Antje Jackelén
För de
flesta svenskar betyder religionsfrihet först och främst – om inte endast – en
frihet från religion. Denna ensidiga syn på religion och religiositet riskerar
att marginalisera och exotisera religionens plats och funktion i samhället
enligt biskopen. Det råder ett tafatt diskussionsklimat vilket inte gynnar en
konstruktiv och kreativ debatt om religion och religiositet i det svenska
samhället. Ur ett vidare perspektiv kan en sådant trångsynt perspektiv leda
till att svenskar får allt svårare att kommunicera och delta i internationella
samarbetsprojekt och globalt företagande. Bristen på kompetens när det gäller
religion kan med andra bli ett problem för enskilda individer, samhället och
för svenskt näringsliv i ett vidare perspektiv enligt Jackeléns artikel.
Trots att
skribenterna på denna blogg kan ha en annan syn på religion och religiositet än
Jackelén är flera av oss överens med biskopen när det gäller att det råder en
bristfällig diskussion om religion och religiositet i det svenska samhället.
Men vad innebär ett mer kraftfullt offentligt samtal om religion och
religiositet? Vad är det för kompetenser som saknas och vilka röster tonas ner
i debatten? Samt vad kan Sverige och samhället vinna på en mer kompetent diskussion
om religion?
Göran
Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
Att det skulle råda en beröringsskräck för religion i Sverige motbevisas inte minst på internet där diskussioner om religion är mycket vanliga; till och med public service-företag som Sveriges Radio har lättat på sina restriktioner att diskutera t.ex. islam. För något år sedan fick man inte citera Koranen i sådana diskussioner vilket man nu istället tillåts göra.
SvaraRaderaDet var lite anmärkningsvärt att Jackelén tar upp fenomenet "komma ut" med en liten försiktig implicit kritik av homosexualitetens ställning i dagens samhälle. Svenska kyrkan har ju annars inte gjort sig kända som homosexrörelsens kritiker trots att de som kristna borde vara det.
Men när hon säger att det är en högre form av mobbning att betrakta troende människor som något exotiskt, märker jag hur Jackelén i likhet med många representanter för Svenska kyrkan vill skydda kristendomen genom att skydda alla troende. Detta är en fullständigt vansinnig strategi. Har Jackelén aldrig läst t.ex. Koranen? Tror hon verkligen att hon gör kristendomen en tjänst genom att göra gemensam sak med alla troende oavsett deras tro?
Hej Magnus
SvaraRaderaVilken ställning Svenska kyrkan bör eller inte bör ha är en teologisk fråga och det är enligt mig inte en uppgift för forskare. Vi (forskare) skall med andra ord inte avgöra vad som är rätt eller fel tolkning av till exempel kristendomen. Att det finns olika tolkningar är dock något självklart - ett faktum som gäller alla religioner. Det är just dessa variationer och olika tolkningar som är religionsvetenskapens fokus och vår forskningsuppgift är att försöka beskriva, förstå och förklara hur dessa tolkningar kan knytas till frågor som till exempel makt och rådande samhällsordningar. Det är dock tydligt att det finns en mängd olika läsningar av både Bibeln och Koranen - ur detta perspektiv är Jackeléns läsning bara ett exempel på hur kristna kan läsa Bibeln.
/Göran
Hej, Göran, och tack för svar!
SvaraRaderaMenar du att alla tolkningar av Bibeln eller Koranen kan vara korrekta samtidigt?
Hej igen
SvaraRaderaDet beror givetvis vad som menas med korrekt. Ur till exempel ett språkvetenskapligt perspektiv kan texter, ord och fraser översättas på ett felaktigt sätt enligt språkliga regler. Det kan också finnas historiska kriterier för vilken text som är äldst och vilka som är yngre, vilka som har haft störst spridning etcetera. Men när det gäller vem som tolkar texterna på ett sådant sätt att de ligger i linje med vad "gud" egentligen avsåg så saknar vi kunskaper att nå fram till sådan kunskap. Därför anser jag att denna typ av normerande utsagor (det vill säga vad som är "rätt" respektive "fel") hör hemma inom teologin. Som religionsvetare studerar jag istället vad människor anser är "rätt" eller "fel" tolkning och hur kampen om vem som har makt att tolka kan knytas till samhälleliga fenomen. För en fördjupad diskussion om några av dessa frågor se mitt tidigare inlägg här på bloggen om "världsbild och religion". Fortsätt gärna att komma med kritiska invändningar och frågor.
/Göran
Göran: "Men när det gäller vem som tolkar texterna på ett sådant sätt att de ligger i linje med vad "gud" egentligen avsåg så saknar vi kunskaper att nå fram till sådan kunskap."
SvaraRaderaT.ex. Allah vill ju undanröja det problemet i och med Koranen 11:1 där han säger "A. L. R. (Detta är ) en bok, med verser enkla eller grundläggande (av fastlagd betydelse), vidare förklarade i detalj,- från En som är vis och välbekant (med alla ting):"
Anser du att Allah inte vet vad han talar om?
Göran: "Det beror givetvis vad som menas med korrekt. Ur till exempel ett språkvetenskapligt perspektiv kan texter, ord och fraser översättas på ett felaktigt sätt enligt språkliga regler."
SvaraRaderaOlika översättningar är väl dock inte riktigt samma sak som olika tolkningar, eller hur? En tolkning förutsätter väl inte alltid en egen översättning.
Hej igen
SvaraRaderaSom religionsvetare kan jag endast studera vad till exempel muslimer, kristna, hinduer etcetera säger om sina respektive heliga texter. Religionshistorien kan visa att muslimer - precis som andra troende - ofta har haft olika uppfattningar om vad gud säger. Utan att ha studerat Koranen, sura 11, vers 1, närmare så är det sannolikt att denna vers också har varit föremål för diskussioner inom den litteratur som kallas för tafsir (korankommentarer) och olika muslimer har förstått och förstår versen på olika sätt. Vanliga frågor som ställs inom tafsir-litteraturen handlar om, hur skall en vers förstås i relation till andra passager i Koranen, vid vilken tidpunkt uppenbarades den specifika versen, hur tolkas Muhammads liv i förhållande till versen, etcetera. Det är dessa variationer av tolkningar som vi som religionsvetare kan studera och vad som är textens "korrekta" tolkning är enligt mig en teologisk fråga - problemet (eller kanske möjligheten beroende på vem man frågar) är att troende ofta har olika och konkurrerande uppfattningar om vad som är den "egentliga", "sanna" och "korrekta" tolkningen. Sedan är det också uppenbart att många "vanliga" troende inte automatiskt följer eller gör som de religiösa ledarna eller deras texter säger. Skillnaden mellan teori (ideal) och praktik (realitet) är ofta stor - ett faktum som gäller de flesta samhällsvetenskapliga fenomen och inte endast religion och tro. Men som sagt, för en närmare diskussion om hur jag ser på religionsvetenskap se mitt tidigare inlägg om "Världsbild och religion" här på bloggen.
/Göran
Hej igen, och tack för fortsatta svar!
SvaraRaderaGöran: "Som religionsvetare kan jag endast studera vad till exempel muslimer, kristna, hinduer etcetera säger om sina respektive heliga texter."
Men då är det ju inte själva religionerna du studerar, utan snarare deras påstådda utövares utsagor om de religioner de säger sig tillhöra -- en sorts religiositetsvetenskap, kanske man skulle kunna säga.
I något fall måste väl en tolkning av en religion kunna bli så vidlyftig att den inte längre kan kallas t.ex. kristen eller hinduistisk. Vilken vetenskapsgren studerar sådant?
Göran: "Utan att ha studerat Koranen, sura 11, vers 1, närmare så är det sannolikt att denna vers också har varit föremål för diskussioner inom den litteratur som kallas för tafsir (korankommentarer) och olika muslimer har förstått och förstår versen på olika sätt."
Vilka olika sätt finns det att förstå en vers som tydligt pekar på att det inte finns olika sätt att förstå Allahs ord på? Måste man inte använda orwellskt nyspråk för att lyckas med det?
Göran: "[...] problemet (eller kanske möjligheten beroende på vem man frågar) är att troende ofta har olika och konkurrerande uppfattningar om vad som är den "egentliga", "sanna" och "korrekta" tolkningen."
Men ska man inte då jämföra de troendes utsagor med vad religionens källor säger? Är inte det ett religionsvetenskapligt tillvägagångssätt?
Jag ska läsa ditt inlägg "Världsbild och religion"; risken är nog överhängande att jag kommenterar det också.
Hej Magnus
SvaraRaderaBara roligt att du vill kommentera och diskutera - fortsätt gärna med det! En synpunkt bara. Det är inte jag som avgör om en tolkning av en specifik religion har blivit så vidlyftig att den inte kan tillhöra den religionen som medlemmarna själva säger att de tillhör. Precis som du skriver så studerar vi (religionsvetare) människor och deras tolkningar, utsagor och praktiker (det vill säga vad de gör i en religions namn). Fortsätt gärna att kommentera och säg till om jag inte ser din kommentar på det gamla inlägget (lätt att missa om det gäller gamla inlägg).
/Göran
Magnus och Göran. Vilken spännande diskussion ni har!
SvaraRaderaJag skulle vilja lägga till, eller förtydliga, en sak i Görans svar här ovan.
Som religionsvetare menar vi, eller jag i alla fall, att det människor gör i religionens namn - som Göran skriver - ÄR själva religionen. Det finns alltså inte, ur vårt perspektiv, någon annan religion där bakom som fungerar som något sorts facit.
(ps Göran, man kan se alla nya kommentarer på samtliga inlägg i form av mail på bloggens adress)
Allt gott
Simon
Även jag lägger mig gärna i denna diskussion! Mycket har redan sagts, men några saker vill jag lägga till.
SvaraRaderaMagnus,
Du verkar utgå från att det väsentliga som finns att säga om en religion står att finna i någon typ av text - bibeln, koranen, etc. Det är en väldigt lokal/partikulär föreställning som framför allt finns i den kristna protestantiska traditionen. I många andra religiösa kontexter får heliga texter stryka på foten till förmån för traditioner, ritualer, sedvänjor, praktiker, osv.
Angående ortodoxi-debatten - och om huruvida det går att hitta någon "sann" eller "riktig" islam, kristendom, etc., utifrån ett vetenskapligt perspektiv - kolla gärna in mitt inlägg på bloggen "Religion, sekularism & samhälle":
http://www.religionsekularism.blogspot.se/2012/03/ateister-extraknacker-som-teologer.html
Välkomna in i diskussionen, Simon och Jimmy!
SvaraRaderaSimon: "Som religionsvetare menar vi, eller jag i alla fall, att det människor gör i religionens namn - som Göran skriver - ÄR själva religionen."
Detta är ett felaktigt synsätt, anser jag. Om tolkningsmöjligheterna i en religion är så stora att religionen av vissa utövare kan förvrängas till oigenkännlighet kan man knappast beteckna den skarans tolkning som religionen i fråga. Det måste finnas en gräns någonstans, annars kan alla saker vara allting -- en relativists drömtillvaro där språket till slut förlorar sin nuvarande betydelsebärande funktion.
Jimmy: "Det är en väldigt lokal/partikulär föreställning som framför allt finns i den kristna protestantiska traditionen."
Nja, företällningen är kanske allra tydligast inom islam där man säger att islam förmedlats till mänskligheten på endast två sätt: Dels genom Allahs perfekta ord i Koranen, samt dels genom profeten Muhammeds exempel såsom det finns beskrivet i haditerna.
Magnus,
SvaraRadera"[...] företällningen är kanske allra tydligast inom islam där man säger [...]"
Vem/vad/vilka syftar "man" på?
Jimmy: "Vem/vad/vilka syftar "man" på?"
SvaraRaderaMuslimerna, särskilt de på Center for Muslim-Jewish Engagement vid Södra Kaliforniens universitet, http://cmje.org/.
Magnus,
SvaraRaderaSom jag ser det finns det inget speciellt åsikts- eller uppfattningspaket som kan knytas till "muslimerna" i kollektiv bemärkelse. Däremot finns det många religiösa företrädare som önskar att det vore så - förmodligen även i exemplet du nämner, Center for muslim-Jewish Engagement i Kalifornien.
Men för att återvända till min tidigare kommentar. Poängen var att visa på att det - inom religioner såväl som mellan religioner - råder stridande uppfattningar om vad som bör tillskrivas högre och lägre prioritet. Inom vissa rörelser betonas praktiker, traditioner och ritualer, varav textkunskaper nedprioriteras. Det jag huvudsakligen vände mig mot var att du pratade om "religionernas källor" som auktoriteter, eller bedömningsmallar. Om jag förstår dig rätt skulle man i princip exempelvis kunna slå i Koranen eller i profetlitteraturen (hadith) för att avgöra om en muslim ska betecknas som muslim. Som jag ser det utgår ett sådant antagande från ett flertal (minst sagt) tveksamma premisser. Den kanske viktigaste och mest problematiska är dock följande:
- Att man utifrån på något sätt, genom någon objektiv metod, kan ta fram ett "rätt" islam, vilket man sedan kan använda för att bedömma huruvida människor som påstår sig vara muslimer ska räknas som muslimer eller inte.
Kan du visa hur man utifrån ett vetenskapligt perspektiv lyckas med detta?
För en djupare diskussion kring detta ämne, se länken jag postade i min kommentar en bit upp. Några andra länkar:
http://www.equinoxpub.com/blog/2012/01/atheists-are-in-the-game-of-orthdoxy/
http://www.humanistbloggen.blogspot.se/2012/02/grattis-till-pengarna-seglora.html
(i kommentarsfältet till detta inlägg finns en lång diskussion på temat)
Jimmy: "Som jag ser det finns det inget speciellt åsikts- eller uppfattningspaket som kan knytas till "muslimerna" i kollektiv bemärkelse."
SvaraRaderaVarför gör det inte det? Är det inte Koranen som knyter samman muslimer av olika uppfattning? Kan du hitta en enda muslim som inte ser Koranen som Allahs perfekta ord?
Jimmy: "Poängen var att visa på att det - inom religioner såväl som mellan religioner - råder stridande uppfattningar om vad som bör tillskrivas högre och lägre prioritet."
Jo, det är jag helt med på, men Koranens totalitära anspråk gör islam till ett speciellt fall. Som muslim kan man prioritera ned vissa påbud i sitt eget liv men man kan aldrig förneka dem eftersom Koranen inte är något smörgåsbord där man tar vad som passar. På det viset blir man som muslim del av något som kan vara extremt omänskligt.
Jimmy: "- Att man utifrån på något sätt, genom någon objektiv metod, kan ta fram ett "rätt" islam, vilket man sedan kan använda för att bedömma huruvida människor som påstår sig vara muslimer ska räknas som muslimer eller inte."
Varför skulle detta vara en minst sagt tveksam premiss? Om Koranen inte skulle ha den ställning som den faktiskt har inom islam, om den skulle kunna betraktas som vägledande men inte bestämmande, som utmärkt men inte perfekt, vore jag beredd att förstå din tveksamhet, men med tanke på Koranens ställning och betydelse inom islam ser jag inte varför det är en minst sagt tveksam premiss.
Magnus,
SvaraRaderaSom jag ser det är det en empirisk fråga hur islam uppfattas och tolkas av världens ca 1 miljard muslimer - det finns inget facit i Koranen. För några exempel på dessa uppfattningar och tolkningar hänvisar jag till Görans olika inlägg i frågan.
Att många muslimer påstår att Koranen är ofelbar, guds ord, osv., säger oss inte speciellt mycket om hur dessa faktiskt använder texten, vilka verser som betonas/bortses ifrån, hur de förstås/tolkas, vilken kontext de placeras inom, etc. Ur ett hermeneutiskt perspektiv är det vidare omöjligt att fixera en och enbart en betydelse hos en text som exempelvis Koranen.
"[...] men med tanke på Koranens ställning och betydelse inom islam ser jag inte varför det är en minst sagt tveksam premiss."
Då föreslår jag att du visar hur du på ett vetenskapligt godtagbart sätt - utifrån ett eller flera kriterier - avgör vem som bör räknas som muslim. Vilken auktoritet ska du välja och varför just den?
Kom även att tänka på islamologen Olivier Roys syn på ortodoxi-debatten och "vad Koranen egentligen säger":
SvaraRadera"After 9/11 the Koran became a bestseller in the West. What does Islam say about this and that? I do not intend to enter into a sterile debate. A sacred book is not Napoleon's Civil Code or an insurance policy, where everything is put in unequivocal terms. By definition it has various meanings and is subject to argument and interpretation. If there is still a debate about what the Koran really says, it means that nobody really knows, or at least that the people who think they know disagree among themselves - thus we find ourselves back att square one. The key question is not what the Koran actually says, but what Muslims say that the Koran says. Not surprisingly they disagree, while all stressing that the Koran is unambiguous and clear-cut [det senare ett antagande som inte enbart verkar vara förbehållet muslimer]. The issue here is not Islam as a theological corpus, but the discourses and practises of Muslims. The same is true of Islam as 'a culture'." (min kursivering)
(Hämtat från "Globalized Islam" 2004)
Jimmy: "Som jag ser det är det en empirisk fråga hur islam uppfattas och tolkas av världens ca 1 miljard muslimer - det finns inget facit i Koranen."
SvaraRaderaJag måste ifrågasätta omfattningen av din empiri om du menar att muslimerna inte ser ett facit i Koranen. Har du någonsin diskuterat med en riktig muslim? På Sveriges Radios Ring P1:s och Studio Etts hemsidor förekommer bland kommentatorerna signaturen Reema. Inled gärna ett samtal med vederbörande om Koranens ställning i islam.
Jimmy: "Att många muslimer påstår att Koranen är ofelbar, guds ord, osv., [...]"
Muslimerna påstår det därför att det står i Koranen. Har du verkligen inte läst ens första kapitlet (suran) i Koranen?
Jimmy: "Ur ett hermeneutiskt perspektiv är det vidare omöjligt att fixera en och enbart en betydelse hos en text som exempelvis Koranen."
Du låter ju väldigt vetenskapligt stringent men du visar faktiskt bara att du inte läst Koranen, särskilt inte kapitel 11, vers 1.
Olivier Roy: "A sacred book is not Napoleon's Civil Code or an insurance policy, where everything is put in unequivocal terms."
Roy har fel; inte heller han har läst Koranen 11:1. Hur är det möjligt att kallas islamolog om man inte ens har läst Koranen?
Magnus,
SvaraRaderaHuruvida Koranen är tolkningsbar eller inte är en teoretisk (hermenutisk) och empirisk fråga (vad olika muslimer de fakto påstår att Koranen säger). Religionsvetenskapen måste, för att ha någon vetenskaplig legitimet, vara kritisk och behandla alla texter utifrån textkritiska och hermeneutiska teorier. Utifrån en sådan utgångspunkt spelar det ingen roll vad det står i Koranen om dess tolkningsbarhet, det är nämligen ingen fråga som Koranen "i sig själv" besvarar. Utifrån ett religionsvetenskapligt perspektiv har texten alltså ingen "egen" makt att avgöra om den kan tolkas - därav faller dina upprepade hänvisningar till sura 11:1 i det här sammanhanget.
Fråga då någon muslim vad Koranen 11:1 säger och återkom med svaret här.
RaderaOm en eller flera hermeneutiska teorier säger att det inte spelar någon roll vad upphovsmannen säger om sin texts tolkning, då är dessa teorier vansinniga. Du befinner dig då långt ut på ett relativistiskt gungfly, Jimmy, där alla uttryck till slut kan betyda allting och språket blir oanvändbart för verbal kommunikation som vi känner den.
Magnus uppmanade till deltagande i denna diskussion på Tanja Bergkvists blogg. Jag skrev en kort(?) kommentar där om min syn på religion kontra materialism där, vet inte om den egentligen passar in här, men vad sjutton, här återpubliceras min kommentar från TB:s blogg:
SvaraRaderaÅsså kan jag inte låta bli att kommentera om religiositeten. Jag har helt klart fått intrycket att den förhärskande synen (i Sverige) är att allt elände är religioners fel och att medvetandet bara är ett resultat av kemiska och fysiska processer. Det är inte heller helt ovanligt att kommentatorer i olika sammanhang menar på att all religion borde förbjudas, och jag kan inte låta bli att undra vad som skulle hända om man skulle ha en folkomröstning om förbud av lite mer udda minoritetsreligioner, jag misstänker starkt att det skulle bli förbud. Vilket är ganska skrämmande eftersom det skulle innebära ett totalt åsidosättande av yttrande- och åsiktsfrihet. Men jag tror inte det är otänkbart.
Mig veterligt har historiskt religion alltid varit en väldigt stark och alltid närvarande kraft i alla samhällen och människors liv, så argumentet att allt elände alltid kommer ur religion torde vara helt fel, eftersom religionen var en viktig del i allt, både stort och smått, så kan man lika gärna säga att allt gott, inklusive nybatkat bröd, har kommit ur religion. Jag ser det snarare som så att allt elände i alla tider har kommit från politiker, men ofta under religiös täckmantel, och religion har använts som ett marknadsföringsverktyg när man bankat på krigstrummorna, men det visar snarare på att religion har missbrukats, inte på att religiös tro i sig skulle vara orsak.
Den materialistiska och själlösa livsåskådningen är vad jag kan förstå ett modernt påfund, som uppstått i slutet av 1800-talet och politiskt växt fram med marxism och kommunism med benäget bistånd från den materialistiska psykiatrin som ser människor som själlösa maskiner.
Och, hur underbart har vi inte sett att den materialistiska kommunismen är, och den gudlösa (bokstavligen) stalinismen och maoismen har väl aldrig gjort sig skyldig till några övergrepp utan alla människor har levt i materiellt hög standard, fria och lyckliga när de sluppit religionens ok. Och hur är det nu med den psykiatriska vården, elchocker, lobotomier, fastspänningar, tvångströjor, våta inpackningar och legalt knark i form av prozac, concerta, ritalin och en massa annan skit, och vilka var det som drev de trevliga sjukhusen för politiska dissidenter i Sovjetunionen, och vilka var det som drev det rasbiologiska institutet i Berlin (finansierat av Rockefeller) och vilka var det som fastslog att när negrer rymde från sina slavägare så var det ett “syndrom”, dvs. en åkomma som skulle behandlas med psykiatriska metoder.
Jag för min del ser inte att materialism och en pavlovisk syn på människan som en maskin varit något framsteg. Tvärtom.
Personligen lider jag av ODD och det är jag jävligt stolt över, och jag betackar mig för någon form av behandling.