Lyckogudar, tempel och gudomliga huvudstäder – om japanska ölbryggerier och deras namn

Finns det en koppling mellan öl och religion i Japan? Trots att sake är den jästa dryck som historiskt sett har närmast band till landets religiösa traditioner, inte minst genom den ”omiki” som offras till gudarna vid vissa shintoistiska riter och ceremonier, så är det värt att notera att även öl har omgärdats av religiösa motiv nästan lika länge som det har bryggts i Japan. Förvisso används öl inte ceremoniellt i samma utsträckning som sake – även om det bör noteras att ölburkar inte är ovanliga som offergåvor vid framlidna släktningars gravar – men det är inte ovanligt att bryggerier hämtar inspiration ur Japans rika religiösa och mytiska landskap när de ska namnge ett öl eller välja ett etikettmotiv.

Japans första öl bryggdes på 1600-talet av nederländare stationerade på ön Dejima utanför Nagasaki, som fram till mitten av 1800-talet var den enda hamn i Japan som var öppen för handel med utlandet. 1724 bjöd Johannes Thedens, dåvarande överhuvud för den nederländska handelsstationen, tre representanter för shogunatet på öl importerad från Europa, men denna ska enligt rapporter ha avfärdats som odrickbar och smaklös. [1] 

Det var först i samband med landets öppnande 1854 som ölkulturen i Japan tog fart, först genom importerat öl men snart även via utländska bryggare som etablerade sig i Yokohama. Ett av de första bryggerierna var Spring Valley Brewery i Tokyo, som grundades 1869 av norsk-amerikanen William Copeland (född Johan Martinius Thorensen). [2] Det dröjde dock inte många år förrän japanska bryggmästare började ta över den snabbt växande inhemska marknaden.

Utan att gå in i vidare detalj på ölbryggningens historia i Japan kan det vara värt att notera att två av de tidiga storbryggerier vars öl ännu marknadsförs i Japan tog inspiration till sina namn och etiketter ur landets religiösa och mytiska traditioner. Ett exempel på detta är den tyska lagern Kirin, som ursprungligen bryggdes av Japan Brewery Company, innan företaget tog namn efter sitt flaggskepp och växte till den enorma koncern det är idag. [3] Namnet Kirin kommer från ett mytiskt väsen som i Kina går under namnet ”qilin,” ett hornbeklätt vidunder som anses bringa lycka och välgång. Den eleganta qilin som idag pryder bryggeriets flaskor och burkar formgavs redan 1889.

Kirin och Yebisu. Två tidiga ölmärken med namn hämtade ur Japans mytiska traditioner.

Ett annat exempel är Yebisu, som 1890 etablerades som ett av Japans största bryggerier. Bryggeriet anlades i närheten av Meijihelgedomen i västra Tokyo och kom därefter att ge namn åt den station som 1901 anlades i anslutning till bryggeriet. Yebisu har tagit sitt namn efter Ebisu, en av de sju synkretistiska lyckogudar (”shichi-fukujin”) som sedan Edoperioden haft en central ställning i japansk populärreligion. Ebisu är fiskarnas skyddsgud och avbildas därför vanligtvis med en fisk och ett fiskespö, och han vördas ofta i syfte att bjuda in lycka och välgång. Det ursprungliga Yebisubryggeriet stängde ner sin verksamhet efter Andra världskriget, men sedan 1971 bryggs Yebisu av det stora Sapporo Brewery. Lyckoguden Ebisu, avbildad med fisk och fiskespö, pryder fortfarande etiketter och burkar.

Något smått unikt med just Yebisu är att det redan 1893 byggdes en helgedom tillägnad guden Ebisu i anslutning till bryggeriet. Helgedomen, Ebisu-jinja, ligger precis bakom de gamla fabrikslokalerna och är öppen för besökare. Ebisu bryggs inte längre i Tokyo, men på platsen för det gamla bryggeriet ligger idag ett område med flera kaféer och ölhallar. Här ligger även Yebisu Garden Place, som bland annat huserar ett informativt litet museum om ölets historia i Japan, naturligtvis med fokus på just Yebisu. Ebisu-stationen, som ursprungligen byggdes till förmån för bryggeriet, är sedan 1909 ett stopp på den vältrafikerade Yamanote-linjen. Genom ett ölbryggeri har således en japansk lyckogud kommit att ge namn åt en station med tillhörande distrikt i centrala Tokyo.

Ebisu-jinja, en helgedom tillägnad guden Ebisu. Helgedomen byggdes 1893 i anslutning till det gamla bryggeriet i Tokyo.

Sedan mitten av 1990-talet har Japan sett en explosionsartad ökning i antalet mikrobryggerier, och det är även här vi kan identifiera vissa trender i hur religiösa och mytiska teman används. Som underlag för den genomgång som här följer har jag använt mig av de bryggerier och pubar som är medlemmar i Japan Brewers Association, det största samarbetsorganet för småskaliga bryggerier i landet. [4] Det bör understrykas är att jag i första hand har förlitat mig på deras digitala marknadsföring och att jag därmed kan ha missat många tillfälliga produkter som inte längre exponeras på bryggeriernas hemsidor.

Det ska också nämnas att den stora merparten av japanska bryggerier hämtar sin inspiration till namn och formgivning från rent världsliga ting, och att det därmed är ett förhållandevis marginellt fenomen som jag diskuterar i den här texten. Precis som i Sverige har de flesta mikrobryggerier tagit sitt namn efter en plats (ex. Coedo Brewery, Sagami Beer) och i regel pryds deras etiketter endast av enkla abstrakta mönster. Likväl kan vi se vissa trender när det gäller de bryggerier som trots allt förhåller sig till religiösa teman. Detta är vad jag kommer att diskutera i återstoden av texten, där jag vill visa på vilken typ av religiösa och mytiska motiv som förekommer i japanska ölsammanhang.

Den vanligaste anledningen till att vi finner motiv med anspelning på myt och religion på japanska ölflaskor och burkar verkar vara att skapa en lokal förankring. Iwate Kura Beer bryggs exempelvis i staden Hiraizumi i Iwate, där det stora tendaibuddhistiska templet Chūson-ji ligger. Templet är framförallt känt för en gyllene tempelhall från 1100-talet, Konjiki-dō, som passande nog har fått ge namn åt ett golden ale som bryggs på bryggeriet. På ett liknande vis har det lilla bryggeriet Ichijōji i Kyoto en bild på det tendaibuddhistiska templet Ichijō-ji på sin etikett. Bryggeriet har dock inte tagit sitt namn efter templet utan efter det distrikt i Kyoto där bryggeriet ligger, ett distrikt som i sin tur har fått namn efter templet.

Det bryggeri där anspelningar på lokala och religiösa motiv samspelar mest tydligt ligger föga förvånande i Ise, en ort som totalt domineras av Isehelgedomarna. Här har solgudinnan Amaterasu Ōmikami, kejsarfamiljens anmoder, sin centrala helgedom och orten har en lång historia som centrum för pilgrimsresenärer. [5] Det lokala bryggeriet Ise Kadoya Brewery har flera öl som anspelar på Ises centrala roll i helgdomsshinto, inklusive Kagura Beer, en session ipa vars namn syftar på de rituella danser som helgedomsjungfrur utför till gudarnas nöje.

Bryggeriets kanske mest kända öl är dock Sinto Beer, en amerikansk pale ale. Namnet är inte som man kan tro en direkt anspelning på den religiösa traditionen shinto, utan är istället en transkribering i klassisk stil av två tecken med betydelsen ”den gudomliga huvudstaden”, en klassisk benämning på Ise. Etiketten pryds av två av ortens mest kända shintoistiska platser: Amaterasus helgedom i den inre helgedomen, Kōtai-jingū, och Meoto-iwa, två sammanlänkade stenar i havet utanför den lilla staden Futami strax öster om Ise. Utformningen på etiketten anspelar på Ises långa historia som ett av Japans mest populära resmål, samtidigt som de shintoistiska motiven tydligt visar vad de många besökarna kommer för att se.

Kagura Beer och Sinto Beer från Ise Kadoya Brewery.

Många mikrobryggerier i Japan har i likhet med storbryggeriet Kirin namngett en eller flera av sin ölsorter utifrån motiv i den japanska och östasiatiska mytiska traditionen. Exempelvis brygger Nasu Kohgen Beer i Tochigi det exklusiva Nine-tailed Fox, som har fått sitt namn efter de niosvansade rävar som vi återfinner i mytiska berättelser i hela Östasien. Det förhållandevis stora bryggeriet Echigo i Niigata verkar också ha hämtat inspiration från det gemensamma kinesisk-japanska kulturarvet när de designat flera av sina etiketter. Inte minst gäller detta två ipor, Flying IPA och Rise Up IPA, vars burkar pryds av en drake respektive tiger. Om detta anspelar på den kinesiska zodiaken eller på väst och öst i fengshui är svårt att säga, men utformningen visar på klassiska influenser.

I flera fall väljer bryggerier mytiska figurer som anspelar på platsen där ölet bryggs. Detta är fallet med Oni-Densetsu Brewery i Hokkaido, ett bryggeri vars etiketter pryds av en japansk demon, en ”oni”. Bryggeriet ligger i den lilla kurorten Noboribetsu på Hokkaidos sydkust. Noboribetsu är känt för sina många heta källor och för sina dramatiska öppna svavelgruvor, och ett besök till orten kröns i regel av en promenad genom Jigoku-dani, ”helvetesdalen.” Ortens maskot är med anledning av detta en oni, och statyer av japanska demoner möter besökare i samma stund som de kliver av tåget. Genom en mytisk figur knyter på så vis bryggeriet an till den ort i vilken det ligger.

I vissa fall finns det flera möjliga orsaker till att en öl har fått det namn det har. Shintoistiska motiv är på det hela taget sällsynta i de japanska mikrobryggeriernas repertoar, men bryggeriet Rokko Beer i Kobe brygger Susanoo IPA, namngiven efter guden Susanoo-no-mikoto, en central gud i den mytologi som byggts upp utifrån den klassiska krönikan Kojiki. Bryggeriets hemsida avslöjar inte varför just Susanoo har fått ge namn åt en ipa, men det är inte osannolikt att det åter igen anspelar på en lokal institution – i detta fall den stora Gion-helgedomen i Kobe, där Susanoo tillbeds tillsammans med den synkretistiska gudomligheten Gozu Tenno. Det kan också vara en anspelning på en episod i Kojiki, där Susanoo spelar en central roll i att förmedla spannmål till människorna. [6] Spannmål är när allt kommer omkring en förutsättning för att vi alls ska få något öl att dricka.

Susanoo IPA från Rokko Beer i Kobe.

Lite överraskande kan vi notera att kristna motiv är förhållandevis ovanliga bland japanska ölmärken. Detta gäller även på Kyushu, där man annars lätt hade kunnat tro att den gamla kristna traditionen skulle ha inspirerat någon bryggmästare. I de fall då kristna motiv används handlar det om att signalera en viss typ av öl, som när bryggeriet Echigo i Niigata valde att låta en kristen munk pryda etiketten på sin trippel av trappistkaraktär. Ett bryggeri, Sankt Gallen i Kanagawa, har en bild på 600-talsmunken Gallus på sin etikett, eftersom bryggeriet har tagit sitt namn efter det schweiziska klostret med samma namn. Sankt Gallen gör dock inga anspråk på att vara ett trappistbryggeri utan brygger samma breda sortiment som de flesta japanska mikrobryggerier.

Avslutningsvis måste vi också nämna bryggeriet Daisen i Tottori. Bryggeriet har ett nära samarbete med ölhallen Ganbarius, som i sitt namn visar på vad som kan hända i mötet mellan europeiska ölmyter och japanskt ordvitsande. Gambrinus är en legendarisk kung av germanskt ursprung som ofta har tillskrivits rollen som ölets uppfinnare, och han återfinns i namn på bryggerier och ölhallar över hela Nordeuropa. I Tottori har Gambrinus namn dock slagits ihop med det japanska ordet för att kämpa väl – ”ganbaru” – vilket ger oss namnet på ölhallen. Mycket riktigt pryder också en Gambrinusliknande kungafigur etiketterna på många av Daisens ölflaskor. Viktigt att notera är dock att Gambrinus i likhet med sin japanske frände Ganbarius inte är något kristet helgon, även om han ofta misstagits för ett sådant.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att idén att pryda sin öl med religiösa motiv går tillbaka till de första japanska bryggerierna och att det är ett bruk som upprätthålls av flera av de småskaliga bryggerier som har etablerats i Japan de senaste decennierna. Ofta verkar det handla om att förankra ett nystartat bryggeri i lokalsamhället, men kanske finns där fler faktorer att utforska? Ett kvalitativt fältarbete skulle kunna ge en större inblick i flera av de frågor som jag berört i den här texten, men det återstår att se hur finansieringsmöjligheterna ser ut för ett dylikt projekt.

Ernils Larsson, Uppsala universitet

Noter
1. Hashida Akira. Nihon no biiru omoshiro hisutorii. Shôgakukan, 2014. Sid.10
2. Ibid. Sid. 37-39..
3 https://www.kirinholdings.co.jp/english/company/history/group/01.html4. http://www.beer.gr.jp/5. Mark Teeuwen and John Breen. A Social History of the Ise Shrines: Divine Capital. Bloomsbury, 2017.
6. Den morbida berättelsen om hur Susanoo genom gudamord ger upphov till de fem spannmålen återfinns på sidan 71 i Basil Hall Chamberlains lite arkaiska översättning av Kojiki från 1882: The Kojiki: Records of Ancient Matters. Tuttle Publishing, 2005.