragment där Jesus sägs ha en fru
På olika ställen döljs
fortfarande mycket intressanta och outforskade evangelier i mer eller mindre
fragmentariskt skick. Då papyrus är känsligt för fukt är det ofta de egyptiska
översättningarna som bevarats till vår tid. Det torra klimatet i övre Egypten
är oerhört värdefullt härvidlag. Efter att den egyptiska lagstiftningen
ändrades i slutet av 70-talet är det mer riskabelt att sälja texter utanför
Egypten. Tillgången på nya texter har minskat avsevärt. Vid min vistelse vid
Yale i fjol klagade flera av forskarna där över att de nu hade svårt att få
loss texter till sitt fantastiska bibliotek. Men ibland dyker texter
fortfarande upp. 2006 publicerades Judasevangeliet och i november 2009 fick jag
och andra forskare vid en konferens i New Orleans ta del av nya fragment till
den texten som en antikhandlare hållit på. Han hade gömt dem i en portfölj som
han lagt i ett lönnfack i sin Swimmingpool, men efter en domstolsförlikning
delade han med sig. Den 18 september presenterade Karen L. King vid Harvard ett
fragment som hon fått ta del av, även om dess ägare fortfarande inte trätt fram
och det verkar fortfarande lite oklart i vilken utsträckning forskarvärlden nu
kan få studera fragmentet. Där talar Jesus om sin fru vilket lett till stor
uppståndelse. Se exempelvis NYT och Harvard.
Det
är oerhört svårt att säkerställa texten via de bilder på Internet som vi för
tillfället får nöja oss med, men jag har ändå dristat mig till att hastigt göra
en preliminär översättning av den koptiska texten för Dagens Ekos räkning. Inom parentes har jag försökt kommentera olika
översättningsmöjligheter. Så här lyder min översättning:
Texten
börjar i slutet av en mening med det som jag på grund av syntaxen ser som ett
emfatiskt uttryck vilket kan fungera som en retorisk fråga:
”…
var det inte min mor som gav mig livet?” Lärjungarna
sade till Jesus: ”(fyra bokstäver svåra att utläsa) Maria är värdig (fyra
bokstäver saknas. Kan göra att påståendet blir en fråga eller ett negativt
påstående). Vi har sannolikt ett ifrågasättande av Marias värdighet som Jesus
bemöter.)” Jesus sade till dem: ”hon är (Är koonstrueras ur några svårlästa
bokstäver men rekonstruktionen är oerhört sannolik.) min fru (Kan översättas
kvinna, men har då en mycket snarlik innebörd.). Hon har vad som krävs för att bli
min lärjunge. Och låt onda människor vara uppblåsta (En möjlig alternativ
konstruktion kan eventuellt vara ”Låt människor göra onda saker), men jag förblir
med henne!”
Jag
har modifierat en smula jämfört med den version som Ekot fick igår kväll.
Eftersom
det här lilla textstycket är helt lösryckt ur sitt sammanhang måste vi för att kunna
lägga fram någon rimlig tolkning konstruera en kontext, alternativet är ju att
inte säga något alls vilket alla som känner mig inser är mig fjärran! J
Vi
har en hel del texter där Maria Magdalena figurerar. Hon omtalas exempelvis i Maria Magdalenas Evangelium, Filips
Evangelium, Den Manikeiska Psalmboken
och ytterligare ett antal texter. För den som vill läsa mer om detta
rekommenderar jag Antti Marjannens bok The
Woman Jesus Loved som gavs ut vid Brill. Maria sätts ofta i
motsatsställning till lärjungarna. Så verkar vara fallet även i vårt aktuella
fragment. Här ifrågasätts om Jesus verkligen kunde tala enskilt med en kvinna
och ge henne en särställning. I vår text neutraliseras problemet med Marias och
Jesus nära relation genom att man hävdar att de var man och hustru. Här får vi
således inblick i en del av en diskussion som vi delvis känt till, men ett nytt
argument har kommit fram. Den här delen kan också sättas i samband med de
diskussioner som under 200-talet börjar florera där Maria ses som prostituerad.
Hennes ärbarhet stärks genom att hon är gift med Jesus. Det som jag dock
spontant skulle säga om huvudpoängen i fragmentet är inte att Maria var gift
med Jesus. Det är en fråga som är mer aktuell utifrån senare utveckling med celibatet.
Maria framställs inte som en bra tjej som är gift med Jesus utan dessutom som
en kvinna som är fullt kapabel att vara lärjunge. Termen lärjunge används här
snarast som en synonym till apostel. Det är så den inre kretsen kring Jesus
oftast benämns i de gnostiska evangelierna. På så vis legitimerar en grupp som
sett Maria som representant för den egna gruppens andlighet sin auktoritet. Jag
tolkar därför texten snarare som en legitimeringsstrategi än som ett uttalande
om Jesus och Marias intimitet. Deras relation förklaras och avdramatiseras och
som ärbar kvinna kan hon så träda fram som en lärjunge med stark auktoritet
utifrån sin särställning gentemot Jesus. Fragmentet ger oss därför värdefulla
inblickar i den diskussion som fördes någon gång under det andra och tredje
århundradet. Givetvis en gissning men som jag hoppas en relativt grundad sådan.
Teol.dr.
Jörgen Magnusson
Lektor
i religionsvetenskap, Institutionen
för humaniora vid Mittuniversitetet
För mer om detta ämne och andra ämnen om olika tidiga
kristendoms- och judendomsriktningar se
www.jorgenmagnusson.com
Etiketter:
evangelium,
jesus fru,
jörgen magnusson,
koptiska,
kristendom,
maria magdalena
Turnéföreläsning pågår om den arabiska våren
Yasin Ahmed på Sensus
studieförbund har arrangerat en föreläsningsturné
med fyra ungdomar från Egypten och Tunisien som talade om sina erfarenheter på
Södertörns högskola som första stopp 19/9. Yasin Ahmed berättar att det här är
ett försök att ge ett insiderperspektiv på situationen i Mellanöstern och låta
ungdomar inspirera andra genom sina erfarenheter. Ungdomarna hade alla deltagit
på olika vis i revolutionerna och arbetar nu på olika sätt för demokratiutvecklingen,
bland annat som journalister och volontärer i olika NGO:s. En av ungdomarna är kolumnist
i Open Democracy. En annan jobbar
för UNICEF och uppmärksammar ett citat från John F. Kennedy för att beskriva sitautionen: “Those who
make peaceful revolution impossible will make violent revolution inevitable.”
Den rädsla som många upplevt före revolutionerna, där de inte
vågade prata om politik offentligt beskrevs och den självklarhet idag med
vilken man kan prata politik med vem som helst på minibussar. Två unga kvinnor från
Egypten berättade om sina erfarenheter och förhoppningar inför framtiden som
bland annat rörde ökat kvinnligt deltagande, där Egypten ligger långt efter
Tunisien. Bland annat menade de att det var en lång tradition av salafitiska
influenser som påverkat egyptiernas sätt att se på kvinnors deltagande
politiskt, liksom att det funnits, och finns, många andra socioekonomiska
problem som varit angelägna, och då har det politiska deltagandet hamnat på efterkälken.
Men med sådana ungdomar som dessa kan det nog ändra sig! De berättade också
efter föreläsningen om en grupp unga män i Kairo som aktivt gått ut för att
stödja kvinnor som ofta utsätts för sexuella trakasserier, så den yngre
generationen verkar ha hopp om framtiden och kampvilja för att göra samhället
bättre för alla.
En fråga som kom upp på
seminariet var hur det kommer sig att många svenska ungdomar inte är så
engagerade politiskt. Jag var också själv lite sur för att bara tre studenter
hade kommit till föreläsningen, vilket var bakgrunden till min fråga. Yasin
Ahmed nämner att många ungdomar är aktiva i Mellanöstern för att nå förändring.
Många svenska ungdomar har inte den motivationen och inte samma behov. Den här
typen av seminarier är därför ett bra sätt att lära sig från varandra om man
vill engagera sig mer. En i publiken nämnde att många europeiska ungdomar är
politiserade men att det inte är så hög aktivism i Sverige. Kanske för att vi
har det så pass bra menade en annan åhörare, och att många är lite likgiltiga
inför de som de inte känner personligen, men att det i och för sig inte måste
betyda att de är ointresserade. En av ungdomarna som föreläste menade att folk
bryr sig främst om sina egna lokala angelägenheter – att folk är engagerade men
i andra saker, som berör dem själva mer, i deras vardagsliv.
Yasin Ahmed avslutade
med att säga att det han saknar i svensk media är inslag som rör hoppet för demokrati.
Den ”arabiska våren” är en stor vinst för demokrati över hela världen menar han
– när det är folket själva som tar initiativ ger det hopp och inspiration till
andra människor som kämpar mot orättvisor.
Susanne Olsson, docent
i religionsvetenskap, Södertörns högskola
onsdag 19 september 2012
Jörgen Magnusson föreläser om papyrus fragmentet som nämner Jesus fru
Jörgen Magnusson, religionshistoriker och expert på koptiska, gnosticism och antikens religioner har under dagen gjort en egen översättning av fragmentet och kommenterar i en rykande färsk föreläsning det nyligen presenterade fyndet. Ni hittar hans föreläsning via hans hemsida: Jörgen Magnussons hemsida. Du hittar föreläsningen genom att först klicka på översta länken till vänster under nyheter och sedan skrolla längst ner.
I morgon kommer Jörgen att göra ett inlägg här på bloggen!
Jenny Berglund, lektor i religionsvetenskap, Södertörns högskola.
Etiketter:
jesus fru,
jörgen magnusson,
koptiska,
papyrus
’Pluropas’ religiösa framtid
Lars
Linder uppmärksammar i DN statsvetaren Eric Kaufmanns
artikel i Axess (6/12) som pekar på att muslimerna i Europa aldrig lär
uppgå till mer än 20 %. Under rubriken ”I ’Pluropa’ 2050 är nästan alla
religiösa” beskriver Linder högerextremisternas hotbild om ett Euroabien, där
sharialagar råder och muslimerna tar över. Han hänvisar till Kaufmanns artikel som menar att migration
förvisso kommer att rita om den europeiska kartan, men snarast genom att andra
människor flyttar in med olika religiösa traditioner med sig (alltså inte bara
muslimer) och de fyller upp ett åldrande, rikt och sekulärt Europa. Dessa immigranter
menar Kaufmann slår vakt om sina traditioner även i andra och trejde
generationen för att värna om sin identitet i en ”kulturell försvarsstrategi”.
I detta
framtida ”Pluropa” siar Kaufmann att majoriteten av befolkningen kommer att bekänna
sig till en rad brokiga religioner. Sekulariseringen som många tar för
självklar är inte så given om man ser närmre på den heller. I London sjunker
inte längre antalet kyrkobesökare. I Paris har antalet troende åttadubblats
sedan 1960-talet. Det här förväntas få följder i form av en utbredd konservativ
familjemoral och tydligare linjer för vad som är hädelse. Det är en utveckling
som går stick i stäv med vad sekulära liberaler och socialister önskar sig och
de verkar inte bli starkare heller om man får tro Kaufmann. Men, samtidigt menar
Kaufmann att med tiden, då den globala utjämningen väl ägt rum, kommer
sekulariseringen segra, om si så där två århundraden. Då, menar Kaufmann, att
sekularisterna kommer att ha besegrat alla - utom fundamentalisterna...
Det
vore onekligen intressant att få en religionssociologisk kommentar på
Kaufmanns teser!
Susanne Olsson, docent
i religionsvetenskap, Södertörns högskola
Etiketter:
demografi,
fundamentalister,
Pluropa,
sekularism
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)